Vackra Säfsen

Så här underbart hade vi på sportlovsresan till Säfsen! Perfekta skiddagar med några minus och strålande sol. Morgnarna var så bedövande vackra att man ville stanna tiden!

Pocketlotteriet

Nästa veckas värdinna för pocketlotteriet, kollegan J valde tema snö, kyla och is. HJÄLP vad svårt tänkte jag... Men Bokus kan man alltid lita på! Där hittade jag nämligen dessa tre:

Sigge Eklunds Det är 1988 och har just börjat snöa. Han har fått bra kritik och boken verkar också riktigt bra!

Hans Gunnarssons En jävla vinter. Om en eländig vinter i en eländig småstad. Verkar också himla bra!

Catharine Hartleys Till både polerna (utan skägg). Storstadskvinnan som får nog och ger sig ut på ett äventyr som alla trodde skulle misslyckas. Den tilltalar mig och även om jag kanske tar med den till pocketlotteriet så kommer jag definitivt läsa den!

Är det någon som läst någon av dessa? Vad tyckte ni i så fall?

Snillen spekulerar

Det finns en sak som aldrig tycks upphöra att fascinera. Döden. Om döden kan man tala länge och väl, både med kända och okända individer i ens närhet. För att inte tala om vilka konversationer man kan ha med sin tvillingbror! Följande är slutet av en sådan konversation, som ofta utspelar sig i baksätet på väg hem från dagis:

V: ... och han var DÖD!
M: Det är ju faktiskt inte så himla snällt att säga om folk att de är döda. Ett snällare ord är avliden.

Att mangla...

... ger ro och en stund att tänka, har jag precis upptäckt efter att ha manglat sänglinne från alla sängar i detta hushåll...!

Den hemlige kocken

Den hemlige kocken köpte jag som motvikt till Ängeln i Groznyj. Vet inte riktigt hur jag tänkte mer än att jag och mannen i mitt liv diskuterat mat utan tillsatser och vad som är i maten egentligen... Nu när jag bläddrar lite i den inser jag ju att också den är fokuserad på elände, men på ett mer lätthanterligt plan! Ser fram emot att få lära mig mer om vad det är för skit de vill att vi stoppar i oss!

Författaren Mats-Eric Nilsson har även skrivit en uppföljare, som heter Äkta vara.
För dig som vill veta mer, gå in på www.hemligekocken.se och titta forumet,där finns också länkar till fler sidor som behandlar ämnet "ren" mat.

Helgens sisyfos-uppgift: att få killarna M och V att städa sitt rum. Ordentligt. På riktigt. Speciellt skrivbordet som är belamrat med allehanda bra-att-ha-grejor... Tålamod, tålamod...

Läsa flera böcker samtidigt?

Jag har ju klart och tydligt deklarerat att jag inte klarar att läsa flera böcker samtidigt. Jag gillar att sjunka ner i en bok och vill inte bli störd av annat, som t.ex att röra ihop karaktärer eller händelser. Men nu vet jag inte riktigt. Jag har fortsatt med Ängeln i Groznyj och den är SÅ HEMSK, men samtidigt SÅ BRA, så jag MÅSTE fortsätta. Men jag kanske behöver varva den med något mer lättsamt och ljus så jag funderar faktiskt på att läsa något annat samtidigt. Får se hur det går!

ÅH!

Våra grabbar LÄSER! Ljudar gör de och långsamt går det men de kodar av orden! Det var så att mamman fällde en tår... :o)

Ängeln i Groznyj...

... är som ett slag i magen. Inledningen berättar om ofattbara fasor och jag får se om jag klarar att läsa vidare. En del av mig säger nej, det är för tungt och för grymt och svart. En annan vill vidare för att se godheten och människans inneboende hopp i detta helvete som barn växer upp i och som vuxna skapat åt dem, i krigets Tjetjenien.

Halleluja!

Idag kom den! Hett efterlängtad! BOKREAKATALOGEN! Tjohooo!

Vad läsa?

Så många böcker, så lite tid... Vet inte riktigt vad jag är sugen på, jag har flera böcker som står i hyllan och väntar på att bli lästa. Jag är inte säker men tror att mitt nästa projekt får bli pocketlotteriets Åsne Seierstad Ängeln i Groznyj. Jag har medvetet låtit den ligga för jag tror att den kommer att vara hemsk. Fascinerande men hemsk. Jag valde den därför att jag gärna skulle vilja fördjupa mig mer i konflikten i Tjetjenien och Seierstad är en erkänt duktig journalist. I boken har hon återvänt till Tjetjenien för att ta reda på och skildra vad som hänt sedan hennes senaste besök. Som vanligt tror jag att jag kommer att lipa ihjäl mig!

