Först av allt; våra underbara barn fyller år! Malte och Viggo blev tio i torsdags och Alma fyller åtta idag. En snabb reflektion; vart tog tiden vägen? Den rusar alldeles för fort och även om kottarna hänger med den så gör inte mamman det. Framför allt har jag svårt att släppa pojkarna som vill hänga med sina kompisar och flänger omkring och ömsom sparkar boll och leker jaga-lekar med tjejerna och killarna i området. Det är svårt att bara släppa dem och inte veta vart de är... Jag vet att jag MÅSTE, men det är tufft. Hemma vet man ju att de är trygga för det mesta. Det värsta som kan hända är att de ramlar på cykeln eller så, här finns andra risker... Alma är fortfarande "liten" så henne släpper jag inte. Hon kan gå själv till kompisarna i området när det är ljust, men om det är mörkt hämtar jag henne. Fördelen för Malte och Viggo är att de är två och att de delar vänner så de är nästan alltid tillsammans.
Nåja, det är tur att man har många år på sig att vänja sig vid tonårens självständighet...
Våra vänner Malin och Gustaf fick en bebis i veckan, och ingen gång är livet så mirakulöst starkt och ursprungligt men också så skört som då. Och jag fick hålla den lille igår! Ljuvligt! Stolta storasyskon finns också i familjen. Lycka. :o)
Håller precis på att läsa ut Igelkottens elegans, men varför tog det mig fläckvis läsning i flera månader att ta mig igenom den? Den är ju BRA!
Nu ger jag mig i kast med Hungerspelen och har mycket höga förväntningar!
Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar