onsdag 6 juni 2012

100-dagarskampanjen

Just nu är det extra viktigt att vi utlänningar har ALLA papper i ordning eftersom regeringen infört en kampanj för att bli av med utländska personer som arbetar utan tillstånd och som inte har tillstånd att vara här. Det finns mycket skrivet om detta på olika bloggar, men jag har väldigt stor respekt för de övervakningssystem som vi VET finns här så jag uppmanar er att själva söka reda på vad som händer.

Vi är små människor i detta land och man minns att detta inte är en ni-vet-vad som börjar på demo..., vilket innebär att vi egentligen kan bli utsatta för vad som helst. Därför har vi nu alltid passkopior (eller originalen) med oss, inklusive visum och uppehållstillstånd, och Benny åker absolut inte en meter till jobbet utan arbetstillstånd.

Ja, det känns otryggt och läskigt. Och vi blir väldigt påminda om var vi befinner oss och att världen inte är trygg och säker som Sverige.

Än har vi inte sett någon blir bortförd, men vi har hört att det i vissa områden, på vissa gator där laoweis rör sig, har varit räder där de kontrollerat pappren. Har man inga får man åka till polisstationen. Som vanligt är det svårt att få tillförlitlig info här, men mailen går varm med varningar från olika kretsar som vi umgås i. Denna kampanj startade i Beijing och har nu alltså nått Shanghai.

Jag längtar hem.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Maja,

En jobbarkompis till mig var i Malaysia i våras. Hennes man var där och spelade badminton. De var ute och åkte bil med badmintontränaren och hans fru och blev då stoppade av en polis som undrade vad det var för passagerare det Malaysiska paret hade. Polisen krävde att få se deras papper och ställde frågor om hur länge de skulle stanna och vad de gjorde där osv och de hade inte haft en tanke på att ta med sina pass när de hade åkt ut. Nu gick det bra och polisen nöjde sig även utan deras pass, men det var en riktigt olustig situation sa min jobbarkompis och efter det gick de inte 1 m utan passen.

Skönt att ni får komma och andas lite svensk luft snart.

Kram Karin

Maja sa...

Nej, så kan det vara i den här delen av världen. Som västerlänning är man ofta välkommen och ett föremål för vänlig nyfikenhet, men myndigheterna är inte att skoja med. Skönt att det gick bra för vännerna!

Ja, nu längtar vi hem!

Kram!