TORKA!

Just nu tar mycket annat upp min tid. Orkar inte och vill inte riktigt blogga. Funderar tom om jag ska fortsätta alls. Jag kommer nog på bättre tankar sedan när jag fått i ordning på allt som ska fixas. Tills dess får ni hålla till godo med andra bloggar eller gamla inlägg!

Sanningar ur barnamun

Vi var i Mariebergsskogen i Karlstad och tittade på djur, bl.a. Där fanns det flera söta små minigrisar. V blev lite sugen på att ta med sig en hem och hittade det perfekta argumentet, som han dessutom högt och ljudligt upprepade flera gånger för att försöka övertyga mig om det geniala i idén:

- Mamma, vi KAN ju ta med den hem. Du säger ju jämt att vårt rum ser ut som en riktig SVINSTIA när vi inte har städat!

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Jag slukade även denna på några dagar! Ska sammanfatta den, men inte nu. Jag älskade den!

ÅH SNYFT!

Det börjar bra, med en beskrivning av bondeliv i Katalonien på 1400-talet. Men sen...

En ung bonde gifter sig med en flicka. Man firar bröllopsfest med vin och mat och med stor glädje. Feodalherren kommer. Ond ända in i benmärgen är han. Feodalherren kräver sin rätt, att få tillträde till den unga bruden först av alla. Under brutala former våldtar han henne, och bröllopssällskapet kan inte säga någonting, de är helt rättslösa. Här lipar jag! Han tvingar sedan brudgummen att göra sitt, för att inte han ska kunna komma och kräva något för att det eventuellt avlade barnet inte är hans utan feodalherrens. Hans hustru hade tydligen tröttnat på alla anspråk som kvinnorna på bygden gjort för sina oäkta barn. FY FAAN rent ut sagt. Här är jag förbannad som bara den.!

Flickan blir tyst efter de båda våldtäkterna. Brudgummen ber om förlåtelse, försöker förklara att om han inte gjort det hade han blivit grymt bestraffad, och någon annan av herrens soldater hade fått våldföra sig på henne. Hon bara tiger.

Efter nio månader föds en son. Den unga mamman kan inte förmå sig att vara kräleksfull. Hon sköter honom mekaniskt och ser till att han får mat och är ren och torr. Resten av tiden ligger han i sin vagga. Här bölar jag helt hejdlöst. Deen unge mannen vet att barnet är hans eftersom sonen har ett födelsemärke på samma ställe som alla män i familjen.

Folk gratulerar, tycker rent av att det är lite kul att feodalherrens onda gärningar inte burit frukt Rykten tar fart och når så småningom herrens öron. Vafalls? Skulle hans virilitet vara ifrågasatt av simpla bönder?

Han beordrar flickan att komma till slottet som amma åt hans son. Sin egen son ska hon ta med sig. Hennes man försöker förhöra sig om hur de mår och lyckas muta sig till information. Det visar sig att feodalherren beordrat att bebisen ska kastas i ett skjul för att dö. Flickan tog sig dit i smyg för att mata sitt barn, till slut blev hon påkommen och våldtagen av soldaterna varje gång hon gick dit, tills hon inte orkade längre. Den unge pappan tar med sig sitt döende barn under en hög med bröd.

Här lipar jag av både sorg och vrede. Och jag inser att jag får nog läsa Katedralen vid havet en annan gång...

Glöm för guds skull inte...

...att ta en titt in på Katastrofala omslag! Ett gott skratt förlänger livet!

Nattfåk av Johan Theorin

Åh, Johan Theorin gör ingen besviken med den här boken. årets bästa deckare 2008 enligt Svenska deckarakademin.

Platsen är fortfarande Öland, men en ny person stiger in i bilden tillsammans med Gerlof, nämligen hans brorsbarnbarn Tilda Davidsson.

I centrum för handlingen står en gammal gård som heter Åludden. Där har det i forna tider hänt onda saker, och fler än en har bragts om livet där, ofta med mystiska omständigheter.

Åludden köps av en stockholmsfamilj med anknytning till Öland, familjen Westin. Katrine och barnen flyttar ner före Joakim och börjar renovera. Joakim måste arbeta klart i Stockholm innan han kan flytta ner.

I samma veva som han är i Stockholm för att köra ner det sista lasset och lämna nycklarna till det gamla huset till mäklaren händer något konstigt. Han hör sin fru öppna dörren och ropa på honom. Han vet att det är omöjligt eftersom hon är på Öland. Han förkortar sin vistelse i Stockholm och kör ner samma kväll. Han vet inte varför, han känner bara att han måste. På vägen ner ringer han hem och det är polisen som svarar. Det har hänt en olycka...

Tilda börjar nysta i tragedin som drabbat familjen Westin och utreder samtidigt en rad misstänkta inbrott i hus och sommarstugor runt omkring Marnäs. Tillsammans med Gerlof anar hon att hon är något större på spåren, att tragedin inte var en olycka utan ett mord, och att det finns ett mönster i inbrotten som kan kopplas till en person...

Det är med flit jag inte skriver mer. Ni måste läsa den! Det är en kuslig stämning i boken. Den är så spännande och tangerar så det övernaturliga, att man ibland nästan måste hoppa över raderna för att fort fort komma fram till hur det hela hänger ihop. Det gamla huset och fåkarna, de stora ovädren under vintertid, bildar den karga bakgrunden till historien. Theorin är skicklig på att fånga och skildra stämningar och man får snudd på kalla kårar.

Nästa bok tänker jag förhandsbeställa!

Another day in paradise

Jag ska äntligen få en egen trädgård! Min vän och kollega Svartanova pch jag blir nästan grannar och hon har döpt området till PARADISET, så ni kan förstå att vi längtar!

