Hypnotisören av Lars Kepler

Herregud vilken läskig bok. Den kryper under skinnet på mig.

Vi får följa Erik Maria Bark, som är icke-verkande hynotisör och psykiater. Han har en fru som heter Simone, och en blödarsjuk son som heter Benjamin. I bokens inledning tar sig kriminalaren Joona Linna an ett fall där en hel familj slaktats. Bara två personer har överlevt; de två äldsta barnen Josef och Evelyn Ek. Erik kallas in för man under hypnos ska få reda på detaljer. Man tror att Evelyn är i fara.

En parallellhistoria, som sedan blir den enda kvarhängande historien när Ek-berättelsen har "avslutats" tar fart genom att Benjamin blir kidnappad. Genom olika tillbakablickar på det som varit, t.ex. Eriks tidigare arbete med och forskning om hypnos som behandlingsmetod för djupt traumatiserade personer, får vi lära känna en hotbild mot Erik. Han och Simone visar sig också ha haft stora problem under sitt äktenskap eftersom Erik varit otrogen mot henne. Istället för att svetsas samman av Benjamins försvinnande glider de alltmer ifrån varandra när de försöker nysta i vem som tagit sonen.

Lars Kepler, som vi nu vet är två författare (Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril), har lyckats med konststycket att med noggranna detaljer redogöra för saker som jag inte ens visste förekom, eller till och med inte ALLS ville veta. Därför går det också fort, framför allt i slutet, eftersom jag inte klarar av att läsa alla hemska detaljer om barns utsatthet.

Jag gillar boken, den är väldigt bra. De skickligt sammanflätade berättelserna lämnar dock ändå en känsla av att det är två böcker, inte en, man läser. Jag kan inte riktigt förklara varför. Kanske är det det faktum att Ek-fallet känns avslutat när man kommer vidare i utredningen av Benjamins försvinnande.

En annan sak som jag kommer att tänka på är att författarna placerat ut ett antal cliffhangers som vi aldrig får veta, men som bäddar för en uppföljare eller rent av en serie kring Joona Linna. Några exempel: hur är det egentligen med trådarna kring barngängen som regerar andra barn genom terror och avkräver dem mutor? Och hur är det med de två kvinnorna som båda vill ha Joona Linna? Hur är det med Simones otrohet mot Erik, som inträffar när de båda inte finner vägen till varandra i stressen över sonens försvinnande?

Men vilken bok. Man måste sträckläsa den, men det går inte riktigt eftersom detaljerna är så hemska att man måste smälta dem en god stund innan man drar vidare i den spännande och gastkramande berättelsen. Det är också skickligt tycker jag att i ett samarbete kunna skapa något så bra, utan att det spretar, för texten är väl sammanhållen. Det finns en anledning till att den gjort stor succé och det är den värd!