Den är lite dyster. Den utspelar sig i Norge. Tre bröder får veta att modern ligger för döden. Den ene bor i Köpenhamn med sin man. Han flyttade tidigt eftersom han inte riktigt blev accepterad i det konservativa Trondheimska bondesamhället. Den andre är kvar på gården och brukar den, grisar är hans levebröd, men också hans vänner på något konstigt sätt. Den tredje är begravningsentreprenör i trakten.
Torunn, barnet till grisbonden, kommer till Trondheim för att träffa sin farmor, som aldrig egentligen ville veta av henne, och fadern, som hon endast träffat någon gång tidigare i sitt liv. Hon och farbrodern från Köpenhamn flyttar in på gården för att ställa i ordning inför begravning, och kanske också för att lära känna varandra.
Dyster är ordet. Det är skitigt, känslofattigt, tillknäppt, både i miljö och relationer. Jag fattar inte riktigt vad inledningen,med en pojke som tar livet av sig, har att göra med resten av boken.
Fast på något konstigt sätt gillar jag den i alla fall. Den är annorlunda mot de andra böcker jag läst på sistone, och jag gillar ju den lite lågmälda stilen,som Anne B Ragde har. Men någon WOW-känsla infinner sig inte. Därför har jag också svårt att skriva rättvist om den kanske.
2 kommentarer:
Bra att du läser andra böcker än jag. Den här serien har jag som sagt aldrig fastnat för, men jag får ta del av den ändå tack vare dig.
Tack :)
Svartanova: ingen bra recension. Orkade inte riktigt.;o)
Skicka en kommentar