Höstoffer av Mons Kallentoft

Jag gillar de här böckerna om Linköpingspolisen! Malin Fors och hennes kollegor får denna gång ta tag i ett mord på Jerry Petersson, en kontroversiell "magnat" som köpt slottet som den adliga släkten Fågelsjö ägt i generationer. När Malin börjar rota i mordet rullas detaljer upp, bl.a. en tragisk bilolycka som kan ha samband med mordet och ett envist rykte om att familjen Fågelsjö skulle ha sålt för att klara av synnerligen svåra ekonomiska problem.

Malin har stora problem på det privata planet. Efter senaste bokens hemska avslut där dottern Tove hamnade i klorna på mördaren men undkom, har Malin och Janne flyttat ihop. Varför vet nog egentligen inte Malin, och allt kommer till sin spets när Malin väljer både jobbet och spriten före honom och Tove. Hon dricker varje dag och till slut blir det ohållbart och hon flyttar tillbaka in till stan efter ett gräl med Janne. Tove stannar dock hos sin pappa och Malin brottas med alla känslorna inför det.

För att få en paus, men också för att följa upp en ledtråd i fallet, skickas Malin till Teneriffa. Där träffar hon Jochen Goldman som var en av Jerry Peterssons klienter. Han beskrivs som en tvivelaktig, men snuskigt rik, person och han gör ett märkligt intryck på Malin. Hon träffar också sina föräldrar. Man anar att det finns en hemlighet bakom den frostiga relationen mellan mamman och Malin.

Väl hemma igen fortsätter Malin att supa och jobba. Det pratas, speciellt efter att Malin kört rattfull och blivit tagen i en poliskontroll. Hon kommer mördaren på spåren, och som vanligt är det en person vars motiv man stegvis får inblick i under berättelsen. Mons låter de döda tala även i den här boken, och jag gillar det. Den där lite intuitiva förmågan som Malin har, att kunna lyssna sig till gömda och glömda saker i utredningen tilltalar mig, och jag tycker att man får ett annat perspektiv genom de dödas röst.

Mons Kallentoft har fått epitetet Sveriges nya deckarkung, och efter att ha läst alla tre av hans böcker kan jag bara hålla med. SÅ BRA!

Mons!

Det blev Kallentofts Höstoffer. Det var länge sen jag läste en deckare nu och jag gillar serien om Malin Fors. :o)

Travis

Nu kan ni stifta bekantskap med den nyaste medlemmen i Kedén-klanen. Travis heter han och är en liten whippetkille som är HUR SÖT SOM HELST. På hans egen blogg kan ni följa hundäventyret. Det är hans husse Gabbe som skriver. :o)

Hejdå ryska svårmod, heeeeeej härliga sommarböcker!

Nä, nu orkar jag inte med Nina och hennes eländiga liv under Stalintiden längre. Den är väldigt intressant och ett viktigt tidsdokument, men just nu längtar jag efter min nyligen inkomna bokhög! Vilken härlig känsla! Men vilken ska jag välja?

Boktjuven av Markus Zusak

Åh vilken bok! Den tog sin lilla tid att läsa, men att följa Liesel Memingers historia under andra världskriget är en ynnest. Vilken bok! Genom Liesel får vi stifta bekantskap med ett antal människoöden i Molchinger. Liesel bor hos fosterföräldrar för i andra världskrigets Tyskland finns inte plats för oliktänkande, judar, m.fl. hennes vänner och fosterföräldrar får vi lära känna bättre. En av de människor som fastnar hos Liesel är t.ex. borgmästarfrun, som hon får en märklig vänskap med eftersom Liesel besöker henne och samtidigt stjäl böcker ur biblioteket (som Liesel tror är borgmästarens men som i själva verket är fruns eget). Max, juden, som forsterföräldrarna gömmer i källaren, som berättar underbart gripande historier för Liesel från sin barndom och som skriver böcker med egna ord till henne i källardunklet.

Liesel kan inte leva utan böckerna. De blir ett livselixir för henne, gör att hon klarar av sitt liv. Hon läser högt för en grannfru varje vecka. Och i skyddsrummet när bomberna faller. Hon flyr men inser också ett och annat om livet genom böckerna.

Det är en vacker bok. Berättaren är döden själv, och hur författaren beskriver dödens arbete på jorden, hur den samlar ihop och lyfter upp själarna känns underligt men självklart på något konstigt sätt. Jag gillar hur författaren byter blickpunkt bortemellan, men ibland blir det lite rörigt. Jag tror att man får bättre behållning av att läsa den när man kan sträckläsa, inte under årets värsta arbetspuckel i maj och juni månad.

Jag gillar också att boken skildrar den lilla människan i Nazityskland, hur folk faktiskt gjorde motstånd på det lilla sätt de kunde, att de inte krökte sina ryggar för Hitlers anhang, utan att de vågade måla över hatorden på judarnas affärer, att de vågade slänga bröd på marken åt de judar som marscherade mot en säker död. Det är en bild av en civilbefolkning som inte är hjältar, men som gör vad de kan. Den bilden tycker jag inte att man så ofta träffar på när man läser litteratur som utspelar sig i andra världskriget. En annan sådan bok är Guernseyboken (potatispajssällskapet). Jag gillar det skarpt. Sen är jag ju också en historienörd av stora mått!:o)

Suverän!

Så länge vi båda andas av Stephenie Meyer

ÅH! Sista delen i Twilightserien gör ingen besviken! Vi får möte en lugnare, tryggare mer självständig Bella som nu blir en egen person efter sitt giftermål och sin förvandling till vampyr. ÄNTLIGEN säger jag för hennes våpighet och smått löjliga dåliga självkänsla (men EDWAAARD, hur KAN han gilla MIIIIIG, som är SÅ klumpig och FUUUUUUL. Han är så VACKER! Osv osv, ja ni fattar) tyckte jag var en aning påfrestande i de tidigare böckerna.

Kärlekssagan är fortfarande fantastisk och kröns nu med det lilla barnet Renesmee som föds och bådar för en fortsättning av serien. För hur ska det gå för henne och Jacob? Hon är föremålet för hans prägling, och på så vis förklaras känslan av att höra ihop som Bella och Jacob har.

Den är spännande! Volturi blir helt plötsligt ett hot, därför att Renesmee har blivit sedd och inga odödliga småbarn får existera, men det är någon som sett henne som inte vet att hon är till hälften människa. Det gäller hela familjen Cullens överlevnad, och man vill bara läsa läsa läsa för att fort få komma till slutet!

Samtidigt som man skyndar sig för att få ta del av upplösningen i den sista boken, vill man gärna spara lite på det goda eftersom det ju är oterkalleligen slut nu.

Jag rekommenderar HELA serien om Bella och Edward till alla som gillar en bra och uppslukande bok! :o)

Dags att lida vidare med Bella och Edward!

Nu öppnar jag pärmarna till Så länge vi båda andas och förväntar mig hjärtstoppande, tår drypande känslostormar en masse!