Mamman slänger tallrikar omkring sig på Astrid Lindgrens värld

Vi har precis kommit hem efter helgen på Astrid Lindgrens värld. WOW! Vilket ställe! Alla barnen i sällskapet var helt lyriska och vi vuxna njöt också i fulla drag. Vi har haft så roligt! Inte minst var barnen så nöjda med allt som fanns att se och var hur snälla som helst. Knappt en konflikt på hela helgen! Jasså, är det på Astrid Lindgrens värld man ska bo för att slippa barnens bråk??

En sak hände dock för att göra den lilla semestertrippen till något alldeles extra. Vi bestämde oss för att äta lunch på pastabuffén eftersom regnet stod som spön i backen. Det var trångt och eländigt och dessutom bestod buffén av en enda lång kö, så om man ville ha mer fick man tränga sig emellan. Nåväl, jag och mannen i mitt liv placerade barnen vid bordet tillsammans med kompisen, medan vi föräldrar köade för maten. När jag lyckats lasta tre tallrikar fulla med spaghetti och köttfärssås ska jag vända mig om och gå till barnen (som vi HÖR fastän de sitter utanför den stora matsalen). Då visar det sig att precis bakom mig har den smarte arkitekten eller byggaren eller vem det nu är bestämt sig för att ställa en pelare. Ja ni kan ju själva räkna ut vad som hände. Barnens tallrikar for först ner på mig och sedan med ett otroligt högt brak ner på golvet. Tallrikarna gick i tusen bitar, maten flög överallt och på min tröja rann det köttfärssås. Jättekul. Personalen skyndade sig att komma till undsättning och bakom mig hörde jag hur små skitungar (förlåt) skrattade rått. Annars var det bara tyst i hela restaurangen. När jag fått nya tallrikar fick jag såklart tränga mig in i kön, men alla såg ju vad som hänt så när jag frågade om jag fick komma emellan fick jag medlidsamma blickar av föräldrarna runt omkring och självklart fick jag det. Det roligaste var såklart när bara ETT barn fick mat och de två andra fick vänta. Tur att det fanns bröd att ge dem så länge...

Håhjaja. Sedan fick jag knata omkring på ALV hela dagen med en stor fet röd fläck på magen. Snyggt. Så kan det gå när inte haspen är på!