Med tanke på detta måste ju lite ny litteratur införskaffas, så det är ju behändigt att adlibris.com bara är ett klick bort. :o) Idag blev det tre trädgårdsböcker; två om odling och en om olika trädgårsprojekt, och en bok om betonggjutning! Aaaaah, jag längtar tills jag får hem böckerna i lådan!

Sonat till Miriam av Linda Olsson

Herregud vilken bok! Den är djup, obegriplig, samtidigt en otrolig levnadsskildring av en man som heter Adam.

Han växer upp med en kärlekslös mor, utan historia, utan vänner. Han är egentligen polack men detta får han inte reda på förrän sent i livet. Han är musiker och träffar Cecilia. De blir förälskade i varandra, men det är inte den vanvettigt lyckliga kärleken, utan det ligger något och ruvar. Cecilia blir med barn. Hon föder det åt honom och han åker till andra sidan jorden med Miriam, som dottern får heta. Cecilia tvingar honom att välja mellan sig själv och barnet och han väljer barnet. det är ett ångestfyllt val. Den här biten har jag svårt att ta till mig, men förklaringen ligger i Cecilias barndom.

På Nya Zeeland lever sedan Adam och Mimi (Miriam) ända tills hon omkommer i en bilolycka. Hela hans värld rasar. Han försöker bara överleva men det är som om världen snurrade långsammare och färgerna försvunnit. Som av en händelse ser han ett foto av en ung man som hette Adam Lipski på The Holocaust Museum och inser att det är han! Där börjar resan mot en ny Adam, som vill gå tillbaka till sina rötter, sin historia och se vem han verkligen är. För honom blir det något att leva för, och bilden av Adam Lipski, en anfader, blir startskottet.

Adams resa tar honom till både Polen och Sverige. Och till slut träffar han även Cecilia...

Vilken bok! Inte den mest lättlästaför vissa trådar kan jag inte nysta upp, som sekvensen med Cecilias barndom och Angela-figuren. Men själva berättelsen påminner starkt om Nu vill jag sjunga dig milda sånger, det mänskliga och hur vi försöker hantera våra livssituationer, vilka val vi gör och varför.

Hon är otroligt skicklig på att måla miljöer och man kan nästan känna smaken av ägg, sill och ättiksgurka i Krakow, liksom sältan och ljuset i Nya Zeeland. Ett stort plus för min del är den historiska tillbakablicken till andra världskriget. (Det fanns en period i mitt liv då jag bara läste historiska romaner, och den var låååååång.)

En bra bok! Läs den om ni gillade den första av författaren!

Läser vidare i Sonat till Miriam

och jag tror jag är lite dum i huvudet, för jag fattar inte riktigt hur det hänger ihop med Cecilia och Angela, som figurerar i boken... Läser vidare och hoppas att det klarnar. Den här boken är djup! Vet inte riktigt om jag har varit tillräckligt koncentrerad när jag läst den.

Gråtbok!

Sonat till Miriam får mig att gråta. Det är förlösande som Svartanova brukar säga. Jag har inte läst ut den än, men mitt i det ledsamma finns den strimman av hopp och ljus, som man även fann i Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Jag älskar den här boken! Jag får den där känslan av att jag absolut måste sluka den, men jag vill inte för jag vill spara på det goda lite och sträcka ut den här läsupplevelsen så länge det går...

Lärarinnan i Villette av Ingrid Hedström

Den här boken utspelar sig i Belgien och är Ingrid Hedströms debut. Den utsågs till bästa svenska debut 2008 av Svenska deckarakademin. Jag förstår varför. Hon är noggrann och detaljerad. Hennes karaktärer är bearbetade och i centrum står undersökningsdomaren Martine Poirot och hennes man Thomas, samt teamet på hennes arbetsplats.

Jag gillar Martine. Hon är bestämd, rak och smart. Okomplicerad, fastän man anar en barnlöshetskris som ligger och puttrar under ytan. Hon pusslar skickligt ihop bilden av motiv och gärningsmän. I jämförelse med Annika Bengtzon ter sig den senare hysteriskt överambitiöst oroad av alla sina tillkortakommanden, nervös och vek i sin relation till andra. Ja ni vet ju redan att jag inte fixar Bengtzon för fem öre. Martine Poirot låter sig inte skrämmas av politiker eller outtalade hot. Hennes relationer pråglas av öppenhet, men det är hon som är chefen. Även i hemmet?

Madame Demaret mördas på öppen gata, en bil kör helt sonika på henne med flit. Respekterad och omtyckt lärare i samhället som hon är väcker det såklart upprörda känslor. Ett vittne till mordet, galna Gilberte, som bor ensam i ett enormt hus med ett stort antal katter, mördas en kort tid senare. Samtidigt arbetar Thomas Poirot med ett fall av medeltida karaktär. Han är historiker och vid en utgrävning påträffas en massgrav. Han letar efter orsaken till detta massmord och trådarna från 1400-talet vävs skickligt ihop med Martines pågående fall i nutid.

Jag dras till det belgiska. Mina favoriter är Van Veeteren. I min värld är han belgare ut i fingerspetsarna. Martine Poirot dricker kaffe på kontinentalt vis till frukost och springer till patisseriet och köper croissanter och bröd på morgonen. I like it.

Boken är suveränt bra, fångar läsaren på sida ett, man bara måste sluka den!

Lärarinnan i Villette

Den fångar mig från första sidan. Den andas lite Nesser. Den utspelar sig i Belgien och jag är av någon anledning svag för det belgiska. Därför gillar jag Van Veeteren, som i min värld lever i Belgien, hehe. Jag har inte kommit så långt i den ännu, men känner på mig att jag kommer att sluka den!