Blandat babbel

Här kommer lite bilder och korta berättelser om veckan som gått.

 Sett i gymet. Jo. Stora (nåja, en sanning med  modifikation eftersom jag nästan är längre än dem) starka gymkillar fixar maskinerna i gymet med verktyg som ligger i ett Hello Kitty-fodral. Nuförtiden höjer man bara lite lätt på ögonbrynen. :o)

 Julmarknad med Malin (som inte var med på bild för en gångs skull), Anette från Lisch, Pernilla från Götet och Erika från Degerfors. En riktigt trevlig dag med shopping, fantastisk lunch på Nar Bar och gott fika hemma hos Erika.

 På pysselmarknaden. Tre gångar av sprängfyllda bås med allt mellan himmel och jord i pysselväg. Och SÅ grymt billigt.

Det fanns julsaker på pysselmarknaden också. I mängder.

 Nu är det jul igen, tjoho. Fick nästan ont i ögonen.

 En dag förra veckan var det något skumt med vårt varmvatten. Först kom inget alls, sen kom detta. Blä!

 Lunch på dumplingsställe med Anette och Malin. Så himla gott. Man doppar dem i strimlad ingefära som man häller soja och vinäger över. Mums!

 Man lägger fyllningen i degknyten och sen ångar man dem i de traditionella tygkorgarna med tyg i botten. Vår ayi Lily gör rundlar av degen som hon fyller och sen trycker till, ungefär som en liten pirog och sen kokar hon dem i vatten.

 Oh yes. :o)

 Från skolan kom en kassa som tillhör samarbetet med Shanghai Community Center. Det heter The Giving Tree och det går ut på att varje familj i jultid fyller en kasse med saker till ett barn som är i behov. Olika skolor har olika samarbetsskolor i detta, BISS är också med men har en annan skola för sitt samarbete. Man ska köpa underkläder, jacka, skor, tandborste, tandkräm, skolsaker osv. Man får en liten lapp med information om mottagaren. Det var en flicka i vårt fall. Barnen var fascinerade över att hon var elva år och lika lång som Viggo (140 cm). Mycket bra initiativ att få barnen att tänka i andra banor kring julen och att önska sig och få saker. Vi har haft många bra diskussioner hemma. Och de ser människor på gatorna här som ger dem nyttiga perspektiv på hur det är att vara privilegierad respektive fattig här.

 Födelsedags- och farvälkalas hos Matisse. Hon var Almas allra första engelsktalande vän och nu flyttar hon till Hong Kong. Sådant är expatlivet. Barnens kompisar kommer och går till viss del och det är ledsamt. Alma vill inte riktigt tänka på att hon ska flytta så långt. det blir nog ett besök hos dem när vi åker till Hong Kong nästa år. Det var massor med aktiviteter för barnen och för päronen var det skumpa och mimosa och trevligt prat. 24 grader varmt var det också. :o)

 Hos Matisse.

 Idag är Alma på skolresa till oriental Pearl Tower. Hon har längtat i en hel vecka och förberett sig noga. Hon har planerat vilket mellanmål hon ska ha med sig ( och det blev en salig blandning kan man säga) och dessutom ritade hon den här fina bilden över Shanghais berömda skyline. Hon fick med Jin Mao, Oriental Pearl och Kapsylöppnaren. :o)

 På väg till fabric market i fredags åkte jag längs med floden Huang Pu. Man kan knappt se sig mätt.

På Carrefour är det också jul. Till exempel kan man köpa sig ett lysande glittrande Eiffeltorn för 3580 kuai (yan) för att få den rätta julkänslan. Holy moly.

