Turkiet tur och retur

Ja herregud, jag skulle kunna skriva en bok om denna resa! JISSES! :o) Jag börjar med lite spridda skurar av iakttagelser:

1. Resa med tjocka släkten och annat löst folk är kul! :o)

2. Om man känner att man vill fila lite på sin ringrostiga tyska men inte känner för att åka till Tyskland och käka korv, så kan man åka till Turkiet. HERREGUD! ALLT var på tyska; skyltar, prislistor, lockelser på basaren, menyer... You name it. Synd att jag bara talar franska och spanska. Och engelska, men det kunde man inte ute i den verkliga världen utanför vårt hotell. Man förstod inget på engelska, utom när vi prutade i basaren. Inga vägbeskrivningar, inga frågor kunde besvaras, man förstod inte ord som center, mail postcards, stamps. Men tyska med ackuratta verbböjningar och rätt kasus av sjuttiofem att välja på, det kunde man!

3. Tysk TV är en sjuk upplevelse sen kväll eller tidig morgon. Mer om det senare, i mitt feministiska Turkiet-inlägg.

4. Polsk och rysk TV är roligare än American Funniest Homevideos. Snacka om att vara svältfödd på TV utlandssemestern! :o) Allt är så roligt; manliga frisyrer som är klockrena Bobby Ewing-kopior, fast slingade i blondgråa nyanser. (En annan man att jämföra med är Barbies kille Ken...) Kostymerna är "coola" och behängda t.ex. med helt onödiga bokstäver (längs ärmarna) i spegelglas, som bara dinglar så fort armen rörs. Kvinnor med seriöst fula ryschklänningar och mer spackel än Git Gay, och alla ni som är så gamla att ni vet vem hon är fattar vad jag menar, ni andra får googla. Hon är seriöst en vandrande reklampelare för hur illa det kan gå om man inte har koll på hur man sminkar sig och i vilka färger man passar i. Funnes det en make-up-polis sutte hon och kvinnorna från polsk och rysk TV i finkan nu. For life.

5. Turkish rip-off. En man försökte lura mig på pengar och stod bara och flinade när jag skulle ha växel tillbaka. Jag blev svartare än ett åskmoln, för när man redan betalat ett saftigt överpris på skitsimglasögon vill man dessutom inte bli lurad på mer av affärsinnehavaren/biträdet på en av hotellets butiker. I nämnda butik fick man, om man inte ville bränna sig sönder och samman i solen, också betala 300 spänn för solskyddskräm. Vi hade som tur var tagit med oss allt vi behövde hemifrån. Men fattar ni: 300 spänn?!

6. Gin och tonic? Nä, snarare finkel och tonic.

7. Rött vin? Ja, som på Gamla Testamentets tid! Utblandat med vatten och så kallt att Nordpolen är hett som helvetet.

8. När man ska checka in på flyget i Antalya och det står NOW BOARDING, förväntar man sig kanske att man ska hålla på att visa boarding cards och kliva på bussen. HA! Nä, istället får man stå still och trampa undra när man får kliva på. Det står ju faktiskt NOW BOARDING, men det händer inte ett smack. Oj, har det hänt något undrar man? Är det någon nödsituation? Har inte personalen kommit? Nä, personalen sitter och tar det lite Turkish mañana och chitchattar med varandra. Efter en kvart kommer de tydligen fram till att det kanske ska boardas om man ska lyfta en kvart senare (vilket vi såklart inte gjorde).

9. "Det är konstigt att man inte kan se änglarna när man flyger ovanför molnen. Vart ÄR de egentligen?"

10. DIMOR - We love you. Inte jag, men alla de andra i sällskapet som blev magsjuka. Men inte ens Dimor frälste några från turistmagen. Då behövdes tyngre grejor som droppställningar och tablettkartor med turkish medicine. TURKISH MEDICINE I TELL YOU! Ja, de lever fortfarande.

11. I nästa inlägg: feministiskt perspektiv och Turkiska Ullared. HERREGUDIHIMLEN, det är inget annat än dagsens sanning att jag varit där. :o)