Nu är jag klar med Flickorna! Det är en tänkvärd bok som handlar om fyra tjejer i Riyadh. Fokus ligger på kvinnors begränsade rättigheter i det saudiska samhället, men också om deras vilja att forma sitt eget liv på sina egna villkor.
Huvudpersonerna är Sadim, Michelle, Lamis och Gamra. En av dem börjar skicka mail om deras liv och leverne och snabbt sprider det sig som en löpeld att en flicka skriver om hur flickor i Riyadh och Saudiarabien egentligen lever. Det blir stor kalabalik och mailen efter fredagsbönen diskuteras ivrigt varje vecka.
Boken är läsvärd därför att den beskriver hur kvinnors rättigheter inskränks med religionens och traditionens makt. Det finns ett urskuldande och ursäktande av att behandla kvinnor som andra klassens medborgare helt utan rättigheter och det som styr detta i första hand är en tolkning av den islamiska läran och ett traditionstyngt samhälle där familjerna är oförmögna att bryta sig loss.
Jag tycker nog att det finns anledning att läsa boken med behållning, även om själva språket inte är något att bli lyrisk över. Det blir gärna lite platt och banalt, speciellt i de många sångtexter och dikter som förekommer. Översättaren har säkert haft ett digert jobb med dessa, men det blir lite klyschigt i rimmen som ska till överallt. Flickornas kärleksbekymmer och känslomässiga upplevelser av olika saker beskrivs väldigt barnsligt ibland och ges inte tillräckligt djup.
De här fyra flickorna känner sig instängda i sitt samhälle och gör uppror på olika sätt, som ibland inte är speciellt diskreta, och i sina mail redovisar skribenten också hur folk är chockerade över att flickor kan ta sig dessa friheter trots samhällets stränga bevakning. Då tycker jag ändå att en del av perspektivet försvinner eftersom dessa flickor kommer ifrån uppenbart välbeställda familjer där resor, shopping och t.o.m. universitetsstudier är en del av vardagen. Jag undrar hur många fler flickor det finns, som verkligen är fast i det traditionstyngda nätet som begränsar deras liv till en eller flera mäns godtycke. Där det inte finns andningshål som en föreläsning eller tre veckors praktik på bank i London...
Läs den absolut! Den är både skrämmande och vacker på samma gång. Den beskriver ett liv som är så fjärran från vårt att det nästan inte går att begripa. Man vill dit för att se, höra, känna, men man är samtidigt så oändligt glad att man inte lever där.
Huvudpersonerna är Sadim, Michelle, Lamis och Gamra. En av dem börjar skicka mail om deras liv och leverne och snabbt sprider det sig som en löpeld att en flicka skriver om hur flickor i Riyadh och Saudiarabien egentligen lever. Det blir stor kalabalik och mailen efter fredagsbönen diskuteras ivrigt varje vecka.
Boken är läsvärd därför att den beskriver hur kvinnors rättigheter inskränks med religionens och traditionens makt. Det finns ett urskuldande och ursäktande av att behandla kvinnor som andra klassens medborgare helt utan rättigheter och det som styr detta i första hand är en tolkning av den islamiska läran och ett traditionstyngt samhälle där familjerna är oförmögna att bryta sig loss.
Jag tycker nog att det finns anledning att läsa boken med behållning, även om själva språket inte är något att bli lyrisk över. Det blir gärna lite platt och banalt, speciellt i de många sångtexter och dikter som förekommer. Översättaren har säkert haft ett digert jobb med dessa, men det blir lite klyschigt i rimmen som ska till överallt. Flickornas kärleksbekymmer och känslomässiga upplevelser av olika saker beskrivs väldigt barnsligt ibland och ges inte tillräckligt djup.
De här fyra flickorna känner sig instängda i sitt samhälle och gör uppror på olika sätt, som ibland inte är speciellt diskreta, och i sina mail redovisar skribenten också hur folk är chockerade över att flickor kan ta sig dessa friheter trots samhällets stränga bevakning. Då tycker jag ändå att en del av perspektivet försvinner eftersom dessa flickor kommer ifrån uppenbart välbeställda familjer där resor, shopping och t.o.m. universitetsstudier är en del av vardagen. Jag undrar hur många fler flickor det finns, som verkligen är fast i det traditionstyngda nätet som begränsar deras liv till en eller flera mäns godtycke. Där det inte finns andningshål som en föreläsning eller tre veckors praktik på bank i London...
Läs den absolut! Den är både skrämmande och vacker på samma gång. Den beskriver ett liv som är så fjärran från vårt att det nästan inte går att begripa. Man vill dit för att se, höra, känna, men man är samtidigt så oändligt glad att man inte lever där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar