Fifty Shades of Grey

Herregud vilken bok. Fylld av floskler och klichéer om den starke, snygge, självsäkre, mannen och den lilla oskulden till kvinna som är klumpig och har dåligt självförtroende. Ett tag var det riktigt tröttsamt. men den är ju inte number one NY TIMES bestseller för inte tänkte jag och fortsatte läsa.

Hmmm, den är ju ganska explicit om man säger så. Till och med VÄLDIGT explicit. Jag kan förstå att folk köper och läser, jag sträckläste den själv. Men vid sidan om det heta sexet så ser man också hur mr Grey och miss Steeles relation utvecklas och det är också väldigt intressant. Den slutar med en riktig cliffhanger och även om boken egentligen lutar mer åt en gammal Harlekinroman (som en klok vän uttryckte det) så känns det som att man MÅSTE läsa vidare för att se var det slutar mellan de två, som är så omaka. ÄR det kärlek på riktigt? Hon är förälskad i en man som hon inte får röra, han skadad av gud vet vad i sin tidiga barndom innan han blev adopterad. Han verkar kär i henne ena stunden, men nästa vill han stänga in henne och piska henne med någon av alla sin attiraljer i Red Room of Pain. Bara att han har ett sådant och hon är oskuld är ju helt osannolikt egentligen. Hennes värld är så oskuldsfull och hans är en fullt utblommad dominant sådan med kinky hjälpmedel för att utöva den viktiga kontrollen. Jag får lite vibbar av den typiska "när han är med mig kommer han vara annorlunda" av miss Steele, men kan han det? Det dominanta verkar vara starkt och en naturlig del av honom, men kanske har han bara inte träffat rätt kvinna?

Jag har läst den på engelska och är lite nyfiken på hur den svenska översättningen är. Den engelska känns lite pryd, istället för att kalla könet vid namn använder författaren ordet sex. Jag är inte så insatt i engelska könsord och vet inte om det finns något bättre. Samma sak med det manliga könet. Hon går ju redan all in på beskrivningen av sexet och kanske är det det som begränsar språket, annars hade hon kanske inte fått ge ut boken på ett respektabelt förlag? Jag kan tänka mig att den svenska översättningen kanske är mer vågad, men jag vet inte. :o)

Nåja, boken är okej, läs den om ni vill ha en annorlunda upplevelse i bokväg.

Böcker

Slukade Läckbergs Fyrvaktaren, Lapidus Livet Deluxe och lite annat på semestern. Rekommenderas. Jag köpte också Fifty Shades of Grey på flygplatsen i Manila. Plöjer den just nu. Intressant eftersom den är en sådan snackis och legat etta på NY Times Bestsellerlista, men starten är ganska blek tycker jag. Typiska generaliseringar av den karismatiske, snygge, framgångsrike mannen och den fumliga, klumpiga flickan med lite taskigt självförtroende. Jag läser vidare och hoppas på en förändring eftersom den fått så lysande kritik...

Håkan Nesser...

...får mig att sucka lyckligt. Utan tvekan en av Sveriges bästa författare, om inte nummer ett av alla skrivande människor Sverige kan uppbringa. Skickar en tacksamhetens tanke till min vän Anne som gjorde sig omak att skicka både det ena och det andra samt Himmel över London till andra sidan jorden. Många har tipsat om att jag borde läsa Nicols En dag först, men det fick bli Nesser. Nu vill jag spara lite på den, trots jag bara är i början... Vilken härlig känsla!

Pagininikontraktet av Lars Kepler

Åh herrejösses vilken bok! Vi möter återigen Joona Linna och ett mycket knivigt fall som är med dödligt än något annat. Svenska Freds- och skiljedomsföreningens ordförande Penelope Fernandez tar en båttur med sin pojkvän Björn och sin syster Viola. Björn och Penelope går i land för att få en stund för sig själva, och när de återvänder hittar de Viola död. De flyr för sitt liv när de inser att mördaren inte försvunnit...

Inne i stan hittas Carl Palmcrona död, hängd i sin lägenhet. Är det självmord? Mord? I hans närhet finns nämligen inget han kan ha klivit upp på för att kunna lägga halsen i snaran. Palmcrona har en professionell koppling till Fernandez, eftersom han är chef för ISP, som granskar och beviljar vapenhandel mellan svenska företag och andra länder. Fernandez och Palmcrona är opponenter kan man säga.

Ju längre in i boken vi kommer, desto tydligare framträder en bild av skumraskaffärer med vapenexport. I bakgrunden figurerar en typ av maffiaboss, som naturligtvis på ytan är ren som snö. Det är finurligt och mycket spännande skrivet och man känner sig tvingad att bara vända blad på blad. Joona är mycket sympatisk, men man anar trassel och trubbel eftersom han flirtar med både Anja på stationen och Disa... Jag gillar att han är finlandssvensk och hör den mjuka dialekten i huvudet när han talar i boken.

Kepler väver skickligt ihop lösa trådändar, introducerar flera personer vars liv sammanflätas av helt oförutsedda händelseutvecklingar. Det är väldigt bra skrivet och som läsare kan man inte hålla sig, man ligger uppe halva natten och läser, och läser i köket medan man rör i grytorna osv osv.

Jag gillade Hypnotisören, men denna är bättre. Lite sorgligt att den är slut. LÄS DEn!

Spill av Sigrid Combüchen

Vettetusan. Gillar jag den? Gillar jag den inte? Är den seriös och vackert skriven? Är den pretentiös? Hänger jag med i alla svängarna eller inte? Vettetusan.

Läs den.

Niceville

Åh herregud vilken bok! Läs den genast, jag har slukat den med hull och hår på två dagar och är snart klar, men jag vill dra ut på den liiiiite till, vill inte riktigt släppa den än...

Blodläge av Johan Theorin

Vi återvänder till Öland och Gerlof, som får nya grannar. En mängd fastlänningar bygger nya vräkiga bostäder i anslutning till hans lilla stuga. En av dem är psykologen och författaren Max Larsson och hans fru Vendela. Deras relation är allt annat än kärleksfull, snarare en översittar-undergiven-relation. Gerlof är minst sagt tveksam till deras skrytbygge.

En annan av Gerlofs grannar är Per Mörner. Hans dotter Nilla ligger på sjukhus pga svår livshotande sjukdom. Han oroar sig, men har också sin sjuke far att tänka på. Fadern är gammal porrfilmsproducent och det rör upp känslor hos både Per, hans före detta fru och grannarna på Öland när Per hämtat dit sin far. Fadern och Per har aldrig haft någon vidare bra kontakt, men efter ett samtal från fadern i ren desperation från en fastighet i Småland bestämmer sig Per för att åka dit. Han kommer fram lagom för att hinna rädda sin far och sig själv undan lågorna när huset brinner upp.

Pers far, Jerry Morner, pratar osammanhängande om Markus Lukas och Jerry Bremer efter att han kommit till Öland. Flera av grannarna verkar också reagera på Jerrys närvaro...

Vendela är en av de starkaste figurerna i boken. Eller starkaste, hon är vek, men ändå viljestark på något underligt vis. Hennes tro på älvorna har mynnat ut i ett försök att skriva en egen bok. I vanliga fall skriver hon det mesta av sin mans material, böcker som han sedan tar åt sig äran av, men nu har hon bestämt sig för att skriva om alvarets älvor. Tron på älvorna är stark hos henne, orsaken är hennes uppväxt inte så långt ifrån hennes nybyggda hus.

Det är flera mysterier som måste få sin upplösning i boken. Ett är Vendelas tragiska uppväxt med en far som var väldigt distanserad, och en "invalid" som de kallar det på övervåningen. Det visar sig vara hennes bror Jan-Erik. En natt brinner ladugården ner och polisen rings till platsen...

Ett annat är Jerry Morners porrförflutna som kommer ikapp när han blir avsiktligt påkörd på öppen gata och avlider av skadorna. Bilen som kör på honom har flera gånger siktats vid stenbrottet vid Pers hem. Sambandet är uppenbart. När Per börjar gräva efter mer fakta kring Jerrys bakgrund efter hans död avslöjas både död och elände...

Läs den. Theorin skriver suveränt bra och väcker alltid läslusten. Jag är glad att denna bok kom i mina händer så att jag äntligen fick igång mitt läsande igen. Det har legat nere sen året började, men nu känner jag lust till böckerna igen!

Johan Theorin...

...skriver förbannat bra böcker och väcker en längtan till ett ställe jag aldrig varit på; Öland...

Höstoffer av Mons Kallentoft

Jag gillar de här böckerna om Linköpingspolisen! Malin Fors och hennes kollegor får denna gång ta tag i ett mord på Jerry Petersson, en kontroversiell "magnat" som köpt slottet som den adliga släkten Fågelsjö ägt i generationer. När Malin börjar rota i mordet rullas detaljer upp, bl.a. en tragisk bilolycka som kan ha samband med mordet och ett envist rykte om att familjen Fågelsjö skulle ha sålt för att klara av synnerligen svåra ekonomiska problem.

Malin har stora problem på det privata planet. Efter senaste bokens hemska avslut där dottern Tove hamnade i klorna på mördaren men undkom, har Malin och Janne flyttat ihop. Varför vet nog egentligen inte Malin, och allt kommer till sin spets när Malin väljer både jobbet och spriten före honom och Tove. Hon dricker varje dag och till slut blir det ohållbart och hon flyttar tillbaka in till stan efter ett gräl med Janne. Tove stannar dock hos sin pappa och Malin brottas med alla känslorna inför det.

För att få en paus, men också för att följa upp en ledtråd i fallet, skickas Malin till Teneriffa. Där träffar hon Jochen Goldman som var en av Jerry Peterssons klienter. Han beskrivs som en tvivelaktig, men snuskigt rik, person och han gör ett märkligt intryck på Malin. Hon träffar också sina föräldrar. Man anar att det finns en hemlighet bakom den frostiga relationen mellan mamman och Malin.

Väl hemma igen fortsätter Malin att supa och jobba. Det pratas, speciellt efter att Malin kört rattfull och blivit tagen i en poliskontroll. Hon kommer mördaren på spåren, och som vanligt är det en person vars motiv man stegvis får inblick i under berättelsen. Mons låter de döda tala även i den här boken, och jag gillar det. Den där lite intuitiva förmågan som Malin har, att kunna lyssna sig till gömda och glömda saker i utredningen tilltalar mig, och jag tycker att man får ett annat perspektiv genom de dödas röst.

Mons Kallentoft har fått epitetet Sveriges nya deckarkung, och efter att ha läst alla tre av hans böcker kan jag bara hålla med. SÅ BRA!

Hypnotisören av Lars Kepler

Herregud vilken läskig bok. Den kryper under skinnet på mig.

Vi får följa Erik Maria Bark, som är icke-verkande hynotisör och psykiater. Han har en fru som heter Simone, och en blödarsjuk son som heter Benjamin. I bokens inledning tar sig kriminalaren Joona Linna an ett fall där en hel familj slaktats. Bara två personer har överlevt; de två äldsta barnen Josef och Evelyn Ek. Erik kallas in för man under hypnos ska få reda på detaljer. Man tror att Evelyn är i fara.

En parallellhistoria, som sedan blir den enda kvarhängande historien när Ek-berättelsen har "avslutats" tar fart genom att Benjamin blir kidnappad. Genom olika tillbakablickar på det som varit, t.ex. Eriks tidigare arbete med och forskning om hypnos som behandlingsmetod för djupt traumatiserade personer, får vi lära känna en hotbild mot Erik. Han och Simone visar sig också ha haft stora problem under sitt äktenskap eftersom Erik varit otrogen mot henne. Istället för att svetsas samman av Benjamins försvinnande glider de alltmer ifrån varandra när de försöker nysta i vem som tagit sonen.

Lars Kepler, som vi nu vet är två författare (Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril), har lyckats med konststycket att med noggranna detaljer redogöra för saker som jag inte ens visste förekom, eller till och med inte ALLS ville veta. Därför går det också fort, framför allt i slutet, eftersom jag inte klarar av att läsa alla hemska detaljer om barns utsatthet.

Jag gillar boken, den är väldigt bra. De skickligt sammanflätade berättelserna lämnar dock ändå en känsla av att det är två böcker, inte en, man läser. Jag kan inte riktigt förklara varför. Kanske är det det faktum att Ek-fallet känns avslutat när man kommer vidare i utredningen av Benjamins försvinnande.

En annan sak som jag kommer att tänka på är att författarna placerat ut ett antal cliffhangers som vi aldrig får veta, men som bäddar för en uppföljare eller rent av en serie kring Joona Linna. Några exempel: hur är det egentligen med trådarna kring barngängen som regerar andra barn genom terror och avkräver dem mutor? Och hur är det med de två kvinnorna som båda vill ha Joona Linna? Hur är det med Simones otrohet mot Erik, som inträffar när de båda inte finner vägen till varandra i stressen över sonens försvinnande?

Men vilken bok. Man måste sträckläsa den, men det går inte riktigt eftersom detaljerna är så hemska att man måste smälta dem en god stund innan man drar vidare i den spännande och gastkramande berättelsen. Det är också skickligt tycker jag att i ett samarbete kunna skapa något så bra, utan att det spretar, för texten är väl sammanhållen. Det finns en anledning till att den gjort stor succé och det är den värd!

TWLILIGHT-serien

Nu har jag betat av tre av de fyra böckerna i serien om Edward och Bella. Den omöjliga och passionerade kärleken mellan dem fascinerar. Den är måhända lite omogen och i vissa fall till och med lite väl klyschig, men ÅH! Kärleken!

Jag gillar vampyrtemat, mitt i den amerikanska småstaden. I den andra boken kommer varulvar in i bilden, kanske inte helt oväntat med tanke på hur författaren beskriver Jacob Black och Quilute-indianerna. Det blir en intressant intrig med tanke på att Bella älskar Edward men också är vän med Jacob. Jacob är den som hjälper Bella upp ur det stora svarta hål hon ramlar ner i när Edward lämnar henne. Bandet mellan dem är starkt.

Så småningom inser Bella att hon även är kär i Jacob, och bäddar också för en fortsatt rafflande fortsättning i fjärde delen. Jag vet inte riktigt om jag gillar den vändningen. Det blir kanske väl mycket tuppfäktning över det hela... Självklart ska det omöjliga valet säkert plåga stackars Bella än mer i nästa bok.

En annan sak som slår mig, och nu låter jag nästan överdrivet kritisk fastän jag faktiskt slukade de tre böckerna, är hur Bella beskrivs hela tiden... Suck. Att en tjej ALDRIG kan vara stark, modig, egensinnig. Nej, när hon är det behöver hon hela tiden räddas, av än den ene än den andre uppvaktande kavaljeren! Hon är så klumpig att det är osannolikt, och vädjar därför ändå mer till att bli omhändertagen. Jag gillar det inte. Hon framställs bitvis som ett våp trots att hon är smart och har en egen vilja. Att välja mellan Jacob och Edward är det klassiska dramat, och kommer säkert ge upphov till än mer snurriga tankegångar i Bellas huvud. Hon tycker ju att det är otroligt att Edward är kär i henne, han som är så VACKER och hon som är så FUUUUL och KLUMPIIIIG.Hennes självkänsla är så svag, och hon behöver hela tiden bekräftas av männen och det irriterar mig.

Men trots att det finns en hel del som jag inte gillar så slukar jag böckerna, och följer den dramatiska och passionerade berättelsen om Bella och Edward, och sedermera också Jacob. Den trollbinder och den gör att man genast fortsätter i nästa bok när den ena är utläst. På det hela taget en riktigt bra och spännande läsupplevelse! Men den första boken är bäst!

Till skogs av Tana french

Den var SUVERÄNT bra! Utförlig rapport kommer senare men det var länge sen jag läste en så bra deckare!

