Jag tittar hela tiden på den nya raddan böcker, på magasinens förstasidor, vill inte öppna än för att kunna suga på karamellen länge. Helt obeskrivligt.
Och vad mer; smaken av hemma på tungan. Makrill på tub köpte vi aldrig hemma. Men nu, ljuvligt. Och finncrisp (som inte går att få tag i här vad jag vet)... Smak- och doftminnet kan ta en tillbaka åratal, och från en plats till en annan på sekunder.
Jag vet att jag aldrig mer blir densamma efter det här äventyret. Vem trodde att jag skulle sjunga tubmakrillens lov efter ett och ett halvt år i Kina liksom?
2 kommentarer:
Haha! Men jag kan förstå känslan och för mig räcker det med en vecka utomlands för att jag ska längta ihjäl mig efter salt lakrits mm. Tycker det ska bli så skönt att ni snart kommer hem igen! Får nästan panik när jag ser dimman med eländig luft. Kram till er alla! Pia
Ja, luften har varit rent hemsk den här vintern och rent spontant känner jag att jag ALDRIG skulle stanna ett tredje år enbart pga den. Antal dagar då vi haft nivåer under 200 har varit fyra.fem de senaste veckorna. Det värsta är att barnen inte kan vara ute och man blir helt andfådd av att bara gå för man andas in så mycket skit.
Tubmakrillen är snart slut men Bennys kollegor som kommer på tjänsteresa snart får ta med mer. :)
Saltlakrits minns jag knappt när jag åt sist. Barnen pratade om farmors plattfisk och potatismos häromdagen, och smågodis, och annat gott. Får nog köpa träningskort på Friskis när jag kommer hem igen. :)
Skicka en kommentar