Den är hemsk. Den är vidrig. Den är ett enda långt dokument över människans ondska. Konflikten i Tjetjenien berör och Åsnes möten med människorna där är en inblick i en värld som man knappt kan fatta finns. Men det gör den, det är deras verklighet.
De människor som Åsne möter har alla på ett eller annat sätt skadats av kriget. Tortyr, försvinnanden, hot och skräck, pansarvagnar och kulsprutor, en förtäckt demokrati godkänd av Putin... Kvinnor förlorar sina män till krig och till hemliga fängelser. Barn växer upp utan fäder, med mammor som knappt orkar leva pga den psykiska pressen. Och mitt i all denna misär finns viljan att överleva, viljan att ta omhand, som ängeln i Groznyj som öppnar ett barnhem åt de allra värst drabbade barnen, där de kan få en mamma och trygghet och något att ta avstamp ifrån när de träder in i vuxenlivet.
Jag visste inte mycket om Tjetjenien innan jag läste boken, men den har verkligen givit mig en inblick i problematiken och en bakgrund. Många tårar har jag fällt för alla de som krossats, men främst för barnen som växer upp i ett helvete.
LÄS DEN!
2 kommentarer:
Starkt att du orkade igenom. Vad blir det härnäst?
Jag funderar på Molly Moon...:o) Gillar framsidan skarpt!
Skicka en kommentar