Hihihi

Ibland kan man skratta ihjäl sig när barn säger fel. Mest för att det är vuxenroligt, barnen fattar oftast inte varför man flabbar.

Exempel:

"Mamma, vet du, att, att, att (lilla A säger alltid att minst tre gånger innan hon kan klämma ur sig det hon tänker säga) hon den sura häxan blev JÄTTEARG sist. Hon är jämt sur, häxan SUGTANT." Hahahahaha!

Bara för det kan jag nu inte tänka på henne som annat än häxan SUGTANT!

Musik för själen!

Igår var jag och B på storbands- och körkonsert. Det var soul och gospel som var temat. WOW! När livemusik är riktigt bra så får man verkligen en kick och jag gillar körmusik, det är så mäktigt. Storbandet gick inte av för hackor heller!

Det var flera bra solister, bl.a. Svartanova, men också Rebecca Malmborg, som rev av I go To The Rock så det rös i kroppen! Här hittar du smakprov från hennes nysläppta skiva och mer info om henne!

Musiken är verkligen en lisa för själen och man kan inte annat än må bra efter en sådan här kväll!

Idag väntar mer spanskaplugg, men jag är även sugen på sporttemaboken: I skuggan av San Siro av Martin Bengtsson. Den verkar spännande, jag har bara precis börjat och huvudpersonen har vaknat upp på psyket. Den handlar om hur fotbollssverige fostrar sina blivande proffs, men också om hur drömmen om framgång kan leda till omänsklig press och misslyckanden.

Spara eller slänga?

Jag vet inte vad det är som gör att en del människor hamstrar och andra rensar och slänger urskillningslöst. Jag vet inte heller om man nödvändigtvis måste tillhöra den ena eller den andra samlingen av folk.

Hamstrarna brukar "beskyllas" för att hamstra av känslomässiga skäl, t.ex. i BBC:S program The Life Laundry, som går ut på att seriöst överdrivet sparande av allt från gamla konservburkar från 1912 till mammas gamla mamelucker har sina orsaker i obearbetade händelser och känslor. I programmet går man hem till människor som har ett stort problem med detta och sedan hjälper man dem att bearbeta vad det är som gjort att de samlat på sig en massa saker utan att behöva dem. Sedan slänger de, säljer på loppis och sorterar ut och sparar grejor. Nu snackar vi makalösa samlingar. Samlingar som gör att man inte ens kommer in i huset. Samlingar som gör att man har fem rum och kök men använder köket till allt, för de andra rummen är fulla av saker.

Karen Kingston, Feng Shui-guru av kopiösa mått, förespråkar att man slänger allt gammalt man inte behöver. Det inkluderar t.ex. babysaker, gamla tidningar, saker man inte använt på flera år, grejor som bara står utan att man ens bryr sig om dem. Och böcker. Då kastar man ut all gammal energi, som gör att man stagnerar i sitt eget liv, och kan släppa in ny. Alla gamla saker representerar något som gör att man inte kan komma framåt och leva sitt bästa nu. OBS! Detta är min tolkning av Karen Kingstons filosofi.

Oavsett om man är en spara-person eller en rensa-person så tror jag nog att alla kanske sparar mer eller mindre saker innan man tröttnar och slänger. Skillnaden är nog mest själva tiden man håller fast vid saker.

En sak som jag har haft svårt för att rensa ur och slänga är böcker. I en diskussion med en kollega blev jag fasansfullt varse om att en del människor SLÄNGER BÖCKER. Jag vet att det är naivt att tro att alla betraktar böcker som den ovärderliga skatt de är, man har ju trots allt praktiserat bokbål med jämna mellanrum i historien. Men att bara läsa en bok och sedan slänga eller ge bort? Nej, det har jag haft svårt för. Alltså har bokhyllan svämmat över. Där har funnits allt från den allra senaste bästa boken till gamla ruttna gymnasieböcker i psykologi och fysik. Efter samtalet med kollegan, som har en något mer praktisk syn på böcker och vilken plats de tar, gick jag hem och tittade på min bokhylla. Detta är nu säkert ett år sedan, men ett första steg fick bli att lämna ifrån sig några böcker till personalbokhyllan på jobbet. Då finns de ju kvar om jag ångrar mig och saknar dem i bokhyllan. Ett andra steg fick bli att rensa ur gamla gymnasieböcker och kurslitteratur som jag inte har tittat i sedan jag läste kursen någon gång på 90-talet.

