Svårt

Det finns många saker som är svåra här. För mig är de ojämlika villkoren och fattigdomen i det här landet en av de svåraste sakerna att försöka förhålla mig till. Som västerlänningar är vi privilegierade. Vi försöker prata med våra barn om hur olika villkoren är, och att man måste hjälpa där man kan och vara tacksam för det man har. Jag får alltid en olustkänsla av att sitta i min fina bil och åka förbi skruttkvarter med skitiga ungar som springer omkring. Ändå är det en del av min vardag, som jag måste förhålla mig till. Det är svårt att förklara, men känslan av otillräcklighet inför orättvisorna är så påtaglig här. Hur mycket vi ger, hur mycket vi gör, så kan vi bara göra en liten liten skillnad för ett fåtal. Det är en jobbig känsla. Otillräcklighet.

På väg hem från stan och uträttade ärenden satt jag still i bilkö. När jag tittade ut såg jag detta:

 De tvättar räcket för hand.

Efter kommer bilen som sköljer.

Jag blir både berörd och tacksam över det jag har och att mina barn inte är födda in i fattigdomen här.