Heltidshemmafru är inget för mig. Tacksamt att få vila ut efter småbarnsår och hårt (men roligt, tillsammans med världens bästa arbetskompisar) arbete, men lika tacksamt var det att få veva igång hjärnan med några timmars arbete i veckan för ett år sedan. Och nu känner jag ett sug efter att få komma igång och jobba på riktigt. En härligt lyxig känsla!
Däremot hade jag gärna önskat att min man (som sliter mer än han någonsin gjort förut) och mina barn (som jobbar hårt i skolan mellan halv nio och halv fyra varje dag) hade fått lyxen att bara vara hemma och drälla och göra vad de vill en längre period. Man kommer verkligen ner i varv och att inte behöva prioritera sin tid utan kunna ägna ALL tid åt familjen när de kommer hem är härligt. Det är underbart att kunna vara tillsammans så, även om vardagen också innehåller aktiviteter och läxor och vänner som vill leka (och hänga, som tioåringarna säger).
Två år att kunna göra precis vad man vill. Få förunnat. Jag känner att jag förvaltat tiden väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar