Bloggpaus och hur livet bara rullar på

Oj, vilken lång bloggpaus det blev! Under sommarlovet njöt jag av varenda sekund och hade inte den minsta lust att sitta vid datorn och blogga. Och när vi återvände till Sh var det praktiska göromål inför skolstarten som tog upp tiden, sedan känns det inte som det blivit av. Jag har inte varit sugen, fast jag vet att många hemma väntar på inlägg.

Sommaren var ljuvlig! Vi njöt i fulla drag och även om det var kallt (för herregud vad KALLT det var) så passade vi på att bara vara och leva i nuet. Det var så skönt att komma hem och känna att det fortfarande kändes bra. Inte för smått, inte för instängt och tråkigt, som småstäder ibland kan göra. Vi passade på att träffa så många som möjligt och inser att vi har MÅNGA fikor och middagar att bjuda tillbaka den dagen vi flyttar hem igen.:o) Det var kort sagt ljuvligt och både vi vuxna och barnen uppskattade att vara tillsammans med vänner. Och vi kunde bara konstatera att vår bygd är SÅ vacker öven om sommaren inte blev solig och varm. Jag hade en underbar upplevelse på Ica varenda gång jag satte foten där och jag vet att det var fler Shanghaisvenskar på hembesök som gjorde detsamma! Det går inte att förklara om man inte upplevt matshopping här.

Väl tillbaka stod vi inför ett ev sista år. Vi har fortfarande inte fattat något beslut. Mycket hänger på om våra barn kommer in på världens bästa skola, och det väger absolut tungt i våra funderingar. Jag trodde det skulle vara lätt att komma tillbaka hit, men det var det inte. Alltför många avsked som var svåra, framför allt för Alma, men också för mig. Många vänner att sakna och ett arbete med goa kollegor och vänner som skulle rulla igång ännu en termin utan mig. Det kändes väldigt tomt och knasigt. Även om jag lever mycket privilegierat under de här åren så SAKNAR jag mitt jobb. Jag visste att jag skulle göra det, men kanske inte så här mycket. En viktig lärdom om mig själv som jag fått på kuppen här är att jag inte trivs att bara vara hemmafru. Jag saknar för all del inte stressen vissa perioder på arbetet heller, lagom är bäst. Jag ser mycket fram emot att börja arbeta igen.

För att minska lite på känslan av att man bara går och drar och inget nyttigt gör (förutom att träna, vilket jag är SÅ GLAD över att ha fått tid och lust att komma igång med ordentligt under året som gått) så kände jag att jag letade lite efter tillfällen att göra något lite mer meningsfyllt. Detta resulterade i ett volontäruppdrag för Steppingstones China, där jag numera undervisar kinesiska barn i engelska. Det är barn som följt med sina arbetande föräldrar hit till Shanghai, skolan är fattig men barnen glada och villiga att lära sig. Femtio ungar i ett klassrum förtjänar ett eget inlägg, det kommer!

Jag har fortfarande också kvar mitt uppdrag för Svenska skolan Shanghai, roligt och stimulerande. Dessutom har jag en privatelev som vill lära sig svenska. Hon är spanjorska. Vi har jättekul och tala om att fräscha upp sina språkkunskaper om VARFÖR vårt språk ser ut som det gör!

Nya vänner har tillkommit och några har flyttat. För killarna blev det kännbart tomt efter den danske kompisen Cornelius. De har också fått känna av ökad press i skolan med lite tyngre läxor, nya lärare (båda män) och lite senare dagar då de valt att simma i skolans lag varje onsdag. Dessutom går de i svenska skolan på måndagarna så två dagar i veckan är alla tre hemma först halv sex. Ovanpå detta behöver kinesiskan göras (de har läxa varje dag) och lite veckoläxa också. Inget jag kommer att sakna även om de lär sig disciplin. Alma har lika långa dagar hon måndagar och onsdagar. På onsdagarna går hon på cheerleading! Hon önskade det redan i våras men jag tyckte hon var lite för liten för en så lång dag, men nu fick hon chansen och tog den!:o)

På det stora hela har vardagen rullat igång och många rutiner sitter bra. Svårast är läxan, men jag tror vi har hittat en bra balans. Hoppas det håller i sig.

För övrigt njuter vi fortfarande av värmen, men nu är nog hösten på väg då plataner och ginko börjar tappa färgen på sina löv. Känns overkligt att detta kanske är den sista hösten här... Många här i svenskkolonin på Volvo pratar om samma sak; stanna eller åka hem...

Dagarna annars fylls av träning och fika och lunch och pyttelite shopping. Har ännu inte kommit så långt som till fejken, men Ikea har det blivit några gånger för påfyllning av kaviar och tunnbröd. :o)

Ses snart igen lovar att inte dröja för länge nästa gång!