Äntligen lite tid och lust att blogga! De senaste månaderna har varit turbulenta varvat med vilsamma, och lusten att blogga har inte infunnit sig. Detta i kombination med tidsbrist och sjukdom har gjort sitt för det långa blogguppehållet.
Nåväl, här kommer en snabb uppdatering över händelserna från december och framåt. Noggrannare uppdatering med bilder kommer senare.
I december åkte vi hem i två och en halv vecka för att fira jul. Det var UNDERBART! I efterhand kändes det verkligen som att vi behöver tanka lite på hemmaplan för att klara den kinesiska vardagen. Läste ett citat som en vän kommit över: In China anything is possible but everything is difficult. Det beskriver läget ganska väl.
Innan vi åkte på jullov gick vi på två bejublade julshower som barnens klasser satt ihop. Det var helt fantastiska uppträdanden, bilder kommer.
Hemma försökte vi träffa så många vänner och släktingar som vi bara hann och orkade med och det var härliga träffar, goda samtal och så klart en stor sorg att behöva lämna för att åka till SH igen. För mig var det särskilt efterlängtat att besöka mitt arbete igen, jag saknar det! Barnen träffade kompisar och var med i skolan en dag, och så gick vi på stämningsfull skolavslutning.
Det var ljuvligt att få andas frisk luft, att dricka vatten ur kranen och äta god och säker mat. Jösses vad vi åt!:o)
Väl hemma hade vi två veckor på oss att gå i skolan och förbereda för nästa resa, till Thailand (Koh Phanang). Det var hektiska veckor. En del klasskompisar hade inte kommit hem ifrån sina hemländer eftersom det kinesiska nyåret med två veckors ledigt låg så tätt inpå. Därför hade vi inte heller några kalas för barnen som fyllde år i den vevan. Det återstår på att göra-listan.
Koh Phanang hade våra vänner Åsa och Peter hjälpt oss med. Och vilken resa det var! Jag åkte i förväg med barnen, och Benny kom efter fem dagar. Åh, sol och värme och hav och pool. Malte var helt lyrisk över att ha naturen inpå knuten. Han blev sitt gamla vanliga jag igen, tittade på kryp och tyckte det var lyxigt att bo i ett skjul precis intill djungeln. Lite högg det i mammahjärtat att han resten av sina dagar just nu befinner sig i storstaden. Vi snorklade och red elefant och bara var. Vi träffade trevliga nya vänner och bara njöt. En underbar semester, och ett ställe som vi vet helt säkert att vi kommer återkomma till.
Väl hemma efter den semestern hälsade förkylning och host på hos oss. Barnen klarade sig relativt lindrigt, förutom Malte, som fick penicillin förra veckan. Nu är han pigg som en mört. För mig har det varit värre. Just nu är jag inne på fjärde sjukveckan, trots fyra dagar med penicillin för öroninflammation och bronkit. Detta har varit riktigt hemskt, och jobbigast är nog att helt tappa orken. Jag går upp och gör frukost, lämnar barnen på bussen. Sen vilar jag, och ibland hämtar ayin barnen och lagar mat. Ibland, när jag känt mig piggare, har jag lagat kvällsmat. Annars har jag bara legat. Två luncher och en kväll har jag orkat vara social. Nu är jag mycket piggare, men jag orkar fortfarande inte så mycket. Igår hade vi kinesiska, då sov jag på eftermiddagen sen. Onsdag eftermiddagar jobbar jag på svenska skolan, något jag längtat efter och som verkligen ger mig energi, och sen somnar jag halv nio på kvällen. Ja, ni hör ju själva. Som tur är är jag på bättringsvägen, men det är skrämmande hur orkeslös och nedsatt jag blivit av detta. En sak som känns extra jobbig är att jag tappat träningen, törs inte ens tänka på hur mycket jag får slita när jag väl ska komma igång sen.
Nåja, nog om det.
Under tiden har vi varit på hockeycup i Nanjing, en stad som vi åkte snabbtåg till. Det var en riktigt häftig upplevelse att åka i 300 km/h. Vi hade en trevlig, men hostig helg, och ser fram emot nästa turnering i Korea i början av april.
Läst har jag också gjort: kan varmt rekommendera Stenhimlen av Karin Brunk Holmqvist, Alex Shulmans kärleksbok, Aino Trosells magiska Hjärtblad och så klart de två senaste Håkan Nesser.
Nåväl, det var allt för denna gång. Måste maila till min kursledare på Gotland och göra upp en studieplan för allt jag missat när jag varit sjuk. Jag ligger efter med minst två uppgifter. Det känns inte heller kul, men det är bara att ta sig i kragen.
Läser att det är vår hemma. Här är det fortfarande kallt. Fyra-fem grader och kalla vindar. Igår regnade det ISKALLT, så en vän som åker till Singapore idag har fått beställning på solsken att ta med tillbaka. :o)
