Skolåret är snart slut

Förra veckan och denna vecka har barnens olika klasser haft fester för att fira att skolåret snart är slut. Som förälder förväntas man ta med något gott och sen träffas man och firar och äter och minglar. Riktigt trevliga tillställningar och lärarna får en gåva av klassen.

Ska man summera skolåret så har det för det första gått väldigt fort. För det andra har våra barn på kuppen blivit i stort sett tvåspråkiga. Det är helt otroligt hur flytande de är i engelskan redan. Många nya vänner och erfarenheter rikare kan de nu ta sommarlov i morgon eftermiddag.

Många omställningar har varit tuffa; mer läxor, längre skoldagar för grabbarna, för Alma att lära sig läsa och skriva på ett främmande språk samtidigt som hon lärde sig det på sitt hemspråk. Kompisarna var i många fall flera år före henne eftersom man börjar skolan här när man är fem. De har slitit alla tre och har verkligen förtjänat den långa härliga sommaren som nu ligger framför dem.

Som mor och far till dessa barn kan man inte vara annat än sprickfärdig av stolthet. Vi tog dem från den trygga småstaden till andra sidan jorden och det har de klarat fantastiskt bra. Inte nog med att lärt sig massor på kuppen, utan de har också klarat att bygga nya relationer till människor från hela världen och fått många riktigt bra vänner.

Här kommer lite bilder!

 Cornelius, August, Malte och Angus.

 Cornelius och Malte. C flyttar till Singapore och lämnar nog ett tomrum efter sig...

 Miss Shen och Miss McGovern och Malte.

 Alma och Daniela.

 Alma och Cierra mumsar choklad. :o)

 Alma och Miss Persson.

 Miss Smith och Miss Shen och Viggo.

 Viggo och Edmund.

Putonghua

Mandarin är inte kul. Inte kul alls. Det är svårt. Det är tråkigt. Boken handlar bara om hur vi ska få tag på våra arbetande män på kontoret, eller hur man säger att de är på tjänsteresa blajdiblaj. Vädret var två letkioner, alltså fyra timmar. Hobbies gick vi igenom supernoggrant, exemplen var både våra egna hobbies och våra mäns. Vafan, är man inte feminist innan blir man ju det av att jobba i den här boken. BLÄÄÄÄÄ! Ingen mer mandarin för mig när den här kursen är slut på tisdag nästa vecka. HURAAAAAA, jag ska banne mig fira med tårta när jag gjort klart det här.

Synd egentligen, för jag har både språkkänsla och intresse, men detta är mer ett jobbigt måste varje tisdag. Enda höjdpunkten är att träffa mina kompisar samtidigt.

så, wo de putonghua shi bu hao och det får den fortsätta att vara!

Luft

I dagarna två har det varit rekordhöga halter av föroreningar i luften här. Det har till och med märkts ute hos oss  i förorten. Sikten har varit dålig och det är som en gulaktig dimma som ligger över staden. I fredags och lördags var halterna så höga att de var näst intill farliga. Då ska man hålla sig inne. Tror att värdet låg på 260 det är precis på gränsen. Idag är värdet runt 130 så det är betydligt bättre. Vindstilla och fuktiga dagar är halterna högre och nu har det regnat så det har säkert kommit ner på husfasader, balkongmöbler, gräsmattor, pooler...

Nackdelarna för hälsan med att bo är flera, men de flesta experter som rådfrågats menar att man kan stanna här upp till fem år utan bestående men. Framför allt är det lungorna vi är rädda om, speciellt barnens. Kroppens läkande förmåga ska enligt utsago klara av att reparera de ev skador man får av att andas in luften här.

För och nackdelar... Jag längtar fortfarande hem till den friska luften och den blå himlen. Den har vi inte sett på en vecka.

Sommar!

Lite blandade bilder på sommarlovssugna barn. Tyvärr slutar de inte skolan förrän den 27 juni, så sommarskoj får bli vardagkvällar och helger nu.

 Almas vän Matisse kom och hälsade på. Hon var Almas allra första vän här i SH och i julas flyttade hon till Hongkong. Kärt återseende!

 Cornelius, en klasskompis som flyttar till Singapore, så nu vet vi vart vi åker i vinter då vi fått en inbjudan att hälsa på. :o)

Lite dimmigt på isen när det börjar bli varmt ute och AC:n inte är på i hallen. In i dimman bara!

100-dagarskampanjen

Just nu är det extra viktigt att vi utlänningar har ALLA papper i ordning eftersom regeringen infört en kampanj för att bli av med utländska personer som arbetar utan tillstånd och som inte har tillstånd att vara här. Det finns mycket skrivet om detta på olika bloggar, men jag har väldigt stor respekt för de övervakningssystem som vi VET finns här så jag uppmanar er att själva söka reda på vad som händer.

Vi är små människor i detta land och man minns att detta inte är en ni-vet-vad som börjar på demo..., vilket innebär att vi egentligen kan bli utsatta för vad som helst. Därför har vi nu alltid passkopior (eller originalen) med oss, inklusive visum och uppehållstillstånd, och Benny åker absolut inte en meter till jobbet utan arbetstillstånd.

Ja, det känns otryggt och läskigt. Och vi blir väldigt påminda om var vi befinner oss och att världen inte är trygg och säker som Sverige.

Än har vi inte sett någon blir bortförd, men vi har hört att det i vissa områden, på vissa gator där laoweis rör sig, har varit räder där de kontrollerat pappren. Har man inga får man åka till polisstationen. Som vanligt är det svårt att få tillförlitlig info här, men mailen går varm med varningar från olika kretsar som vi umgås i. Denna kampanj startade i Beijing och har nu alltså nått Shanghai.

