NY BOK!

Fick fortfarande ingen lust att läsa Alberte-trilogin av Cora Sandel. Nu läser jag istället Livets aviga och räta av Kate Jacobs och jag ÄLSKAR den!

Nobels testamente av Liza Marklund

Den här boken handlar om hur forskningen blir alltmer beroende av pengar och hur man kan manipulera sig till olika saker i forskningsvärlden. Den tar sin början i ett mord under Nobelfesten och Nobel och hans arv går som den röda tråden genom berättelsen. Marklund väver som vanligt ihop flera trådar till en gemensam härva.

Den är lättläst och underhållande och intrigen med galna grannar och Karolinska institutets forskare är spännande.

Synd att det är Annika Bengtzon som är i huvudrollen! För att vara en stark och karriärinriktad kvinna så är hon förvånansvärt flat när det verkligen gäller, och jag gillar inte hennes självuppoffrande dubbelmoraliska attityd. För varje bok blir jag bara mer och mer irriterad, och jag kommer inte att läsa nästa Marklund-bok, där Thomas och Annikas äktenskap säkerligen kommer att antingen haverera eller tas till nya höjder av lycka.

Jävla Annika Bengtzon

Boken hade varit svinbra, för ploten är suverän, om inte Annika Bengtzon hade varit huvudperson. Så känner jag med alla Liza Marklunds böcker.

Annika Bengtzon är en självupptagen och egocentrerad kvinna som skyller allt på alla andra. Istället för att t.ex. räta upp sin relation till otroligt skitdåliga vänninan Anne Snapphane som bara utnyttjar henne, så tiger hon still. När hon inte kommunicerar med sin man i annat än konflikter undrar hon varför han är så långt bort. Men HERREGUD! Jag blir helt frustrerad över hennes brist på perspektiv, hennes självömkan och hela hennes person. Det är på gränsen att man kan läsa vidare, jag avskyr henne. För att inte tala om den jävla STORA BAGEN hon ska släpa med sig överallt!

Mannen utan öde av Imre Kertész

Den var svår att komma in i. Bra på sitt sätt, men den känns hal som en ål, man glider omkring i huvudpersonens bubbla och det blir som att se världen genom ett par färgade glasögon...

En så svår upplevelse som ett koncentrationsläger måste vara otroligt svår att beskriva. Hur kan man någonsin finna ord för vad man har upplevt? I en diskussion på jobbet kom även De välvilliga upp, eftersom Svartanovas sambo läser den. Där är det helt motsatt perspektiv, ur nazisternas synvinkel. Jag trodde inte att jag skulle kunna läsa den, för jag tycker att hela grejen med förintelsen och lägren, där även homosexuella, politiskt oliktänkande och utvecklingsstörda mördades, är så fruktansvärd och nästan outhärdlig. Så brutalt omänsklig att man knappt kan föreställa sig att människor gjort detta mot andra människor.

Därför har jag nog också svårt att ta till mig Imre Kertészs berättelse om pojken som hamnar i lägret och berättar sin historia. den har ett mörkligt avståndsperspektiv fastän ändå inte. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till den, men en läsupplevelse är det!

Cora Sandels Alberte-trilogi

Ja den gav jag mig i kast med med en enorm läshunger. Jag var väl fortfarand ei gasen efter Luftslottet. Men ack vad jag blev besviken. Jag kom inte in i boken hur jag än försökte. Det kändes knasigt och boken verkade otroligt tråkig. Jag vet andra som läst den och tycker den är bra, vi läste avsnitt ur den under utbildningen så jag förstår inte riktigt varför det blev så här.

Nu har jag bestämt mig för att låta den ligga ett tag och istället blir det Liza Marklunds Nobels testamente på sängbordet!

Luftslottet av Stieg Larsson

ÅÅÅÅÅH! Aj lav Stieg Larssons böcker! Det går inte att släppa dem! Luftslottet gör mig inte besviken. Den tar vid där förra boken slutade, nämligen efter de dramatiska händelserna i Gosseberga.

Lisbet är inlagd på sjukhus och Mikael Blomkvist är Zalachenko-klubben på spåren. Annika Giannini blir utsedd till Salanders advokat och sedan får man följa händelseutvecklingen fram till rättegången.

Jag gillar konspirationer, men blir rädd i min naiva lilla bubbla där Sverige är ett rättssäkert land. Jag är helt övertygad om att det pågår saker som folket inte har en aning om. Det känns läbbigt tycker jag.

Larsson skrev utan krusiduller och det gillar jag. Han är en mästare på att bygga upp förväntningarna och man bara måste läsa vidare!

Min största sorg är att jag nu avslutat trilogin och geniet inte finns i livet längre. Finns det något substitut?

Rädda mammorna!

Kvinnor är strategiska måltavlor i krig. Kvinnor våldtas, flickor likaså, för att tvinga fienden på knä. Mammor lever med sina barn i flyktingläger och föder sina barn under svåra umbäranden.

På röda korsets hemsida kan du läsa mer om hur DU kan hjälpa mammor och barn i krig. Där ser du vad t.ex. ett moskitnät kostar, eller en filt. Du kan lämna ett bidrag eller bli medlem. Det finns information i form av filmer, fakta och bildspel kring kvinnors och barns utsatta läge i krig. Det viktigaste är att vi som lever i fred och frihet öppnar våra ögon och hjälper dem som lever i ofattbara förhållanden!

Apropå ord...

Följande dialog utspelar sig i hemmet på morgonen idag:

V: Mamma, vad är det för en fin rtöja du har på dig idag?
M: Åh, det är min Lunda-karnevalströja från länge sen. Från när jag gick i skolan i Lund.
V: Åh, har du gått i skolan i Lund?!
M: Jaa...
V: Mamma, vad är Lund?

Jag förklarar, det tar ju en stund... Sen fortsätter det.

V: Vilken fin bild det var på tröjan! Vad är det på?
M: Ett tåg, som åker berg- och dalbana, för att det var karneval 1994. Det är länge sen.
V: Aha... karneval... Mamma, jag vet vad karneval är för nåt! Det är såna som äter människor!

Die Welle

Just nu håller vi på med andra världskriget. Det är fantastiskt spännande och intressant, och till och med den siste av mina elever är omvänd och visar ett sällan skådat engagemang! Det känns härligt!

Ett led i arbetet handlar om diskussionen hur Hitler kunde få så många med sig, hur ett helt folk kunde tycka att hans politik var bra och hur en diktatur fungerar. Idag såg vi filmen Die Welle från 2008. Det är en tysk filmatisering som bygger på ett experiment i en gymnasieklass, som går ut på att det tyska samhället aldrig mer kan bli en diktatur. I filmen får man följa gymnasieläraren, herr Wenger, i formandet av en egen diktatur som får namnet die Welle (vågen). Filmen försäker svara på frågorna hur en diktatur kan upptså och hur den fungerar. Hur lätt det är att få människor att följa något de får en tro på.

Den är HELT suverän. Ni MÅSTE se den! Även om ni inte undervisar nior i andra världskriget och dess följder...

Tuffa tider

Framför allt på jobbet är det, och kommer det att vara tuffa tider fram till skolavslutningen. Stressen kommer bara att öka i takt med arbetsbördan, så därför är det svårt att få tid, ork och inspiration till att blogga. Vi ses på andra sidan!