onsdag 3 september 2008

I´m on to him...

Han är vrång vid de mest olämpliga tillfällen. Han gör helt godtyckligt som han vill med det jag stoppar i honom. Han har gjort det till sin livsuppgift att göra livet surt för mig. I´m on to him. Jag vet hans hemliga agenda.

Ja, jag talar om kopieringsapparaten. I min värld är han ett vresigt gåbbaskrälle. Han strular alltid då man har som mest att göra eller mest ont om tid. Man trycker på dubbelsidigt och det blir upp och ner och inte bara det: som en bonus är det dessutom några sidor som hoppats över. TADAA!!

Om jag vill ha häften måste jag först säkerhetskopiera ett innan jag kopierar de riktiga till eleverna, annars vet man aldrig vad som händer. Det är rena rama överraskningsorgierna, kanske det den här gången kommer ut utan häftklamrar!

Om jag bara har ett papper och tänker i mitt stilla sinne att DET kan väl ändå inte bli fel, så JAJJEMÄN, då fastnar det enda lilla pappret någonstans låååångt inne i innandömet. En apparat som ser relativt liten ut på ytan visar sig vara rena rama Knossoslabyrinten invändigt. Man hittar aldrig ut om man är en lilleputt och hamnar därinne. Jag lovar!

Ovanstående är bara KOPIERINGSAPPARAT FOR DUMMIES, det finns annat också. Som att förminska eller förstora. Herregud, gör inte det om ni inte har planeringstid resten av dagen. Det kan vara mer surrealistiskt än Kafka. Man har en liten aning om vad som pågår, men det visar sig att man har inte en susning, inte ens när man till slut lyckats och går därifrån.

Annat som är överkurs är t.ex. att kopiera små böcker. Då ska man kopiera dubbelsidigt, i A5-format, i rätt ordning så att man kan vika och häfta rätt sedan. Det innebär att sida ett och vad i helafriden det nu blir ska ligga på samma A4 osv osv. Ni hör ju själva. Man behöver en examen i kärnfysik och raketforskning för att fixa det. Det är som att bestiga Mount Everest. Det är oupptäckt land, som när Columbus upptäckte Amerika. Herregud, dit har jag inte vågat mig än.

Därför ser man till att man har framförhållning, tålamod och en bra uppsättning svordomar och lätta sparkar att ta till när man ska kopiera på jobbet. (Jag har ännu inte provat min universallösning där datorn krånglar; att dra ur sladden. Det funkar ALLTID när datorn inte vill samarbeta.) Och man ber till kopieringsapparatguden att han inte ska krångla. Vad offrar man i utbyte? Tja, vett och sans om det är en dålig dag... :o)

1 kommentar:

svartanova sa...

Haha... Jag, som trots allt det där svåra, tycker att jag "kan" kopiatorn, gjorde också fel sist när jag skulle kopiera en liten bok. Hmmm. Det enda är väl att använda de förinställda programmen, precis som du säkert gör, och hoppas, hoppas på TUR. Jag kanske ska köpa en privat kopieringsapparat till oss. Både laminatmaskinen och min DYMO används ju ytterst flitigt. Så slipper jag glömma allt vad jag gör i trapporna också. ;)