...utom på Shanghai Racquet Club som blivit en riktig svenskkoloni. Det är så nyttigt att komma ny till ett land. Jag vill också behålla mina matvanor. Jag vill också höra mitt språk talas. Jag vill också prata med människor som har samma referensramar som jag. Jag vill träffa folk som ser ut som jag, och som inte fotograferar mig för att jag är västerlänning. Jag vill umgås med människor som också tycker att det är fruktansvärt ohyfsat att harkla sig, spotta loskor och peta sig i öronen och näsan. Jag vill att mina barn ska leka med andra svenska barn och jag vill dricka fika och äta fullkornsbröd, inte croissant, till vardagsfrukost.
Jag tänker på integrationsdebatten i Sverige. Jag förstår den samtidigt så förstår jag den inte, ur mitt nya perspektiv. Självklart vill jag också lära mig mandarin så jag kan klara mig i landet och kommunicera med människor. Jag vill förstå och uppskatta och respektera kulturen och människorna, och för att kunna göra det måste jag lära mig om dem. Men att klaga på att alla svenskar i Kina klumpar ihop sig, eller att alla invandrargrupper vill bo nära varandra och sätter upp paraboler stora som Nasas på balkongerna och handlar sin mat i små butiker som öppnats och drivs av landsmän. Jag sympatiserar med det. Jag känner för dem. Låt dem få bo i sina områden om de vill. Därmed inte sagt att jag tycker marginaliseringen av invandrarna är rätt. De ska ha rätt till arbete och bra bostäder. Men om de VILL bo tillsammans med sina landsmän så låt dem.
1 kommentar:
En likasinnad, skönt och då har jag ändå inte dina referenser att ta efter. Kul att läsa om er och att barnen klarar allt galant till slut det är väll alla övertygade om. Kram till er alla
Skicka en kommentar