Gråtbok!

Sonat till Miriam får mig att gråta. Det är förlösande som Svartanova brukar säga. Jag har inte läst ut den än, men mitt i det ledsamma finns den strimman av hopp och ljus, som man även fann i Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Jag älskar den här boken! Jag får den där känslan av att jag absolut måste sluka den, men jag vill inte för jag vill spara på det goda lite och sträcka ut den här läsupplevelsen så länge det går...