tisdag 5 juni 2012

Hongkong maj

Åh, vilket ställe! en av de saker jag är allra mest tacksam över är möjligheten att få se delar av världen som är helt otroliga! Jag älskar resorna och upplevelserna. Många av dem har jag fått genom hockeyn, också det en häftig upplevelse.

I maj var det dags för Hockey 5´s stora turnering i Hongkong. Totalt är det över 30 lag från hela världen som åker dit för att spela, men i vår division var det bara asiatiska lag. Vilken grej! Det är Asiens största turnering. Otroligt välorganiserad. Tyvärr, pga fusket att ta in spelare som är äldre än man ska vara, så var det ganska hård kontroll av pass och papper. Det är tråkigt att man ska försötra en sport genom att öka kraven på att vinna. För att få en bättre chans är det vanligt bland asiatiska lag att försöka fuska. Ett faktum, som vi stött på även i mindre sammanhang, små turneringar. Många lag har betalda tränare, vilket innebär att de får mer betalt om laget vinner. Det är föräldrarna som betalar och sätter också press på tränarna att se resultat. Det är inget som vi nordbor och nordamerikaner är vana vid. Hos oss är föreningsverksamheten ideell och bygger på att alla ställer upp och hjälper till. I många kinesiska lag är det betald verksamhet för tränarna.

Veckan var superkul, men vi längtade efter Alma, som vi aldrig har rest utan så länge. Vi var borta från tisdag till söndag och det kändes väldigt konstigt att inte hela familjen var med. Hon var hemma och tog hand om farmor.

Motståndet under turneringen var verkligen blandat, men Beijinglagen var förkrossande bra. De var som små maskiner på isen, så det blev två hårda matcher, varav den ena var finalen. Våra Thunderbirds kom tvåa och an nu alltså titulera sig andra bästa laget i hela Asien. Det är stooooort!:o)

Hongkong är absolut en stad jag vill se mer av. Det är en vacker stad och jag vet att det finns massor att upptäcka, förutom Ocean Park och Victoria peak. Vi tittade på varandra på vägen in till staden från flygplatsen och sa till varandra att det vore en dröm att få bo där. Kina men ändå inte, västlandet men ändå inte, en helt egen mix av allt möjligt, vänstertrafik och kantonesiska...

Vi hann också med sightseeing och en massa kul. Här kommer blandade bilder.

 Best goalie of the tournament: Owen Lee. :o)


 Seger!


 Dylan jobbade hårt i försvaret.


 Kompisar. Och lillasystrar som hänger med och hejar, fryser och leker hela säsongen. (Här: Max lillasyster Emmy).








 Två snyggingar på Vicoria Peak. När jag tittar på dem kan jag inte fatta hur stora och duktiga de har blivit. Så fina!


 Ett brudpar. Ser ni hans blick? Hon var så vacker och han var stolt som en tupp.


 Utsikten från Victoria peak var hänförande!


 Nästan hela familjen. Alma saknas, men nästa gång ska hon med. :o)


 Hej hej!


 Utsikt. Så himla vackert!


 CNN-byggnaden med kryssen på.


 Otroliga vyer, vilken häftig stad!





 Havet ständigt närvarande...


 Crowded in the bay...



 Malte.


 Kompisar.


 KOmpisar. Benny och Matthew pratar och promenerar.


 Snygga killar! Malte, Viggo, Owen och Dylan.





 Tänk att kunna promenera hand i hand när man är gammal och grå. Kärlek!


 Malte var helt exalterad över naturen. Stackarn. Han trivs i skogen så i SH är han helt utanför sitt rätta element...


 Number 1!:o)


 Malte och Matthew.


 Malte, Matthew, Owen och Viggo.



 Dylan och Viggo.











 Meredith var en nervös målvaktsmamma.


 Bros.





 Player of the game!


 En del var lite större än andra. En del hade lite mer kämpaanda än andra och struntade i det.


 Samling vid pumpen.

















 Stolt pappa! Ledsen Malte. Förluster är svåra att ta när man begåvats med en osedvanlig vinnarskalle, men icke desto mindre nyttiga!


 Coach Joey och grabbarna. Han kommer inte bli bortglömd.


 Stolta föräldrar. :o)


 Meredith och Joey.


 Fun!


 Eric och Lindsey.


 Benny och Matt.


 Yiiihaaa. :o)


 Viggo och Dylan.


 Lek.


 Lek. Malte. Viggo och Sean, som flyttar till Bangkok nu. Många farväl hör till expatlivet...


Fantastiska vyer även på flygplatsen.

en underbar resa och tårögd, eftersom flera kompisar flyttar vidare. Att ta farväl är svårt, men otvetydigt en del av livet när man är sk expat och bor utomlands under en längre eller kortare tid...

1 kommentar:

Anonym sa...

Herregud va killarna ser vuxna ut! Det var ju inte längsedan de var två äpplen höga :) Ni får verkligen uppleva en annan värld än vi andra härbörte i Lidköping haha!Sköt om er och krama de små godingarna! Pia