torsdag 29 januari 2009

Pocketboklotteri!

Äntligen dags för pocketboklotteriet igen! Temat är en annan kultur. Jag beställde tre böcker från bokus för jag kunde inte bestämma mig: Mitt Iran av Shirin Ebadi, Sommarsquash Tokolosh av Rachel Zadok och Rysk dagbok av Anna Politkovskaja.

Shirin Ebadi skriver om ett Iran där hon som utbildad jurist och domare inte har någon naturlig plats efter revolutionen, ett Iran där en mans liv är värt dubbelt så mycket som en kvinnas...

Sommarsquash Tokolosh handlar om Faith som växer upp i Transvaal, mestadels med sin mor eftersom fadern är handelsresande. Modern fyller henne med historier om allt övernaturligt, men mest av allt tokoloshen, en ande som håller sig gömd i källaren.

Anna Politkovskaja skrev sakligt om det korrumperade Ryssland där demokratin verkar vara förlorad. Hon var även journalist och starkt kritisk till Putin och hans stenhårda styre. Hon mördades utanför sitt hem 2006.

Jag väljer mellan Politkovskaja och Ebadi. Tror det blir Ebadi som jag tar med mig...

lördag 24 januari 2009

Mma Ramotswe

Alexander McCall Smith ger som ingen annan en hoppfull bild av Afrika i sina böcker om Mma Ramotswe i Botswana. Jag återkommer hela tiden till de här böckerna om Botswanas första kvinnliga privatdetektiv och jag älskar dem!

Jag gillar den kärleksfulla beskrivningen av den torra jorden, de knotiga träden och hur den magra boskapen äter sig fet efter de ihållande regnen. Jag älskar Mma Ramotswes myndiga och redigt utmärkta person. Jag älskar hennes upplevelser av sitt land och sitt folk.

Nu har jag givit mig i kast med Livets skafferi, och det känns som att hälsa på hos en gammal vän! :o)

Katastroffysiken är nu historia


I förrgår läste jag äntligen ut Katastroffysiken (Fördjupade studier i katastroffysik) av Marisha Pessl. Den handlar om Blue som med sin far kuskat USA runt under hela uppväxten. Till slut hamnar de på ett litet ställe där Blue ska avsluta sina studier innan hon börjar på Harvard. På sin nya skola träffar hon ett gäng som kallas Arisktokraterna, de är sammansvetsade och ouppnåeliga, men hon blir inbjuden till deras lilla sammanslutna "circle of friends". Hon hamnar lite på sniskan hela tiden och de är inte direkt schyssta mot henne. T.ex. får hon "smeknamnet" SPYAN efter en rejäl första fylla tillsammans med sina s.k. vänner.

Aristokraterna har en mentor, som de träffar utanför skoltid, och det är en lärare på skolan som heter Hannah Schneider. Med henne äter de långa middagar och disuterar både stort och smått och alla eleverna avgudar henne. Men det är något som inte stämmer med Hannah och det blir till slut en förskräcklig härva att reda ut, med konsekvenser som ingen kan förutse.

Jag gillade boken, men jag hade nog för höga förväntningar, för SÅ BRA var den inte att den slår ut BLONDE från topplistans förstaplats. Pessl uttrycker sig otroligt nyanserat och varierat och hon har ett språkså att man kan bli GRÖN av avund. Jag tycker nog att alla litteraturhänvisningar känns jobbiga till slut, även om jag fattar grejen med att ha det. Hon är fantastisk på att beskriva både personer och miljöer med hjälp av dessa hänvisningar. Men även utan dessa, när hon bara berättar så tycker jag hon är strålande. Jag vet att det låter ambivalent och det är det också, jag vet inte när jag läste en text som jag både gillade coh inte tyckte om senast. Jag blev dock lite besviken på slutet, som kändes lite uppsats-i-åttan-oj-nu-måste-jag-nog-sluta-snabbt, och sluttentamen löste inte några frågor för mig. det var svårt att greppa sammanhangen.

Läsvärd men med rejält tuggmotstånd!

torsdag 22 januari 2009

Tusen idéer och en fröken


Ni MÅSTE titta in till Fröken Fräken i Norrland. En underbar blogg med heminredning och tusen idéer som visas i vackra bilder! Klicka genast in där! :o)

onsdag 21 januari 2009

Tala är silver tiga är guld?


Jag hoppas att ni inte missade Barack Obamas installation igår! Den gick som extrasändning på SVT 24 vid tio igår kväll.

Han är en FANTASTISK talare och jag fattar inte hur man kan tala i 20 minuter utan att kolla på sin prompter alls. Dessutom var det ett historiskt tal och ett visionärt och man kan inte annat än njuta av att det nu finns hopp om framtiden efter att apan till oljemiljardär klivit av ämbetet i världens enda supermakt...

måndag 19 januari 2009

Ur barnamun

-Hur lång tror du att du är lilla A?
-Vänta jag måste MÖTA, med MÖTAREN.
-Jaha, vad kommer du fram till då?
-Jag är till och med ända upp så det inte finns någon mer siffra. (Visar på sin lilla linjal, som är tio centimeter).
-Jaha, men hur lång är du egentligen då?
-Att, att, att, vart är barnsaxen? Jag ska klippa så det blir en liten bokhylla.

Under avdelningen: End of discussion, sluta tjata, jag vill inte prata mer om hur lång jag är, det är skittråkigt fattar du väl...

lördag 17 januari 2009

En kvinnas öde


Tidigare i veckan såg jag K-G Bergströms intervju med Ingrid Betancourt. Hon var colombiansk presidentkandidat, men kidnappades av FARC-gerillan och levde som fånge i nästan sju år. I intervjun berättade hon om det hårda livet och hu hon föreställde sig sin frigivning.

Det är nästan omöjligt att tänka sig hur man som människa kan överleva i så många år, med all mänsklig kontakt avskalad till ett minimum av det man behöver för att överleva. Hur kan man kalla det att leva när man knappt vet vilken dag det är, när man ständigt flyttas och man inte vet om de anhöriga vet att man lever fortfarande. Hon vågade inte tala för att hon kände att det var ett problem eftersom hon var kvinna bland män som levt som fångar i åtta-tio år. Farc gjorde uttalanden i hennes namn, och ingen visste om de livstecken som kom var autentiska eller inte...

Efter frigivningen arbetar hon med att uppmärksamma arbetet med mänskliga rättigheter, med fokus på Colombia, och även för övriga fångars frigivning.

FARC-gerillan bildades på 1960-talet och har genom åren tagit hundratals människor till fånga i syfte att pressa pengar för sina politiska ändamål. Stora inkomster har kommit in genom den omfattande kokainhandeln, och syftet har hela tiden varit att ta makten i Colombia. Därför har många av FARC:s fångar varit politiker och poliser.

Ingrid Betancourt kan du läsa mer om här.

Det finns hopp för mänskligheten när människor som överlevt ofattbara fasor inte blir bittra utan vill göra gott.

tisdag 13 januari 2009

Übermänniskan

...hade kanske klarat av att hålla runt hundra verb i fem olika tempus i huvudet. På spanska. Och till detta alla dessa pronomen, som placeras olika som ackusativ och dativ beroende på om verbet nekar eller jakar.

Bara att konstatera att man är otrooooligt långt ifrån en sådan. Übermänniska alltså. (Också bara att konstatera att man får hoppas att hon är snäll när hon rättar tentan.)

söndag 11 januari 2009

Liten blir stoooor




Lilla A fyller fyra! Vi firar hela kvällen med specialbeställd favoritmat; köttbullar och potatismos, och paket.

Det lilla hjärtat var en oplanerad med glad överraskning, och nu har redan fyra år gått!

Sweet lord!


HERREGUUUUUD!

Gömda

Boken är jättebra! Annika Marklund är ingen litterär superbegåvning, men hon får fram budskapet. Man kan läsa utan att analysera ihjäl sig. Man grips och funderar över hur förhållanden med misshandel fungerar.

