Fobi är bara förnamnet. Skräck är ett mer passande ord. Gillar inte sprutor. Får kallsvett, handsvett, blodvallningar...you name it. Jag minns så tydligt när jag skulle få Malte och Viggo, då tyckte jag att det läskigaste var att de skulle sätta en kanyl med infart till droppet på handryggen på mig... Epiduralen längtade jag efter sen och tog den mer än gärna. :o) Jag tänkte att jag skulle klara av att ta sprutorna bättre och bättre eftersom vi genomgått ett RIGORÖST vaccinationsprogram inför flytten, men ICKE. Fy!
Jag har svårt att slappna av och igår hade jag hela familjen med mig in eftersom vi inte hade barnvakt och barnen SÅ GÄRNA ville se när mamma och pappa tog spruta. Vis efter förra gångens nästan-kollaps, hade Agdas (sköterskan) med sig dextrosol. Men det hjälpte inte. Första sprutan var trögflytande och jag klarar inte det. Tårarna steg och det kändes banne mig som armen skulle gå av. Jag blev helt svimfärdig och fick lägga mig ner. Den andra sprutan kände jag knappt. Sen fick jag ligga i en halvtimme innan jag var klar för avfärd. Jösses.
Nu är jag dock klar för denna gång och nu blir det inga fler sprutor utom rabies i Kina och en påfyllnad av Twinrix i jul när vi kommer hem. :o)
Vill knappt tänka på vilka sjukdomar som sprutats in i min kropp den senaste månaden: tyfus, stelkramp, kolera, hepatit A och B, japansk hjärnhinneinflammation. Snajdig coctail of diseases...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar