I fredags när vi gick hem från förskolan hittade V en död och uttorkad gammal mask på backen. Han tog den varsamt i sin lilla hand och skulle bära den. Man kan ju undra varför. Jag frågade inte, utan tänkte att han förklarar nog senare.
Efter en stund kom vi fram till ICA där vi skulle kompletteringshandla lite inför fredagkvällen. Nu uppstod det stora problemet var V skulle göra av masken. Han funderade och kom på att han kunde lägga den på Almas cykelsits, om han nu inte fick ta med den in i affären. Men den skulle prompt liggga UNDER dynan på sitsen "så att ingen kommer och tar honom nu när jag har burit så långt!".
Väl hemma frågade jag till slut vad han skulle med den där gamla maskstackaren till egentligen. "Jamen, begjava den förstås!" Barnen tittade på mig som om jag var ifrån en annan planet, där uppenbart självklara saker som att även döda maskar har rätt till en värdig begravning tydligen inte hörde till vanligt folkvett.
Bredvid rabarbern grävde han och brorsan sedan ett hål, fyllde med mjukt gammalt gräs och lade masken däri. Sen på med lite jord och en gammal tegelbit.
Jag frågade om vi inte skulle sjunga en psalm också, för det brukar man ju göra på begravningar. Så vi sjöng Den blomstertid nu kommer.
Det var en fin stund, när masken fick komma till maskhimlen.
1 kommentar:
Rörande. Vilka underbara barn!
Skicka en kommentar