ROSA

är min absoluta favoritfärg!

Lärarinnan i Villette...

...var jag så sugen på att jag tog med mig den till badet igår. Läste inte en rad. Men idag!

Rapsbaggarna av Karin Brunk Holmquist

Berättelsen handlar om två bröder, Henning och Albert Andersson. De lever tillsammans på landet i Skåne, ett stenkast ifrån föräldrahemmet.

De beskrivs som två goa gubbar med lite egna fasoner för sig, lite grisiga är de nog, men godhjärtade. Livet går i en stilla lunk och de trivs i sin ensamhet. Ibland får de hjälpa godsägaren med diverse göromål men annars tar de hand om sitt hus och sin trädgård.

En dag får de höra att föräldrahemmet Granelund ska bli behandlingshem för alkoholiserade kvinnor. I sin oro gård ut på rapsfältet och spottar snus och vankar runt i cirklar. Ett par poliser råkar se denna cirkel från en helikopter och vips så är ett massivt mediauppbåd igång och stör det sköna lugnet i byn. Skvallertackorna får verkligen något att prata om eftersom man tror att utomjordingar landat på rapsfältet.

Samtidigt med denna historia vävs den om behandlingshemmet in. en ung tjej rymmer ifrån hemmet och hamnar ett par dagar hos Albert och Hening. Hon steker plättar och snor deras sista vodka innan hon sticker. Senare kommer det ut på byn att bröderna Andersson startat ett utslussningshem.

Jag gillar bröderna och deras sävlighet. Lite dumma verkar de vara, men goda. Och skarpare i vissa lägen än man tror.

Jag är dock besviken på den här boken. Jag tycker inte berättelserna binds ihop riktigt utan de är som isolerade stråk i brödernas liv. Och jag ÄLSKADE Potenshöjarna! Därför hade jag väldigt höga förväntningar på den här boken. Jag är mest av allt besviken på Karin Brunk Holmquists taffliga hantering av språket. Hon blandar tempus hej vilt. Jag vet att det kanske ska anses som lite medvetet för att tydliggöra bilden av bröderna på landet, men jag irriterar mig från första sidan till den sista. Här är några exempel:

"Eftersom någon sällan ringer är Henning utom sig av nyfikenhet. Han satt med vidöppen mun och vågade knappast svälja av rädsla att missa något viktigt i konversationen."

"Albert gör som Henning gjort tidigare, pekade mot kinden för att göra Henning uppmärksam på att det nu är han som har kex i munnen."

Nej, inte en av de bästa böcker jag läst. Långt ifrån. Det känns också tråkigt att jag i min iver även beställde den tredje boken av Holmquist, Villa Bonita. Det lär dröja innan jag läser den.

Pocketboklotteri

Ikväll är det dags för sista pocketboklotteriet innan sommaruppehållet. Det är min tur att ordna och vi ska ha picknick i stadsträdgården. Temat som jag valt är HELT EGOISTISKT, men det var Svartanova som kom på det; fin framsida! Jag köper ofta böcker som fångar ögat med ett vackert omslag...

Annars har den här veckan bara bestått av sommarlata dagar med sol och bad och mycket kärlek! Små bruna ben och armar som plaskar i vattnet, en strålande sol på en klarblå himmel och en härligt avslappnad känsla!

Den första dagen

Den första dagen är den bästa av alla bästa första dagar. Den då man har hela långa sommaren framför sig. LYCKA!

Karin Brunk Holmquist

Jag älskade Potensgivarna och Rapsbaggarna börjar i samma goda stil. Men jag irriterar mig något fruktansvärt på att hon blandar tempus hela tiden!:o(

Livets aviga och räta av Kate jacobs

Åh vad jag gillade att läsa den här boken! Den handlar om Georgia Walker, som är ensamstående garngalen mamma till Dakota. Hon driver en garnbutik i New York och där har hon träffar med Fredagsklubben varje fredagkväll. Det är en samling kvinnor som är mer eller mindre bra på att sticka som samlas för att äta Dakotas bakverk och sticka och prata.

Boken är varm och inbjudande. Man blir en del av gemenskapen och den är väldigt stillsamt skriven. Inga storvulna ord eller manövrar, utan en ganska enkelt berättad historia, och det gillar jag.

Visst finns lite fnurror på tråden i Georgias liv, som när Cat, henner f.d. bästa vän återvänder in i hennes liv. Eller när James, pappan till hennes barn, som hon inte sett på tolv år, helt plötsligt står på tröskeln och skakar om både hennes och Dakotas liv...

Vill man ha en skön och god bok att sjunka in i ska man läsa den här! Och vill man inte sticka innan, så vill man det efter! ;o) Dessutom bjuder slutet på en stunds förlösande gråt!

Boklass

Lite att börja semestern med. Barnen fick Pettson & Findus samt ett par Lasse-Majas detektivbyrå. :o)

PS: Den bok som inte fick plats i bildlistan är Villa Bonita av Karin Brunk Holmqvist.

Pondus

Vid ett väldigt trevligt samtal vid middagsbordet i går kväll kom ämnet HÖRSEL upp. Det är nämligen så att hörseln hos de tre yngre medlemmarna i familjen är mycket selektiv. Så till den milda grad att föräldrarna undrar om det kanske är så att de verkligen hör illa.

Det diskuterades varför inte barnen svarar när man ropar, eller går och tvättar händerna när det är dags för mat och föräldern sagt till i alla fall två gånger. Det givna svaret är alltid "jag HÖRDE faktiskt inte"!

Man kan inte egentligen säga att samtalet ledde någon vart, så för att få slut på det sa mamman:

-Men vet ni vad? Det är ju väldigt lätt att lösa detta. Vi kan gå till doktorn och kolla om ni verkligen hör dåligt eller om ni bara skiter i vad vi säger.

En sekunds tystnad då alla tre barnen överväger konsekvenserna av ett sådant besök och hur det skulle kunna te sig hos doktorn. Lilla A tar till orda, blixtsnabbt:

- Nej, mamma. Vi skiter i vad du säger. Vi hör allt. Vi behöver inte gå till doktorn.

Ah, ständigt denna bekräftelse på att man når dit man vill när man pratar med sina barn och att man är en bra förälder! :o)