Nu dyker jag in i TWILIGHT-världen! Har inte kommit så långt men hitills gillar jag det jag läser. Ser verkligen fram emot detta eftersom kommentarerna varit blandade från pocketbokklubben...:o)

Klockan 21.37 av Karin Alfredsson

Ellen Elg är mammaledig och trivs mer med det än både hon och Björn trott. Men till slut börjar det bli lite enahanda och Ellen hoppar på ett erbjudande om att åka till Polen och jobba för Women on Waves.

I Polen har den katolsksa kyrkan stärkt sitt grepp om samhället efter kommunismens fall. Gamle påven Johannes Paulus II ses som det stora föredömet, än mer efter sin död 2005. Kvinnors rättigheter beskärs eftersom abort inte är tillåtet och den konservativa kyrkans syn präglar sexualundervisningen, dvs det finns nästan ingen. Preventivmedel är dyrt.

Ellen och Women on Waves genomför medicinska aborter på en båt ute på internationellt vatten, där holländsk lag gäller eftersom båten går under holländsk flagg.

En gammal bekant skurk återvänder för att sätta käppar i hjulet, och på hemma plan händer skumma grejor.

Den är bra. Jag blev inte besviken alls. Jag gillar att man lär sig mycket samtidigt som det är spännande att följa Ellen till jordens alla hörn. Tillsammans med henne har jag nu rest till både Afrika, Vietnam och Polen. Det finns saker jag absolut inte hade en aning om när det gäller vårt grannland. Jag blir bestört över hur kvinnor behandlas, bara ett stenkast ifrån våra gränser. Faktabakgrunden är bra, och lärorik! Det är också roligt att se hur det egentligen går för Ellen och Björn, det var ju lite trassligt i Vietnam...

Nu ser jag fram emot att få hänga med till nästa ställe med Karin och Ellen!

Berlinerpopplarna av Anne B Ragde

Den är lite dyster. Den utspelar sig i Norge. Tre bröder får veta att modern ligger för döden. Den ene bor i Köpenhamn med sin man. Han flyttade tidigt eftersom han inte riktigt blev accepterad i det konservativa Trondheimska bondesamhället. Den andre är kvar på gården och brukar den, grisar är hans levebröd, men också hans vänner på något konstigt sätt. Den tredje är begravningsentreprenör i trakten.

Torunn, barnet till grisbonden, kommer till Trondheim för att träffa sin farmor, som aldrig egentligen ville veta av henne, och fadern, som hon endast träffat någon gång tidigare i sitt liv. Hon och farbrodern från Köpenhamn flyttar in på gården för att ställa i ordning inför begravning, och kanske också för att lära känna varandra.

Dyster är ordet. Det är skitigt, känslofattigt, tillknäppt, både i miljö och relationer. Jag fattar inte riktigt vad inledningen,med en pojke som tar livet av sig, har att göra med resten av boken.

Fast på något konstigt sätt gillar jag den i alla fall. Den är annorlunda mot de andra böcker jag läst på sistone, och jag gillar ju den lite lågmälda stilen,som Anne B Ragde har. Men någon WOW-känsla infinner sig inte. Därför har jag också svårt att skriva rättvist om den kanske.

En sorts kärlek av Ray Kluun

Jag hatar karlhelvetet. Han vänstrar. Han är lika mogen som en grön apelsin. Han tänker bara på sig själv. Han blir kär i en annan, kör rattfull, smiter undan och tycker synd om sig själv. Hon får veta att han ligger med andra och ber honom att låta bli så länge hon nu kommer att leva. Han ligger med andra ändå. När hans fru har cancer. Jag är så förbannad första två tredjedelarna av boken att jag kan spricka. Jag läser vidare i rent vres. Jag struntar i att klockan passerat tolv för länge sen och att jag ska upp och jobba. Jag kan inte släppa boken. Jag känner pulsen höjas och tänker att jag skulle ha lust att ge honom en fet smäll. Jag bläddrar så hårt i sidorna att mannen i mitt liv börjar undra vad jag sysslar med.