Det var en bra insikt att veta att jag kan leva utan att spara alla böcker jag någonsin läst. Jag behöver inte Dikt och tanke eller Psykologi för gymnasieskolan. Jag har aldrig ens bläddrat i Ayn Rands trilogi "Och världen skälvde" (för övrigt måste de nog räknas som tre av de fulaste framsidorna jag någonsin lagt ögonen på). Och att låna ut böcker ger ju andra möjlighet att få en underbar läsupplevelse, som man själv haft!

Igår tog jag det sista steget: att färgkoordinera bokhyllan! Konstigt att man kan känna ett sådant sug när man sitter och försöker trycka in hundra nya glosor och ÄNNU ett SVÅRT tempus! :o)

Ujujuj...

Herregudihimlen, vilket under av effektivitet jag varit idag. Jag har strukit saker från listan med en rasande fart. Dessutom har jag färgkoordinerat bokhyllan!

Trots for dummies

Je herregud. När man fick barn var det många som sa att det finns vissa perioder som är jobbigare än andra. Det finns t.ex. treårstrotsen och sexårstrotsen. Blablabla... Jag vet inte om min familj är dysfunktionell, men jag upplever att det bara varit en enda låååååååång trots sedan två-och-ett-halvt-årsåldern hos grabbarna.

Den senaste periodens viljestyrkedemonstrationer och kraftmätningar gav upphov till ett smärre utbrott hos mamman häromkvällen, så nu verkar det vara lugnt. Ja, jag säger verkar vara, för det är absolut inte säkert att de tycker att diskussionen om hur man beter sig alls är något att fästa större vikt vid.

Det är som om två konkurrerande flockar med myrslokar smyger runt omkring varandra i djungeln. Myrslokarna håller koll på varandra och tutar (?) högt med snablarna om någon stackare råkar göra ett övertramp in på den andras territorium. Det hela försvåras av att det finns inbördes stridigheter mellan två individer i den ena flocken (de UNGA individerna, de två vuxna myrslokarna i den andra flocken är för gamla och visa för att öppet basunera ut sina meningsskiljaktigheter inför den yngre flocken...). Det innebär att de tutar HÖGT även när de anser att den egna flockmedlemmen begått övertramp.

När inte myrslokarna är upptagna av att bevaka reviret sker viss kommunikation och de unga inser i något ljust ögonblick att man kanske behöver de vuxna individerna till lite vägledning och stöd. T.ex. brukar de då samtala om att man visst får bli arg,menman behöver inte tuta så fort man blir vresig. Det känns lite lättare också att bara vara när man inte är arg på varandra. (Dessa stunder av upplysning och harmoni kan dock snabbt försvinna, så det gäller att smida medan järnet är varmt!)

Att inte vara en snäll myrslok, att tuta för högt och putta med snablar och sparka med myrsloksfötter på varandra gör det också lite svårt att få lördagsgodis och hockeyträna...

Nudelbagaren av Ma Jian

Tidigare i veckan följde jag Svartanovas exempel och lade till lite HETS i mitt liv. Jag var nämligen tvungen att läsa ut Nudelbagaren till boklotteriet på tisdagen!

Nudelbagaren är en mycket märklig bok. När man försöker förklara vad den handlar om låter den helskum. Man får följa en samling människor i Kina och olika episoder ur deras liv. Den är samhällskritisk eftersom den visar trasiga människor, alla märkta av ett slutet samhälle där individen bara får vara en del av den stora massa, av partiets massa. Det händer märkliga saker i människornas liv; en eldar upp sin mamma i kremeringsugnen som han och mamman driver som ett eget företag. En annan begår ett spektakulärt självmord på scenen, med hjälp av en tiger. En tredje är så kväst och hunsad av sin fru att han tar sig en älskarinna som han misshandlar å det grövsta, men som fortfarande dyrkar honom och vill få barn med.

Boken är suveränt bra skriven. Lågmäld och utan det yviga och dramatiska som man kan förvänta sig av innehållet. Den är eftertänksam men samtidigt lite "sval"; man betraktar skeendet lite på avstånd och det beskrivs inte med några svallande känslor. Den känns nästan lite korrekt.

Den här boken hade jag nog inte valt själv, men jag är glad att jag läste den!

TJOHOOO!

Såg precis att min counter masat sig upp till 2000! Tack alla ni som läser, för nu skänkte det guldkant till min tristmåndag! :o)