Däremot att tjäna miljoners miljoner på något som man hävdar är sant, fastän det kanske inte är det... Nja, lite besviken blir jag nog. Inte på att storyn är lite mer påhitt än vad som kanske sades att den var. Jag kan förstå att man vill förstärka vissa delar för att få fram ett budskap och tvinga fram tankar kring ämnet hos läsaren, och det kan man göra med starka bilder av misshandelsförhållandet. Men att hävda att allt är SANT, och sen KANSKE det inte är det. Nej, det känns lite falskt.

Jag är också besviken på media, för trots att man tycker att man är en rätt klok individ som kanske inte går på allt och försöker ha ett kritiskt förhållningssätt till media så vet man ju inte vad man ska tro! Hur ska man kunna veta vilket som är sant och vilket som är påhitt?

Nej, jag har bestämt mig för att strunta i det nu, och bara hålla mig till att boken är väldigt bra!

Pocketboklotteri

Jag glömmer jämt kameran, men ni kan ju se bilderna hos Svartanova som uppenbarligen har ett bättre fungerande minne och alltid har med sig den...

Nästa tema är EN ANNAN KULTUR och det ser jag verkligen fram emot. Tre böcker på temat har klickats hem från Bokus, nu återstår bara att välja ut vilken som ska få följa med till lotteriet. Det underbara med detta är ju också att man i processen att leta efter en bra bok på temat snubblar över andra bra böcker som man vill läsa men som man aldrig kommit på att läsa om det inte hade varit för att man letade inom ämnet!

Ute blåser det och nu väntar frukost och hårda studier.

Aj lav Marisha Pessl

Jisses, vad människan är suverän på att skriva! Jag har varit lite seg med att läsa de senaste månaderna, men nu har jag kommit igång igen. Jag tyckte nog att hennes bok var lite seg i mitten, men nu har den tagit fart igen. Jag upphör inte att förvånas och förundras över hennes nästan i överkant tilltagna beskrivningar av allting. Jag tycker det är helt otroligt hur hon vrider och vänder på människor och situationer och händelser och sedan beskriver dem på ett oväntat sätt.

Nu går de unga "vännerna" djupare och djupare in i mysteriet med mentorn (utanför skoltid) Hannah. Det är något skumt med henne, det anar i alla fall två av dem, men ingen kan sätta fingret på vad det är. De hittar mystiska urklipp hemma hos henne efter mordet på en man, som de tror är hennes älskare, som handlar om unga män och kvinnor som försvunnit under campingturer. Och Hannah älskar att campa. Nu har hon dessutom släppt den stora nyheten att hon planerar en campingtripp med hela sitt unga entourage, och det gör dem lite skakis. I alla fall dem som anar att det är något skumt i görningen.

Ja, den är spännande och det är en föjd att läsa! Och lite avis blir jag över att inte själv kunna uttrycka mig så nonchalant välformulerat, till synes utan ansträngning...

lördag 10 januari 2009

Små blir stora






Att vänta barn är en fantastisk och omtumlande upplevelse. Man planerar, glädjer sig, oroar sig, förundras... Längtar och undrar hur det kommer att bli. Väntar och funderar på hur det är att föda.

När man väntar två barn känner man kanske än mer förundran över hur man kan bära två barn under sitt hjärta, att det kan bli två fina friska bebisar som kommer ut. Man kanske tvivlar ibland på att man kommer att klara att räcka till, det är ju två små som behöver en. Men det är fantastiskt! Man orkar, tillsammans!

Idag är det sex år sedan jag skulle föda barn för första gången, och ut kom två små goa killar, som idag är stora och rediga. Jag fattar inte vart åren tagit vägen! Vi firar de två med pompa och ståt hela dagen lång! Själva ser de mest fram emot att de ska få böja förskoleklass nu när de äntligen är så stora att de fyllt sex år... Det är mammas pojkar det! :o)

torsdag 8 januari 2009

TJOHOOOOO! Snart dax för Melodifestival!


