Bus eller godis?

Efter att ovanstående syn (dubbelt upp dessutom) mötte barnen när de öppnade dörren ikväll så är svaret: varken eller! Vad de fick var tre gallskrikande barn skrämda från VETTET och en tigermamma som bara vrålade att de som var utklädda och stod och väntade på godis därutanför dörren skulle försvinna för att det bor små barn här.

M och V var så rädda att de bara skrek, men de hade sinnesnärvaro att springa ifrån dörren. Lilla A däremot var helt paralyserad av skräck och stod böjd över skohyllan (bredvid ytterdörren) hysteriskt skrikande. På alla tre barnen sprutade tårarna. De stackarna som stod utklädda vid dörren sprang sin väg när jag skrek åt dem att försvinna.

Det tog en bra stund att lugna ner dem. Nu förstår de i alla fall att det var större barn som var utklädda, men vad hjälper det när de förmodligen kommer minnas bilden av dem så länge de lever? Troligen väntar en orolig natt. Synd på den goda Antinorin från 2005 som ligger och skvalpar i vinglaset...

Vem ska jag skicka terapiräkningen till?

Väder och vind

Med betoning på vind. Jag flyttade ifrån Värmland. Där är det snö på vintern. Det blåser om det är höststorm. Sjön blir varm redan i juni.

Jag flyttade till den lilla staden vid Vänern. HERREGUDIHIMLEN, den här kommunen skulle behöva någon väderterapeut som förberedde en för vädret! Sjön tar vääääldigt lång tid på sig att bli varm. Om man har tur är det badbart i juli. Innan dess är det rena rama självplågeriet, ungefär som att bada isvak. Såklart,det är ju Sveriges största.

Snö? Ja, cirka sju dagar på hela förra året. Det var regn regn regn. SÅ inspirerande att vakna upp till varje morgon! Speciellt i kombination med det eviga blåsandet. Det var också kul att tvätta barnens överdragskläder i parti och minut, de såg ut som leriga små grisar efter varje dag på dagis. De svindyra vinteroverallerna hängde i garderoben i stort sett oanvända.

Här blåser det jämt. Det är ett riktigt blåshål! Och värst av allt är den svinkalla nordan, som går igenom märg och ben. Det kvittar hur många lager kläder man har på sig så nog blåser det in någonstans. Om man inte ska frysa ihjäl när man är ute måste man vara i konstant rörelse. Det blir lite besvärligt när man går på stan och t.ex. handlar julklappar. De varma kläderna ger dig en exklusiv förhandsupplevelse av klimakteriets vallningar när du går in och ut ur affärerna.

Och ja, vi fick åka fyra komma någonting mil i stormen Gudruns efterdyningar när lilla A skullekomma till världen. En riktig upplevelse! Speciellt med alla träd som låg hullerombuller vid vägen och alla kastvindar, som gjorde det svårt för mannen att hålla mig ihanden eftersom han var tvungen att hålla båda händerna på ratten. Då fick bildörren visa vad den gick för, kan jag säga.

Ja jisses. Då var det färdiggnällt för idag. Gnällkärringen rapporterar klart slut varulvstjut.

Mysko grejer

Jag fattar inte varför jag regelbundet surfar in på Linda Rosings blogg när jag varje gång får bekräftat att jag och hon inte lever på samma planet... :o) Men kul är det!

Tålamodsprov

Inte är det dina tre barn i ständig trotsålder, som aldrig verkar går över. Inte är det kopieringsapparaten på jobbet. Inte är det krånglande datorer eller bilar som inte startar. Nä, det är montering av IKEA:s platta paket. Två Agam-stolar har verkligen prövat vårt tålamod i eftermiddag. Hur svårt kan det va´? För att citera en slagdänga från Melodifestivalen. Svar: tydligen jävligt svårt!

Apropå Fars dag

I förrgår när vi var på väg hemåt barnen och jag hade vi en diskussion om vad vi ska köpa till pappan på Fars dag. Ett barn tyckte guldklocka. Ett annat karameller. Den tredje också karameller. Då kom barn nummer ett på att det vore kul med ett HUS! Men, filosoferade han vidare, det var nog inte så bra, för det kommer ju ta VÄLDIGT lång tid att flytta ut alla våra saker. Alla våra saker undrade jag. Ja det tar minst en vecka att flytta ut bokhyllan och TV:n!

Haha, något mer kan man alltså inte tro att vi har i vårt hem.

Lilla A meddelade dock att det tar tre timmar. Om man är stark.

Nattvakten - Sarah Waters

Nej, Nattvakten var inget för mig. Jag tycker hela upplägget hade potential, lesbisk kärlek och människors vedermödor i andra världskrigets London. Men nej, jag gillade inte boken.

Boken går i bakvänd ordning, så att säga. Det börjar med sena 40-talet och slutar 1941, så i slutet kommer förklaringar till en hel del, t.ex. hur Viv och Reggie träffades (den unga flickan och den gifte charmören). Personerna är skickligt tecknade, men jag kan ändå inte leva mig in i deras liv. Det känns svårt. Kärleksscenerna är nästan poetiska, men de är nästan uteslutande kvinnor emellan och man betraktar dem som från ovan eller som om man stod utanför huset och kikade in genom ett fönster.

Det som ändå är bra med boken är att den ger en verkligt inlevelsefull bild av krigets London, hur man påverkas av att varje natt gå till sängs i en stad som garanterat kommer att bombas. Förluster och tragedier men också mänsklig styrka.

Synd att inte persongalleriet också lockar en in i boken och gör den suverän!

Småttigt och gottigt

1. Barnen har hållit sams hela dagen idag, ute på äventyr. Tydligen tog det på krafterna eftersom den senaste halvtimmen liknat tredje världskriget de tre små liven emellan.

2. Jag har fått min mobil! Den är SNYGG! Och så funkar den bra, haha.

3. Min vän T har kanske hittat en liten guldklimp. Nu håller jag tummar och tår! :o)

4. Jobba nästa vecka igen? Eeh, har inte kommit så långt i tankarna ännu. Det innebär ju att jag måste kolla min planering igen! :o)

5. Min man har snaggat håret i efterdyningarna av luskriget. Det är riktigt snyggt! Och han fick en liten flashback till forna glansdagar på K3...

6. Ikväll är det hockeykväll = jag läser ut nattvakten!

Klart slut varulvstjut.