Jag ska genast klicka hem mer av Sigge Eklund. Jag sträckläste Det är 1988... igår kväll och hann nästan klart boken. Vi får följa huvudpersonen i hans tillbakablickar till barndomen. En familj som kretsar kring pappan, som styr och ställer med sina humörsvängningar. Att vara rädd och att samtidigt söka bekräftelsen med stort B. Jisses. Det är öppet. Ärligt. Ledsamt. Hur en far förlorar båda sina söner när de är vuxna nog att säga nej och inte kan tvingas till tystnad eller att göra som de blir tillsagda.
LÄS DEN!
2 kommentarer:
Åh, vad härligt att få fastna i en bok!
Jag känner tyvärr varken till författaren eller boken, men det är alltid välkommet med boktips!
Skicka en kommentar