Det är först när hans fru blir riktigt sjuk och inser att hon ska dö som han släpper allt och finns vid hennes sida. De blir som förälskade på nytt. Han ordnar med deras dotter, de köper ett nytt hus, samlar minnen till den lilla och filmar... Vänner besöker dem, de har nästan som öppet hus. På något sätt blir det frid mellan dem när de inser att döden knackat på och kräver sin tribut. Titeln En sorts kärlek kommer till liv i Ray Kluuns ord. Det enda jag inte kan förlika mig med är att han fortfarande smsar med älskarinnan. Men tanken på att bjuda hem folk, beställa mat från delikatessen på hörnet och lådor med vin, filma och fotografera och säga adjö till alla under mer avslappnade former än på ett sjukhus... Det känns fint på något sätt. Värdigt. Och kanske lite trevligt hur skumt det nu låter.

En annan sak som får mig att läsa ut i rödaste rappet är att boken beskriver eutanasi (dödshjälp). Detta försvinner i alla känslor som boken väcker, och jag får nog vänta med att dyka in den aspekten tills känslorna lagt sig...

Jag gråter dessutom floder. Carmen är förkrossad över cancerbeskedet. Ray också. Deras lilla dotter Luna vet inte så noga vad som händer, bara att mamma är sjuk. Hur skulle jag reagera om det var jag? Vad skulle jag göra? Hur skulle jag hantera den panik som det måste vara att veta att inte se sina barn växa upp. Frågorna är känsliga och de kommer obehagligt nära och bara att snudda vid dem är tillräckligt för att utlösa en flodvåg av tårar. Till slut gråter jag också för beskrivningen av det vackra mellan Ray och Carmen i slutet. Hans vård, kärlek, och totala omtanke (utom när han skickar sms till Rose). Hennes skörhet, men lugnet hon utstrålar. Hennes vilja att önska honom allt gott. Att klara ut allt innan hon lämnar dem, så att det inte ska uppstå några frågor eller tvivel om hennes vilja. Han ska göra vad han har lust med, han får ge Luna en ny mamma, hon behöver det för hon är så liten tycker hon... Deras kärlek djupnar och blir till slut fridfull, de är bästa vänner och hon kommer alltid finnas där, även om hon är borta. Hon är helt hjälplös och han ger henne allt.

En av de bästa böcker jag läst. Absolut inte lättsmält men det var länge sedan jag läste något som väckte så mycket känslor. LÄS DEN!

Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda

Åh vilken bok!Den utspelar sig i Paris. Bara det! Denna underbara stad, the city of lights. Philibert och Franck delar lägenhet. De är helt olika som personer. Philibert är den förfinade gentelmannen, som råkat födas i fel tid. franck den burduse buffeln, som drar över tjejer somandra byter kallingar, jobbar och röker gräs. Den gamla våningen är bara tilllåns, medan Philiberts släktingar avgör en arvstvist. Ett eko från förr, en paradvåning där man kan höra historiens vingslag.

In i denna våning flyttar sedan Camille. En undernärd och kanske lite svårmodig konstnärssjäl som försöjer sig med att städa på kvällarna. Hon har en fantastisk talang, som hon mer och mer återupptäcker efter hon vunnit tryggheten i våningen tillsammans med sina udda vänner.

Ja det är en hoper knäppgökar som bor ihop, men kanske är det det som gör att man fastnar. Den är fransk den här boken, och jag gillart!:o)

Camille och Philibert är som syskonsjälar. Franck stör hennes tillvaro. De går inte alls ihop. Men Philibert och Franck är vänner och därför måste de samsas. Till slut finner de en väg till varandra när Philibert åker hem till sitt gods över jul och nyår.

Så småningom flyttar Francks gamla mormor Paulette in. En egensinnig dam, som minsann bestämt sig för att vantrivas på ålderdomshemmet som Franck ordnat eftersom hon inte klarar sig ensam längre. Camille säger upp sig för att arbeta som personlig assistent åt Paulette och tillsammans upptäcker de Paris. Känslor börjar spira både här och där...

Dessa fyra människors öden flätas sammans i en underbar berättelse. Den måste slukas, man blir helt involverad i deras liv tillsammans och man har inget val, man måste läsa vidare.

Jag älskade denna bok och kommer läsa mer av Anna Gavalda!

Twilight

Bokklubben hakar på Twilighttrenden, om än lite sent. Och jag har sett filmen. :o)

Nesser gör ingen besviken!

Åh vilken bra bok Berättelse om Herr Roos är! Den tråkige Valdemar Roos vinner två millar, köper ett torp och genast får hans liv en annan mening än det trista arbetet (som han säger upp sig från) och samlivet med hustrun Alice och det två styvbarnen ger.

Han träffar Anna Gambrowska, en lite stukad flicka på rymmen från ett behandlingshem. Hon har tagit hans torp i besittning. det är ett märkligt sammanträffande att de börjar tala med varandra. Hans liv tar en dramatisk sväng rakt ur det förutsägbara tråkiga liv som är hans och in i det oväntade. Anna och Valdemar finner varandra, men snart sker ett mord.

Det är med flit jag inte skriver mer. Läs den. Den är fantastisk. Ja, jag är otroligt partisk. Men du kommer inte att bli besviken. Det är inte Nessers grej att inte leva upp till förväntningar. Han levererar. Och han gör det bra!

Mer Håkan Nesser till folket!

ÅH HÅKAN!

Ja. Det måste erkännas. Jag är kär. Jag har varit det länge. Länge, I tell you. Jag älskar verkligen Håkan Nesser och hans böcker. Jag kan läsa hur många som helst. Grät blod när Van Veeteren var utlästa. Drog igång med Kim Novak osv, och älskade dem också men saknade deckarfeelingen. Som svaret på mina böner uppfann Nesser då Gunnar Barbarotti. TACK HÅKAN! Jag älskar Barbarotti också. Och jag känner nog igen mig när jag är på den ogästvänliga närkeslätten minsann! Lika mycket som att Van Veeteren oåterkalleligen är belgare i mina ögon. ;o)

LÄS GENAST hela serien om Van Veeteren om ni inte gjort det. Fortsätt sedan ögonaböj med Barbarotti: Människa utan hund, En helt annan historia och Berättelse om Herr Roos.

Kvinorna på tionde våningen av Karin Alfredson

Åh vilken bok! Detta var temat för pocketboklotteriet som träffas med jämna mellanrum. Jag blev positivt överraskad, även om Svartanova (som inte sprider solksken om skitböcker) menade att den är väldigt bra!

Huvudkaraktären Ellen Elg arbetar på ett sjukhus i Hanoi. Med sig har hon man och barn. Man får följa hennes liv på sjukhuset, och hur hon långsamt börjar uppdaga att myfödda barn säljs direkt från förlossningen, till västerländska pedofiler och andra monster. Hon kommer också i kontakt med en bordell där hon lovar att ordna spiraler och hiv-tester.

Man får tillbakablickar till Ellens tid i Afrika i den här boken, och det gjorde att jag har beställt den. Man undrar ju vad som hänt där egentligen.

Bokens titel syftar till tionde våningen på ett hotell i Hanoi, ökänt för att vara ett näste med sexhandel och trafficking i fokus. Kopplingen till tionde våningen är väl inte helt solklar. Alfredson gillar att blanda in många trådar, mycket fakta och ibland blir man helt snurrig. Samtidigt som boken nystar i mordet (?) på en svensk på hotellet, väver hon in barnhandeln på sjukhuset, tillbakablickar till Afrika, en knakande relation till sin man, kollegan på sjukhuset som misshandlas av sin make, bordellmammans tillbakablickar på kriget... Mitt upp i allt finner man den lilla lilla gamla gatuförsäljerskan som letar efter sina barn samtidigt som hon spanar på barnhandeln. Som sagt, lite snurrigt och mer än lovligt faktaspäckat på sina håll. Hon kommer dock undan med det för boken är spännande och tar upp en kultur i ett land där kvinnan inte är vatten värd. Den historiska biten är en bonus för historienörden i mig.

Det är inte för det fantastiska språket man läser denna bok, den är ganska alldaglig. Man läser den för att man fascineras av landet, kulturen, intrigen. Jag slukade denna bok på två dagar! :o) Nu väntar jag ivrigt på att nästa Alfredson ska dyka ner i brevlådan!