Spara eller slänga?

Jag vet inte vad det är som gör att en del människor hamstrar och andra rensar och slänger urskillningslöst. Jag vet inte heller om man nödvändigtvis måste tillhöra den ena eller den andra samlingen av folk.

Hamstrarna brukar "beskyllas" för att hamstra av känslomässiga skäl, t.ex. i BBC:S program The Life Laundry, som går ut på att seriöst överdrivet sparande av allt från gamla konservburkar från 1912 till mammas gamla mamelucker har sina orsaker i obearbetade händelser och känslor. I programmet går man hem till människor som har ett stort problem med detta och sedan hjälper man dem att bearbeta vad det är som gjort att de samlat på sig en massa saker utan att behöva dem. Sedan slänger de, säljer på loppis och sorterar ut och sparar grejor. Nu snackar vi makalösa samlingar. Samlingar som gör att man inte ens kommer in i huset. Samlingar som gör att man har fem rum och kök men använder köket till allt, för de andra rummen är fulla av saker.

Karen Kingston, Feng Shui-guru av kopiösa mått, förespråkar att man slänger allt gammalt man inte behöver. Det inkluderar t.ex. babysaker, gamla tidningar, saker man inte använt på flera år, grejor som bara står utan att man ens bryr sig om dem. Och böcker. Då kastar man ut all gammal energi, som gör att man stagnerar i sitt eget liv, och kan släppa in ny. Alla gamla saker representerar något som gör att man inte kan komma framåt och leva sitt bästa nu. OBS! Detta är min tolkning av Karen Kingstons filosofi.

Oavsett om man är en spara-person eller en rensa-person så tror jag nog att alla kanske sparar mer eller mindre saker innan man tröttnar och slänger. Skillnaden är nog mest själva tiden man håller fast vid saker.

En sak som jag har haft svårt för att rensa ur och slänga är böcker. I en diskussion med en kollega blev jag fasansfullt varse om att en del människor SLÄNGER BÖCKER. Jag vet att det är naivt att tro att alla betraktar böcker som den ovärderliga skatt de är, man har ju trots allt praktiserat bokbål med jämna mellanrum i historien. Men att bara läsa en bok och sedan slänga eller ge bort? Nej, det har jag haft svårt för. Alltså har bokhyllan svämmat över. Där har funnits allt från den allra senaste bästa boken till gamla ruttna gymnasieböcker i psykologi och fysik. Efter samtalet med kollegan, som har en något mer praktisk syn på böcker och vilken plats de tar, gick jag hem och tittade på min bokhylla. Detta är nu säkert ett år sedan, men ett första steg fick bli att lämna ifrån sig några böcker till personalbokhyllan på jobbet. Då finns de ju kvar om jag ångrar mig och saknar dem i bokhyllan. Ett andra steg fick bli att rensa ur gamla gymnasieböcker och kurslitteratur som jag inte har tittat i sedan jag läste kursen någon gång på 90-talet.

Det var en bra insikt att veta att jag kan leva utan att spara alla böcker jag någonsin läst. Jag behöver inte Dikt och tanke eller Psykologi för gymnasieskolan. Jag har aldrig ens bläddrat i Ayn Rands trilogi "Och världen skälvde" (för övrigt måste de nog räknas som tre av de fulaste framsidorna jag någonsin lagt ögonen på). Och att låna ut böcker ger ju andra möjlighet att få en underbar läsupplevelse, som man själv haft!

Igår tog jag det sista steget: att färgkoordinera bokhyllan! Konstigt att man kan känna ett sådant sug när man sitter och försöker trycka in hundra nya glosor och ÄNNU ett SVÅRT tempus! :o)