söndag 11 januari 2009

Aj lav Marisha Pessl

Jisses, vad människan är suverän på att skriva! Jag har varit lite seg med att läsa de senaste månaderna, men nu har jag kommit igång igen. Jag tyckte nog att hennes bok var lite seg i mitten, men nu har den tagit fart igen. Jag upphör inte att förvånas och förundras över hennes nästan i överkant tilltagna beskrivningar av allting. Jag tycker det är helt otroligt hur hon vrider och vänder på människor och situationer och händelser och sedan beskriver dem på ett oväntat sätt.

Nu går de unga "vännerna" djupare och djupare in i mysteriet med mentorn (utanför skoltid) Hannah. Det är något skumt med henne, det anar i alla fall två av dem, men ingen kan sätta fingret på vad det är. De hittar mystiska urklipp hemma hos henne efter mordet på en man, som de tror är hennes älskare, som handlar om unga män och kvinnor som försvunnit under campingturer. Och Hannah älskar att campa. Nu har hon dessutom släppt den stora nyheten att hon planerar en campingtripp med hela sitt unga entourage, och det gör dem lite skakis. I alla fall dem som anar att det är något skumt i görningen.

Ja, den är spännande och det är en föjd att läsa! Och lite avis blir jag över att inte själv kunna uttrycka mig så nonchalant välformulerat, till synes utan ansträngning...

2 kommentarer:

svartanova sa...

Visst blir man avundsjuk på det... även om jag tycker att du fixar det sätt bra själv...

Vad kul att du kommit igång igen!

Maja sa...

Ja, men guuuud vad segt det var ett tag! :o) Jag beundrar dig som haft tempo OCH passion hela tiden!