Nattfåk av Johan Theorin

Åh, Johan Theorin gör ingen besviken med den här boken. årets bästa deckare 2008 enligt Svenska deckarakademin.

Platsen är fortfarande Öland, men en ny person stiger in i bilden tillsammans med Gerlof, nämligen hans brorsbarnbarn Tilda Davidsson.

I centrum för handlingen står en gammal gård som heter Åludden. Där har det i forna tider hänt onda saker, och fler än en har bragts om livet där, ofta med mystiska omständigheter.

Åludden köps av en stockholmsfamilj med anknytning till Öland, familjen Westin. Katrine och barnen flyttar ner före Joakim och börjar renovera. Joakim måste arbeta klart i Stockholm innan han kan flytta ner.

I samma veva som han är i Stockholm för att köra ner det sista lasset och lämna nycklarna till det gamla huset till mäklaren händer något konstigt. Han hör sin fru öppna dörren och ropa på honom. Han vet att det är omöjligt eftersom hon är på Öland. Han förkortar sin vistelse i Stockholm och kör ner samma kväll. Han vet inte varför, han känner bara att han måste. På vägen ner ringer han hem och det är polisen som svarar. Det har hänt en olycka...

Tilda börjar nysta i tragedin som drabbat familjen Westin och utreder samtidigt en rad misstänkta inbrott i hus och sommarstugor runt omkring Marnäs. Tillsammans med Gerlof anar hon att hon är något större på spåren, att tragedin inte var en olycka utan ett mord, och att det finns ett mönster i inbrotten som kan kopplas till en person...

Det är med flit jag inte skriver mer. Ni måste läsa den! Det är en kuslig stämning i boken. Den är så spännande och tangerar så det övernaturliga, att man ibland nästan måste hoppa över raderna för att fort fort komma fram till hur det hela hänger ihop. Det gamla huset och fåkarna, de stora ovädren under vintertid, bildar den karga bakgrunden till historien. Theorin är skicklig på att fånga och skildra stämningar och man får snudd på kalla kårar.

Nästa bok tänker jag förhandsbeställa!