En gång i tiden, då när Melodifestivalen var en kväll plus en stor Eurovisionfinal, startade jag en tacotradition. Då skulle det vara tacos dessa två kvällar. Nu är det lite jobbigt att äta tacos åttioelva lördagar i rad, men om inget annat är inplanerat så är det självklart Melodifestivalen som gäller varje lördag. Mannen är inte lika road, men jag genomlider ju både spännande och mer ospännande MoDo-matcher heeeela långa säsongen, så han har inget att komma med när det gäller detta...

Till min stora förvåning och förtjusning såg jag på Aftonbladets nättidning att de gamla åttiotalsidolerna/systrarna Lili och Sussie skulle göra stor comeback i Melodifestivalen. Alla som var någorlunda unga i slutet av åttiotalet minns väl "Oh mama" med flera slagdängor. Ska bli vekrligt kul att se dem så här tjugo år senare!

Iag har eftermiddagen efter arbetet ägnats åt presens konjunktiv och indikativ, varav konjunktiven var något jag inte ens visste att jag behövde, men tydligen är kursledaren och övriga på Högskolan i Halmstad av en annan uppfattning! :o)

Klart slut varulvstjut!

söndag 4 januari 2009

Några reflektioner...

1. Nu när julen är bortstädad i köket så skulle jag hänga upp vår fönsterlampa igen, men tji fick jag. Jag har alltså ställt undan den på ett så bra ställe att jag inte hittar den. Hmmm, min Alzheimer light is still going strong...

2. Tänk att man aldrig blir för gammal för att leka. Mannen och barnen har byggt med Magnetix halva dagen!

3. Man blir tydligen aldrig heller för gammal för tentaångest! Snart är det dags och det känns som att jag inte kan nånting. Nu sitter jag och går igenom all grammatiken och repeterar en gång till och HERREGUDIHIMLEN vad svårt det är! Så nu ber jag till både grammatikgudarna och tentagudarna om lite gracia och compasión!

4. Jag har inte sett Stjärnorna på slottet och läser snart inte nätaftonbladet längre för hur kan min husgud Jonas Gardell vara ett RIKSSVIN, som Alex Schulman menar??

Tack och hej leverpastej!

lördag 3 januari 2009

Må bokgudarna förlåta mig...

... men jag har knappt läst något under jullovet, inte heller läst mitt recensionsex av Levengood som Piratförlaget så generöst skickade och dessutom missade jag att hämta ut de andra böckerna jag fick! FY SKÄMS på mig, jag lovar bot och bättring till 2009, bara jag blir av med de där helvetes tentorna under vecka 3!!

Hejdå 2008, hej hej 2009

Hej då mjölktänderna, hej hej vuxentänderna!
Hejdå lilla lugna A, hej hej viljestarka jag-vill-bestämma-allt-och-om-jag-inte-får-som-jag-vill-blir-jag-galen A!
Hej då George W Bush, hej hej Barack Obama (som svär presidenteden den 20 januari)!
Hej då att vara 34, hej hej att vara 35! (Herregud vad vuxet det känns!)
Hej då underbara läsupplevelser, hej hej nya outforskade böcker!
Hej då femåringarna M och V, hej hej sexåringarna som ska börja förskoleklass! (GULP, vart tog mina små blöjbebbar vägen som gick här och tultade häromdagen?)
Hej då lilla treåringen A, hej hej fyraåringen A som växer så det knakar!
Hej då hockeyträningen på svinkalla uterinken, hej hej hockeyträningen, fortfarande på svinkalla uterinken!
Hej då kära jobbet, hej hej samma kära jobb fast med delvis nya spännande uppgifter!
Hej då hinner-inte-träna-för-jag-har-en-miljon-barn-och-jobbar-och-pluggar-och-har-en-man-som-jobbar-mycket, hej hej friskis-och-svettis!
Hejdå lägenheten, hej hej ett hus med stor trädgård och plats för fyra sovrum, gärna lagom till sommarlovet, tack!
Hej då gröna backarna i utförsåkningen, hej hej blåa, och kanske röda, så man hänger med sexåringarna!

Gott nytt 2009!