Jag längtar hem.

Only in China

Ja herregud, vad säger man?

 Man undrar ju om de andra äpplen i så fall är farliga...

 Tveksamt budskap på T-shirt.

 Gubbar, gubbar, gubbar fördriver tiden i gamla stan.

 Filminspelning utanför Super Brand Mall på Pudong förra veckan.

 Det gäller att vara stadig på handen. Utanför Marriott på People´s square.


Idag när Malin skulle hämta grejor från fabric market så var inte en skjorta helt klar. Vi fick följa med till skrädderiet utanför, på andra sidan gatan. Det låg i ett vanligt hyreshus. Så här ser det ut bakom kulisserna när vi beställer kläder...

Hongkong maj

Åh, vilket ställe! en av de saker jag är allra mest tacksam över är möjligheten att få se delar av världen som är helt otroliga! Jag älskar resorna och upplevelserna. Många av dem har jag fått genom hockeyn, också det en häftig upplevelse.

I maj var det dags för Hockey 5´s stora turnering i Hongkong. Totalt är det över 30 lag från hela världen som åker dit för att spela, men i vår division var det bara asiatiska lag. Vilken grej! Det är Asiens största turnering. Otroligt välorganiserad. Tyvärr, pga fusket att ta in spelare som är äldre än man ska vara, så var det ganska hård kontroll av pass och papper. Det är tråkigt att man ska försötra en sport genom att öka kraven på att vinna. För att få en bättre chans är det vanligt bland asiatiska lag att försöka fuska. Ett faktum, som vi stött på även i mindre sammanhang, små turneringar. Många lag har betalda tränare, vilket innebär att de får mer betalt om laget vinner. Det är föräldrarna som betalar och sätter också press på tränarna att se resultat. Det är inget som vi nordbor och nordamerikaner är vana vid. Hos oss är föreningsverksamheten ideell och bygger på att alla ställer upp och hjälper till. I många kinesiska lag är det betald verksamhet för tränarna.

Veckan var superkul, men vi längtade efter Alma, som vi aldrig har rest utan så länge. Vi var borta från tisdag till söndag och det kändes väldigt konstigt att inte hela familjen var med. Hon var hemma och tog hand om farmor.

Motståndet under turneringen var verkligen blandat, men Beijinglagen var förkrossande bra. De var som små maskiner på isen, så det blev två hårda matcher, varav den ena var finalen. Våra Thunderbirds kom tvåa och an nu alltså titulera sig andra bästa laget i hela Asien. Det är stooooort!:o)

Hongkong är absolut en stad jag vill se mer av. Det är en vacker stad och jag vet att det finns massor att upptäcka, förutom Ocean Park och Victoria peak. Vi tittade på varandra på vägen in till staden från flygplatsen och sa till varandra att det vore en dröm att få bo där. Kina men ändå inte, västlandet men ändå inte, en helt egen mix av allt möjligt, vänstertrafik och kantonesiska...

Vi hann också med sightseeing och en massa kul. Här kommer blandade bilder.

 Best goalie of the tournament: Owen Lee. :o)

 Seger!

 Dylan jobbade hårt i försvaret.

 Kompisar. Och lillasystrar som hänger med och hejar, fryser och leker hela säsongen. (Här: Max lillasyster Emmy).

 Två snyggingar på Vicoria Peak. När jag tittar på dem kan jag inte fatta hur stora och duktiga de har blivit. Så fina!

 Ett brudpar. Ser ni hans blick? Hon var så vacker och han var stolt som en tupp.

 Utsikten från Victoria peak var hänförande!

 Nästan hela familjen. Alma saknas, men nästa gång ska hon med. :o)

 Hej hej!

 Utsikt. Så himla vackert!

 CNN-byggnaden med kryssen på.

 Otroliga vyer, vilken häftig stad!

 Havet ständigt närvarande...

 Crowded in the bay...

 Malte.

 Kompisar.

 KOmpisar. Benny och Matthew pratar och promenerar.

 Snygga killar! Malte, Viggo, Owen och Dylan.

 Tänk att kunna promenera hand i hand när man är gammal och grå. Kärlek!

 Malte var helt exalterad över naturen. Stackarn. Han trivs i skogen så i SH är han helt utanför sitt rätta element...

 Number 1!:o)

 Malte och Matthew.

 Malte, Matthew, Owen och Viggo.

 Dylan och Viggo.

 Meredith var en nervös målvaktsmamma.

 Bros.

 Player of the game!

 En del var lite större än andra. En del hade lite mer kämpaanda än andra och struntade i det.

 Samling vid pumpen.

 Stolt pappa! Ledsen Malte. Förluster är svåra att ta när man begåvats med en osedvanlig vinnarskalle, men icke desto mindre nyttiga!

 Coach Joey och grabbarna. Han kommer inte bli bortglömd.

 Stolta föräldrar. :o)

 Meredith och Joey.

 Fun!

 Eric och Lindsey.

 Benny och Matt.

 Yiiihaaa. :o)

 Viggo och Dylan.

 Lek.

 Lek. Malte. Viggo och Sean, som flyttar till Bangkok nu. Många farväl hör till expatlivet...

Fantastiska vyer även på flygplatsen.

en underbar resa och tårögd, eftersom flera kompisar flyttar vidare. Att ta farväl är svårt, men otvetydigt en del av livet när man är sk expat och bor utomlands under en längre eller kortare tid...