Höstlovet 2011

Jahopp, då var höstlovet i det närmsta avklarat för vår del. Ni i Sverige har ert härliga framför er. :o) en liten summering av lite allt möjligt känns som på sin plats. Den här veckan har vi turistat i vår egen stad för att förbereda för besök till våren. VÄLKOMNA! Vi såg bl.a. Jing An-templet på Najing Xi Lu, Shanghai World Financial Center, Yu Yan och Shanghai Ocean Aquarium. Däremellan har vi bara slappat. Mycket bad har det förstås blivit, liksom lek med kompisar. Barnen har haft övernattningsgäster i flera omgångar under veckan och det känns så skönt att de hittat kompisar att leka med. Här på SRCA är det i och för sig inte så svårt eftersom det kryllar av barn. Flera av lekkamraterna har varit skol- och klasskompisar och just det känns extra viktigt. Sen känns det otroligt häftigt att de redan kan så mycket engelska att de kan leka och umgås i ett helt dygn med sina finska, engelska, australiensiska och danska kompisar. Svenska kompisar finns det också här, som tur är. För mig som vuxen känns det gott i själen när barnen mår bra och trivs. För min del är tillvaron otroligt bekymmerslös och stressfri. Jag vet att den inte är det för min hårt arbetande man, så därför känns det som en lyx att kunna vara en stöttning för man och barn utan att själv vara trött och stressad. Jag vet att tiden här bara är tillfällig och jag passar på att njuta av att kunna göra vad jag vill på dagarna. Min enda begränsning är tiden jag måste lägga på studierna, men det är lika mycket nöje som nytta så det känns inte alls betungande. Livet är mycket lätt att leva här. Och nästan för bekvämt. Jag saknar inte ett dugg att städa! Det är också en lyx att vara tacksam över och den enda lyxen som jag vet redan nu att jag kommer vilja ha även hemma i Sverige. Hoppas RUT-avdraget inte försvinner. :o) Vi bor i en grymt cool stad. Här finns människor och mat och kultur från hela världen. Visst är vi annorlunda, men hela SH är som en smältdegel. Det är häftigt att få vara en tillfällig del av det. Visst längtar jag hem, till frisk luft och rent vatten i kranen, den höga svenska höstluften och de krispigt klara och kalla dagarna. Och sen längtar efter snön, falukorv och stillhet. SH är fullt av människor. Jag blir full i skratt när jag tänker på hur vi Sverige försökte välja dagar att åka till t.ex. Liseberg och Universeum när det inte skulle vara så mycket folk. Herrejösses, här är det trångt, och jag har väldigt svårt att vänja mig vid armbågandet här. Tyvärr blir man lite likadan när folk bara knuffas och tränger sig fram. Vi nordbor är ju noga med våra köer...:o) en rolig marknad som min vän Malin visat mig (och som hon och jag återvänder till ungefär en gång i veckan, hehe) är fabric market. Det är ett underbart ställe! Allt sys upp efter önskemål och mått. Jag beställde senast en klänning för 300 RMB. Benny har köpt skjortor för 100 RMB. Nu senast beställde han två skräddarsydda kostymer i finaste ull- och kashmirkvalitet för 800 RMB styck. Klara om en vecka! Det finns tre våningar med skräddare och man kan beställa allt från kappor, kostymer, kavajer, byxor, jeansbyxor, balklänningar, traditionella kinesiska klänningar och topar... You name it. I love it. :o) Nåväl, nu ska jag knåpa ihopp några inlägg om sevärdheterna här i stan.

Den snodda årskrönikan

Fröken Nina har summerat sitt år här, och nu gör jag detsamma här!

Årets bästa musikupplevelse: U2!

Årets sämsta musikupplevelse: Klarar bara inte av Markus Krunegård och speciellt inte hypen kring honom. Blä!

Årets bästa resa: Skidsemester i Säfsen på sportlovet då vi bodde på en lantgård med massor av djur! Och klassresan med min nia till Lund och Köpenhamn!

Årets sämsta resa: Finns ingen!

Årets bästa bok: Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda, och Sonat till Miriam av Linda Olsson.

Årets sämsta bok: Nobels testamente av Liza Marklund.

Årets kids: M och V som börjat skolan, fastän inte riktig på riktigt ännu då de bara går i förskoleklass... Lilla hjärtat A, som blivit så duktig på att dansa!

Årets hype: Krunegård! Och baconsnuvan!

Årets bästa köp: Huset!

Årets sämsta köp: Gräsklipparen som låter som att man kan ha ihjäl folk med den bara med hjälp av ljudet från den förbannade saken!

Årets come back: Skotta snö!

Årets mat: Kräftsoppa har vi helt snöat in på!

Årets dricka: Rödvin av alla de slag! O)

Årets biofilmer: Jisses Amalia, jag går aldrig på bio! Men en av årets bästa filmer är Seven pounds med Will Smith!

Årets hemmafilm: Se ovan!

Årets wild and crazy: Fan vad tråkigt jag lever, här händer ju aldrig något wild and crazy, det får det bli ändring på till nästa år!:o)

Årets premiär: Det vita vinet!

Årets man: MIN EGEN! (Ja, jag lade till en kategori här!)

OOOOOOOOO!! J´ai oublié!

Ja, innan jag började i Anna Gavaldas FANTASTISKA bok Tillsammans är man mindre ensam, så hade jag i många många år gömt och glömt den gamla frankofilen i mig. HERREGUD! Må frankofilgudarna vara mig barmhärtiga.

Jag älskar den! Minnen från ett höstvackert och ett sommargrant Paris kommer för mina ögon. Det förfinade vackra språket som är som poesi, kanske mest för att man knappt hinner fatta ett smack. Myllret av människor. Fantastiska byggnader och konstverk, parker... ÅÅÅÅÅH! Hur KUNDE jag glömma min förälskelse i denna stad, i detta land?

LÄS DEN!:o)

Jag är klar!

...med Alfredssons Åttio grader från Varmvattnet...

...med alla julklappar utom mannens...

...höstterminen 2009...

...lilla städningen inför julen...

Kort sagt: Jag är färdig för ljuvligt julfirande och ett långt jullov!:o)

GOD JUL!

Men nummer ett

... är och förblir min man B! ;O)

När tiden stannar

Ibland vet man inte vilka käftsmällar livet har i beredskap. En av mina gamla vänner har fått tunga besked i höst, besked som gör att tiden stannar. Vi hörs inte av speciellt ofta, nästan aldrig. Men när man nås av ett bud att vännen är allvarligt sjuk, då känns det som igår vi delade studentbostad.

Som tur är är min vän av den sorten att hon är benhård i sin vilja. Jag vet ingen som är starkare än hon. Hon kommer kämpa. Det känns skönt. Att ge upp är liksom inte hennes grej.

Men vad säger man? Hur sätter man ord på alla känslor när livets tråd är som skörast? Jag vet inte. Kan inte skicka tröst eller goda råd. Bara mina tankar och hoppet om livet och människans styrka och förmåga att överleva livets tuffa villkor.

Du är ständigt i mina tankar. Kämpa! Skickar dig min skyddsängel...

Lund i mitt hjärta

Varje höst och varje vår inträffar det märkliga. Jag får en kraftig längtan tillbaka till LUND. Där bodde jag och pluggade i fem års tid. En underbar stad! Mysig, kulturell, massor av spännande människor och eftersom jag är historienörd av stora mått uppskattar jag att den även är historiskt intressant!

I ett annat liv bor jag där, men det kommer nog inte att inträffa. Så jag nöjer mig med bilder, minnen och en planerad resa dit.

Vad jag absolut inte saknar är den råa kalla blötan, som kommer någon gång i slutet av oktober och sedan varar till mars...

Håll till godo!

Höst

När luften är klar och det blir kyligare, då mår jag bra. Sköna promenader vid vattnet, träd som sprakar av färg, solen som skiner från en klarblå himmel!

Ljung, äppelpaj, soppor och pumpor!

Halsduk, vantar, hett te och varm choklad!

Tända ljus, krypa upp i soffan och raggarsockar som lilla A säger!

Välkommen ljuvliga höst och en nystart på gamla bloggen!

Födelsedagsbarn

Min man tjatar hela året om att han är nio månader yngre än jag. Han tar upp det vid de mest osannolika tillfällen. Jag tror att han är avis för att jag är äldre och därmed visare. :o) Nåväl, efter en tid så tyckte jag nog att det var dags att sätta punkt för diskussionen. När han menande blinkade och sa att han minsann inte var trettio än (ja, jag hade en liten kris när jag skulle fylla trettio, när jag satt i en småstad med vovve, volvo och TVILLINGAR), så sa jag att det var ju synd att han var man för kvinnor åldras ju med värdighet, som årgångsvin.

Det funkade inte för vi skämtar fortfarande om det! :o)

Idag fyller han i alla fall år, den gode mannen, och enligt vår egen lilla tradition är det frukost på sängen och sång som gäller.

Sen bär det av en sväng till ICA för att handla lite innan det är dags att ge sig av till sydligare breddgrader.

A: om du läser detta, så GRATTIS i efterskott! Kram!

Man vet att man är gammal...

...när man läser om FIXED GEAR på DN:s sida. De cyklar inne i stan, mitt i trafiken och allt handlar om att vara fri, att inte bli begränsad till köer t.ex. FAST UTAN BROMSAR! Ja, jag känner mig som en gammal kärring, för det tycker jag verkar helt livsfarligt! Tur att de har hjälm i alla fall! Detta borde kvalificera sig som en av alla mödrars värsta mardröm... Om den nya subkulturen och dess ursprung, revolterande cykelbud, kan du läsa här!

Min kille Dragan, höjdare i juggemaffian

Historien om Dragan börjar med att jag, och sedermera min man, bodde grannar med ett par där killen höll på med amerikansk fotboll. Min man hade spelat, men slutat i samband med flytt och studier. Han var dock sugen på att börja igen och det blev bestämt att han skulle hänga med grannen på träning.

Grannen är em man som gillar att skoja och lura i folk saker. Hans karriär i denna konst har varit lång och framgångsrik. Han bestämde sig för att skrämma upp grabbarna lite och han talade om, innan min man kommit på första träningen, att han minsann hette Dragan och var en av höjdarna i juggemaffian.

När så mannen kommer på träningen tycker han att det är jättekul att få komma igång igen. Han märker inte direkt att det är någon konstig stämning. Det är först efter några träningar som han tycker att det är konstigt att Dragan, smeknamnet som grannen givit honom, förekommer i samband med skrämda blickar över axeln och viskningar. Det kommer fram att grannen lurat i dem att han inte bara tillhör den jugoslaviska maffian utan att han även med all säkerhet visste något om mordet på Joksovich på Solvalla.

Efter att allt retts ut och alla fått sig ett gott skratt, hängde Dragan med min man, som ett alter ego. Därför fick jag ju lov att svara jo på frågan idag om jag inte var Dragans tjej! :o)

Kalas hos farmor =kaos hos farmor...

Recept på tisdagskvällskaos:

Ta halva tjocka släkten, inklusive fyra helvilda barn. Lägg till en nypa kalas. Matkalas. Vispa runt lite i en tvåa med stor balkong vid "älva". Häll i en rejäl skvätt dåligt väder (=regn) så att barnen inte kan vara ute och leka, samt hungriga gäster som inget hellre vill än att äta. Blanda ordentligt. Låt kaoset vila medan det jäser. I tvåan vid "älva".

Lägg ut kaoset, kavla med starka armar; det behövs. Bred på något högljutt samt pajer och god stämning. I tvåan. Låt vila medan du tänker... Det är tårta och kaffe också. Fortfarande i tvåan.

Avsluta med att rulla ihop hela härligheten, pensla på smält kalashumör, toanödiga barn, hungriga högljudda barn som inte gillar broccolipaj samt begränsat med plats i glatt sällskap. Skär i lagom portionsbitar. Lägg på bakplåtspapper och in i tvåan, på hög värme (trots regnet utanför). Ser det torrt ut, bred på mer av något högljutt. Gärna brötiga tonåringar, som är lite sega men lätta att bre på kaoset.

Ta ut efter lagom tid, cirka tre timmar. Ta itu med disken, så inte kalasvärdinnan får stå med den när halva tjocka mätta släkten åkt hem. Åk hem, från tvåan.

VOILÁ!