I söndags var det dags för stora julfesten med hockeylaget. Vi avslutade en obesegrad säsong (barnen fick turné-t-shirts med UNDEFEATED på framsidan, och de besegrade lagen på baksidan) och sade hej då till två familjer som flyttar hem igen. Coach Lee höll tal med gråten i halsen, barnen käkade pizza, lekte och stojade och hade hur kul som helst. Till oss vuxna fanns massor av god plockmat (vi hade knytis) och gott i glasen. Det är väldigt spännande att samtala med människor från andra delar av världen. Ett riktigt härligt julkalas var det. Det är märkligt hur tajt man blir som expat, eftersom man inte har sin familj här blir man väldigt nära varandra på kort tid. Känns skönt att ha både svenska och internationella vänner. Och för barnen: lekens språk är ju universellt!:o)
Vi åkte tunnelbana till festen på Pudong-sidan. Snabbt och smidigt! Och hur billigt som helst, 60 spänn tur och retur för oss fem. Barnen tyckte det var väldigt kul. Och en tankeställare fick vi också när vi gav pengar till en trashank med en sovande bebis på ryggen. Alma undrade varför vi gav henne pengar och vi fick prata ganska länge om det. På vägen hem satt en vuxen man och kramade en jättenalle halva resan hem. Man får se både det ena och det andra här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar