The Last Lecture

Om du visste att du hade begränsad tid kvar att leva, vad skulle du göra då?

För ett tag sedan läste jag en artikel i Amelia om Randy Paush, som drabbats av cancer. Han jobbade på ett universitet och var van vid att föreläsa för studenterna inom sitt ämne. När han fick cancerbeskedet funderade han kring vad han ville göra. Han började spela in sig själv tillsammans med barnen och andra människor som betydde mycket för honom. Han försökte berätta för sina barn sådana livsvisdomar som han aldrig skulle få tillfälle att berätta. Vad ville han att hans barn skulle få med sig i livet? Kärlek såklart, men också kanske mod och styrka och självförtroende.

Resultatet blev en föreläsning (Really Achieving Your Childhood Dreams) och en bok (The Last Lecture).

Jag är sugen på att läsa boken, men vet inte om jag klarar den på engelska. Jag blev främst intresserad av livsödet men också sättet att hantera det tyngsta beskedet. När jag fick barn började jag fundera mycket kring min egen dödlighet. Man orkar ju knappt tänka tanken på att min inte ska se sina barn växa upp. Men om nu det värsta skulle ske, vad skulle jag vilja säga till dem och lära dem?

Det här är lite på temat "Himlen kan vänta" som nu går på SVT. Jag har ännu inte sett ett endaste avsnitt eftersom jag tror att jag skulle gråta huvudet av mig. När jag läste artikeln i amelia grät jag också. Boken borde alltså vara, förutom en riktigt bra läsupplevelse också en förlösande sådan.

OCH VILKEN TITEL!

Här kan du läsa mer Om Randy Paush...

Bye bye San Siro, hellooooo Katastroffysik!

I skuggan av San Siro gick snabbt att läsa ut. Den var bra och tänkvärd och handlar mycket om hur Martin Bengtsson upplevde sitt livs kollaps och vägen dit. Fostran inom fotbollen, men också hans egen drivkraft på gränsen till det maniska, sporrar honom vidare hela tiden, tills han en dag inte orkar mer. LÄS DEN!

Marisha Pessls bok började jag i vid tre inatt då jag vaknade när M var kissnödig. Som vanligt när jag är inne i extra tunga jobbfaser har jag svårt att somna om. Jag läste ut San Siro och gav mig på Katastroffysiken, som jag i blindo famlade efter i min nyligen färgkoordinerade bokhylla. Jag ÄLSKAR DEN! Jag kunde inte släppa den så jag läste såklart alldeles för länge och när jag precis släckt lampan och sedan skulle slumra så ringde klockan och det var dags att gå upp!

STANNA TIDEN!

Nu har jag bara en stilla undran till lärargudarna: HUR I HELA FRIDENS NAMN SKA VI HINNA MED ALLT FÖRE JUL OCH HUR SKA MAN FÅ IN ALLT FRÅN ELEVERNA I TID SÅ ATT MAN SLIPPER SITTA SOM EN IDIOT LÅNGT IN PÅ NÄTTERNA PRECIS INNAN BETYGEN SKA SÄTTAS?!!

Nostalgitripp

På lördag ska vi på åttiotalsfest. Jag längtar, för om något årtionde är ens eget så är det väl då när man var tonåring och gick på högstadiet och gymnasiet? Det är från då man minns all musik, hur man såg ut, vad som var coolt och inte...

Minns ni t.ex. Dallastelefonen, muntelefonen och hamburgertelefonen? Minns ni att det var ILLCOOLT med knapptelefon?

Minns ni skipants, neonfärger och Zoffs frisyrgelé? Torgvantar i spets, stora örhängen, det kvittade vad det var för dingel bara det var STORT, fluffluggen och tubsockar och amerikasockar?

Minns ni BonJovi, AHA, Trance Dance, Sandra, Duran Duran, Bros?

Minns ni RayBan Wayfarer, Top Gun och Dirty Dancing? Benvärmare, Bally och Converse? Mussetröjor och Gul&Blå?

JA HERREGUD! Jag minns allt som om det var igår!

Hur inspirerande är det...

... att veta att efter man lagt barnen väntar MINST två timmars spanskaplugg? Inte alls! Även om det är roligt börjar jag nu tvivla på mina studietekniska förmågor, något som man tycker att man borde vara proffs på när man undervisar högstadieelever. Jag får bara inte in de olika tempusen i skallen. Det är framför allt två som jag inte förstår mig på. Nu provar jag Svartanovas taktik och lägger till lite HETS i det hela (hon HETSvirkar, och jag HETSläste ut Nudelbagaren osv. osv.). Sedan väntar en djup analys av vad jag behöver göra för att det ska fastna!

I skuggan San Siro

Jag slukade halva boken på en kväll. Den är riktigt bra! Språkmässigt finns det mycket övrigt att önska, men det kommer från hjärtat. Martin Bengtsson berättar om sitt träningsfanatiska liv från unga år och framåt och sågar Svenska Fotbollförbundet jäms med fotknölarna. En otäck inblick i hur en ung människa bara kan värdera sig själv utifrån hur bra han är på planen.

Rekommenderas! jag vet att det finns några i lotteriet som vill läsa den sedan, och jag har redan klickat hem Zlatan är Zlatan, som var mitt val! :o)

ZLAAATAAAAANNN på fotbollsgalan

Japp. Han ÄR bäst! (Mer uppdaterade än på www.ibranyheter.se kan ni aldrig bli! Först med det senaste om bolltrollaren från Rosengård!)

För övrigt håller jag utkik efter provokationsammande fotbollsfrun! :o)