Fönster och dörrar står alltid öppna, det anses vara bra med frisk luft. Tyvärr har ju luftkvaliteten i Shanghai lämnat mycket övrigt att önska de senaste veckorna, så pass illa har det varit att vi som är friska till och med känt att det är lite tungt att andas. det finns ingen AC på sommaren och ingen värme på vintern. Man får klä sig efter temperaturen helt enkelt. Nu på hösten/vintern har det varit kallt ett par tisdagar så då har barnen på sig jackor och mössor och vantar utan fingertoppar på sig.
Barnen har 35-minuterslektioner med tio minuters rast mellan varje lektion. På rasterna springer barnen omkring och leker. Vissa raster hörs en röst tala till musik och en lärare berättade för oss att det är speciella gymnastikprogram, eller vad man ska kalla det, med massage för vissa delar av dagen.
I varje klassrum finns ca 50-70 barn. För den som jobbar i den svenska skolan, där vi har förhållandevis små grupper i klassrummen fortfarande, är detta en svindlande mängd barn. Och mycket riktigt. Barnen sitter trångt. Det är svårt att göra annat än sådant som innebär repetitivt upprepande (något de är MYCKET duktiga på; say after me...) eller enskilt arbete vid bänken. Att jobba i grupp eller ge dem ett arbetsblad skapar nästan alltid ett slags oro och det är otroligt svårt att få tillbaka gruppen efter detta, så sådana övningar gör vi i slutet, om alls.
När man kommer till skolan så låser vakterna upp, och nästan alltid hörs det skanderande från något eller några av klassrummen. De läser eller säger efter läraren och mycket handlar om att utantill kunna texter och visa kunskaper på ett exakt sätt, för att man ska klara proven som genomförs ett par gånger varje termin. Oftast görs bedömningen om svaret på frågan är citerat i stort sett ordagrant ifrån boken, enligt vår introduktion på organisationen som vi jobbar för.
Det är ett intressant skolsystem eftersom det är så otroligt annorlunda. Så fort man släpper dem lite eller de inte är omedelbart övervakade blir det högljutt och ganska stojigt. De är väldigt duktiga i att säga efter, men törs kanske inte alltid svara på en fråga om de inte är hundra procent säkra på svaret. I arbetslivet kan de som möter kineserna här bekräfta bilden att de är väldigt duktiga på att göra som de blir tillsagda när informationen är tydlig, men få vågar ta eget initiativ. Inte så konstigt när man växt upp i ett sådant skolsystem.
Detta har varit en otroligt berikande upplevelse för mig. Jag älskar att komma till skolan. Barnen är skitiga ibland och nu på vintern luktar det ofta både det ena och det andra i klassrummet eftersom det förmodligen inte finns varmvatten hemma att tvätta sig i, men barnen är glada och villiga att lära sig. Det är ett helt annat sätt att undervisa men det är så intressant att få tillfället att göra den här erfarenheten och tillföra något till detta land som givit oss så mycket.
Här kommer lite bilder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar