söndag 11 januari 2009

Gömda

Boken är jättebra! Annika Marklund är ingen litterär superbegåvning, men hon får fram budskapet. Man kan läsa utan att analysera ihjäl sig. Man grips och funderar över hur förhållanden med misshandel fungerar.

Däremot att tjäna miljoners miljoner på något som man hävdar är sant, fastän det kanske inte är det... Nja, lite besviken blir jag nog. Inte på att storyn är lite mer påhitt än vad som kanske sades att den var. Jag kan förstå att man vill förstärka vissa delar för att få fram ett budskap och tvinga fram tankar kring ämnet hos läsaren, och det kan man göra med starka bilder av misshandelsförhållandet. Men att hävda att allt är SANT, och sen KANSKE det inte är det. Nej, det känns lite falskt.

Jag är också besviken på media, för trots att man tycker att man är en rätt klok individ som kanske inte går på allt och försöker ha ett kritiskt förhållningssätt till media så vet man ju inte vad man ska tro! Hur ska man kunna veta vilket som är sant och vilket som är påhitt?

Nej, jag har bestämt mig för att strunta i det nu, och bara hålla mig till att boken är väldigt bra!

3 kommentarer:

svartanova sa...

Det där verkar vara en riktig röra...

Maja sa...

Ja verkligen. Man blir bara less...

Fröken Nina sa...

Jag orkar inte heller gräva i röran utan håller mig till att jag gillade boken när jag läste den, och att den har fått en hel del av mina elever att gilla läsning.