Bad

Idag har jag och tre barn varit i grannkommunen och badat. Inomhus. Ja så är det i den svenska sommarens snålblåst och kyliga temperaturer. Med tre vattendjur till ungar så har det varit lite för lite av det blöta (i badväg alltså, från himlen har det strilat av och till så det räcker och blir över). Det har klagats högljutt och ensamma mamman (för pappan har ju helt fel yrke och har ännu inte fått semester) har kämpat för att aktivera de tre illbattingarna med annat. Till slut gav jag upp och idag bar det av till badet i grannkommunen, för denna kommun har bara utomhusbadet öppet på sommaren, och nej, SÅ roligt är det inte att frysa.

Hå och hej, bara det att komma i väg är dett projekt. Det är handdukar, badkläder, duschgrejor och gud-vet-allt. Mamman vill gärna göra sig vacker efteråt, men det funkar ju inte som ni förstår. Tre ungar tittar storögt på gamla tanters bröst och små flickors rumpor och kommenterar högljutt om hur mycket hår den och den har på snippan. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det när jag står med blöta handdukar och badkläder upp till knäna i omklädningsrummet. Som tur är skrattar de flesta bara medan mamman försöker att i alla fall borsta håret om nu inget annat hinns med.

Det är ju så bra också att det är anpassat för vilda barn som alla vill göra samma sak i omklädningsrummet, t.ex. duscha i sittduschen (det finns två), kissa på toa (det finns en), blåsa håret (det finns en)... Den trevliga badutflykten tenderar att avslutas med konflikt då tre ungar kämpar febrilt för att komma först till vad det nu är brorsan eller syrran vill ha. I sina äldre och mer slipade storebröders sällskap blir det oftast lillasyster som drar det kortaste strået, och sin vana trogen (eftersom hon vet så VÄL att det funkar) tar hon till sitt skarpaste vapen: röstresurserna. Japp, hon ger upp ett illtjut av värsta kalibern, ni vet sådant som kan spräcka glas, och tittar på mig. Jag står fortfarande i blötan och viker handdukar. Brorsorna tittar storögt på henne, men det bekommer henne inte, hon tjuter glatt vidare, nu högröd i ansiktet av ansträngningen. När det inte funkar (vi vet alla tre som tillhör hennes familj att hon säkert snart ger upp) kommer tårarna. På riktigt.

Pust och stånk, till slut kommer vi i alla fall ut (efter ett bråk om vem som ska bära och slänga i polletterna så att vi kommer ut, det är förihelvete som Alcatraz, det går inte att rymma för du kommer ingenstans utan din pollett). Packa in hela klabbet i bilen och sedan till farfar för glassfika, och sedan hem. Väl hemma minns jag att badkläderna ligger kvar i badhuset.

Ja, man vill bryta ihop. Ja, man vill säga ungefär varenda svordom man kan och några till som man kommit på i stundens hetta. Mannen i mitt liv fattar hur det är fatt och tar tag i situationen. Just i detta nu är han på väg till grannkommunen för at hämta blöta badkläder. TACK!