Inskolningssamtal

De stolta och lite nervösa föräldrarna och lille V är på inskolningssamtal med fröken M. Hon frågar om V är allergisk mot något, om det är något som V inte tål. Då svarar han:

"Ja, jag tål ju inte öl och sprit förstås!"

Herregudhimlen! :o)

Tidningstips

Min man har ingen aning om hur mycket pengar jag lägger på tidningar och magasin. Om han visste skulle han nog bli lite mulen.;o)

Idag hittade jag denna godbit i hyllan. Och jag tänker köpa nästa nummer också! Rekommenderas! Det är en mer pysslig variant av Allt i hemmet, som jag älskar. Här är betoningen på att man kan göra det själv. Mormorsrutor, fina kuddar och en gästsäng som kan vara soffa på dagen, bl.a. Så fina bilder också!

Även om jag inte pysslar så mycket så gillar jag tidningen och blir väldigt sugen! Och jag har ju såklart fått för mig att när jag flyttar till paradiset så ska jag dra igång både brödbak och trädgård och betonggjutning och annat så varför inte också lite från den här tidningen, hehe...;o)

Måste bara...

Fantastiskt.
Politiskt.
Snyggt.
Coolt.
Suveränt.
Medryckande.
Magiskt.
Underbart.

Så nära gud man kan komma på en arena.

Och jag var där!:o)

TORKA!

Just nu tar mycket annat upp min tid. Orkar inte och vill inte riktigt blogga. Funderar tom om jag ska fortsätta alls. Jag kommer nog på bättre tankar sedan när jag fått i ordning på allt som ska fixas. Tills dess får ni hålla till godo med andra bloggar eller gamla inlägg!

Sanningar ur barnamun

Vi var i Mariebergsskogen i Karlstad och tittade på djur, bl.a. Där fanns det flera söta små minigrisar. V blev lite sugen på att ta med sig en hem och hittade det perfekta argumentet, som han dessutom högt och ljudligt upprepade flera gånger för att försöka övertyga mig om det geniala i idén:

- Mamma, vi KAN ju ta med den hem. Du säger ju jämt att vårt rum ser ut som en riktig SVINSTIA när vi inte har städat!

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Jag slukade även denna på några dagar! Ska sammanfatta den, men inte nu. Jag älskade den!

ÅH SNYFT!

Det börjar bra, med en beskrivning av bondeliv i Katalonien på 1400-talet. Men sen...

En ung bonde gifter sig med en flicka. Man firar bröllopsfest med vin och mat och med stor glädje. Feodalherren kommer. Ond ända in i benmärgen är han. Feodalherren kräver sin rätt, att få tillträde till den unga bruden först av alla. Under brutala former våldtar han henne, och bröllopssällskapet kan inte säga någonting, de är helt rättslösa. Här lipar jag! Han tvingar sedan brudgummen att göra sitt, för att inte han ska kunna komma och kräva något för att det eventuellt avlade barnet inte är hans utan feodalherrens. Hans hustru hade tydligen tröttnat på alla anspråk som kvinnorna på bygden gjort för sina oäkta barn. FY FAAN rent ut sagt. Här är jag förbannad som bara den.!

Flickan blir tyst efter de båda våldtäkterna. Brudgummen ber om förlåtelse, försöker förklara att om han inte gjort det hade han blivit grymt bestraffad, och någon annan av herrens soldater hade fått våldföra sig på henne. Hon bara tiger.

Efter nio månader föds en son. Den unga mamman kan inte förmå sig att vara kräleksfull. Hon sköter honom mekaniskt och ser till att han får mat och är ren och torr. Resten av tiden ligger han i sin vagga. Här bölar jag helt hejdlöst. Deen unge mannen vet att barnet är hans eftersom sonen har ett födelsemärke på samma ställe som alla män i familjen.

Folk gratulerar, tycker rent av att det är lite kul att feodalherrens onda gärningar inte burit frukt Rykten tar fart och når så småningom herrens öron. Vafalls? Skulle hans virilitet vara ifrågasatt av simpla bönder?

Han beordrar flickan att komma till slottet som amma åt hans son. Sin egen son ska hon ta med sig. Hennes man försöker förhöra sig om hur de mår och lyckas muta sig till information. Det visar sig att feodalherren beordrat att bebisen ska kastas i ett skjul för att dö. Flickan tog sig dit i smyg för att mata sitt barn, till slut blev hon påkommen och våldtagen av soldaterna varje gång hon gick dit, tills hon inte orkade längre. Den unge pappan tar med sig sitt döende barn under en hög med bröd.

Här lipar jag av både sorg och vrede. Och jag inser att jag får nog läsa Katedralen vid havet en annan gång...