Myrrha av Ulrika Kärnborg

Ja vad ska man säga om denna bok? Den är fascinerande samtidigt som den är obegriplig och obehaglig. Den handlar om Arthur Munby, en belevad överklassherre i det viktorianska London, och hans livslånga band till pigan Hannah.

Arthur har haft en konstigt kärlekslös uppväxt, så som många högreståndsbarn. Hans mor var alltid något orörbart, aldrig riktigt nrävarande. Han växte upp med både amman och nannyn, pigor, smutsiga och obildade.

Hannah är fädd piga, vid åtta flyttar hon ifrån hemmet för att börja på sin första plats. Hennes mamma är varm och kärleksfull, men pappan är något annat. Han är svårtillgänglig men också hotfull.

Arthur får tidigt en dragning till det smutsiga, till tabun. I hans klass är det inget konstigt att lägra pigor, men att utveckla en fetish till smutsen och det underlägsna så som Arthur gör, tillhör väl inte vanligheterna.

Hannah och Arthur möts en dag då båda fortfarande är unga. Han gör henne till sin slav och i någon underlig känsla för varandra, det KAN bara inte kallas kärlek utan att de fyller varandras trasiga hål, finner de sig till rätta i ett herre-slav-förhållande.

Hannah hoppas på att Arthus ska vilja gifta sig med henne, men han är rädd för konsekvenserna i det konventionella och traditionella London och landsbugden där föräldrarna bor. Hannah går ner sig allt mer i skiten, bokstavligt talat, för att locka honom till sig. Till slut gifter de sig, men jag kan inte fatta varför, för de verkar egentligen leva med skuggbilder av den andra, de ser inte varandra som de riktigt är utan har hela tiden herre-slav-glasögonen på sig. Därför förstår de heller inte varandra, och kan inte tala med varandra om sådant som de egentligen har på hjärtat.

Kärnborg skriver väldigt träffsäkert och på ett nyktert sätt om smutsen och hur de lever sitt liv i den. Den är oroväckande på ett sätt eftersom den visar människor som är ofullständiga och som letar efter något, utan att veta vad. Klassamhällets bojor och konsekvenserna av att leva i det utan att tillhöra de lyckligt lottade beskrivs tydligt, och på ett otäckt sätt får man en känsla av hopplöshet, att människor förbrukas så fort i detta samhälle, där klass och släktträd är vad som definierar dig som människa.

Jag vet inte om jag gillar boken, för den gör mig så illa berörd. Jag avskyr beskrivningarna av hennes slavkedja kring halsen, hur hon kallar sin Arthur för Massa, smetar ner sig med sot för honom, tvagar hans fötter, putsar hans skor och suger på hans tår. Det är åtrå men ändå inte, ett förvrängt sätt att älska. Arthur får ingen ro trots att han får "allt" vad han behöver och Hannah klarar inte av att bara vara slav...

Jag vet inte heller om jag vill rekommendera boken. Om man vill ha en upplevelse ska man läsa den, om man är beredd på att bli illa berörd. Den är välskriven och liknar inget som jag läst förut!