Andra böcker som väntar är Molly Moon och Rysk dagbok...

Potensgivarna av Karin Brunk Holmquist

ÅH! Systrarna Tilda och Elida lever ett stillsamt liv i Borrby. Det händer inte mycket nytt, utom när sommargästerna dyker upp. De bor ensamma i föräldrahemmet för det har inte blivit av att de gift sig. Det har däremot brodern Rutger gjort.

Rutger är van vid att kunna styra och ställa lite med systrarna, trots att han bor uppåt landet. På något sätt har han alltid vetat bäst. Och systrarna har lyssnat, de tycker inte att de kan annat. Så en dag flyttar Alvar Klemens in, en sommargäst som kommer att bli en uppriktig vän, och den bekantskapen för med sig både ett beslut att bygga toa inne i huset (det känns lite jobbigt att behöva gå på utedasset fortfarande) och att starta en firma som genom postorder säljer potensmedel! Rutger har siktat in sig på att ta över huset och renovera för att kunna använda det som sommarnöje och räknar med ett smidigt övertgande och en flytt för systrarna till ett serviceboende, men där går han verkligen bet...

Jag gillar den varmt berättade historien. Jag gillar språket och den lågmälda tonen. Den är inte svulstig på något sätt och den berättar med värme om de båda systrarna. Man kan riktigt se dem framför sig då de käbblar och försöker hålla sin lilla potensfabrik hemlig. Om du vill han en skönt avslappnad berättelse ska du läsa den här!

Underbara sportlov!

*Skidor hela dagen, till och med lilla A hänger med i backen!
*Sol och blå himmel!
*Varm choklad och kaffe för att värma sig lite!
*Grillad korv och en stund i stillhet!
*Snart klar med Potensgivarna, och jag älskar den!
*Glada barn med rosiga kinder!
*Barn som somnar och sover sött efter en dag på skidor!
*Trevligt sällskap och prat och ett glas vin i stugan!

Val i Israel

Idag är det val i Israel och vi får se hur kriget i Gaza påverkat väljarna. Hur man än ställer sig till konflikten kan man inte annat känna sorg över spillda människoliv på båda sidor och över att barn i Israel och Palestina sedan generationer tillbaka växer upp i otrygghet.

Hohoooo...

...bokreakatalogerna, februari månads höjdpunkt, var ääär niiiii? (Jag har en sparad slant att sätta sprätt på, utan att få dåligt samvete när det går till sådana här uppbyggliga doningar!)

When in Rome...

Om en månad firar jag och maken tio år tillsammans. Det känns fantastiskt! Ett giftermål och tre barn senare känner vi att inte vore så dumt med en kortare resa tillsammans. Jag drömmer om den eviga staden, Rom! Det är en stad som vi inte besökt tidigare och det vore väldigt kul att få upptäcka den tillsammans. Många andra storstäder har vi besökt på varsitt håll, innan vi hittade varandra, men denna pärla skulle bli vår gemensamma upplevelse. Där finns ALLT: historia, kultur, mode och shopping (hehe), mat... Inte dumt att möta våren där tillsammans!

På Englas sida kan också du tävla om en resa, vart du vill! Lycka till!

PS: OM du inte vill tävla men spana in coola resmål och drömma lite granna så gå in på Airtours hemsida!

Slut på sommarsquashen!

Jag avslutade boken tidigt i morse efter sonens toabesök, kunde inte somna om. Den var bra ända in i slutet. Efter mammans död återvände Faith till gården där hon vuxit upp och det rör upp känslor och minnen både hos henne och andra. På något sätt känns det som att hon måste dit för att kunna leva vidare. När hon återvänder får man ta del av författarens fina miljöskildringar. Hur kan man på avstånd bli förälskad i den ömsom knastertorra ömsom fuktigt varma och snåriga buschen i Sydafrika? Vet inte, men det blir man!

Den här boken rekommenderas varmt och jag är SÅ GLAD över att jag läste den direkt efter Pessl för jag visste inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till den till slut. Den var ju bitvis strålande men också väldigt seg och till slut blev litteraturhänvisningarna övervädligande. Ju mer jag tänker på den desto mer bleknar den (framför allt i jämförelse med BLONDE). Men Sommarsquash Tokolosh strålar hela tiden och det är en bok jag kommer bära med mig länge! Inte helt fel heller att den är gul så jag kan öka den gula delen i min färgkoordinerade hylla!

Det svenska samhällets demokratiska grund och alla människors lika värde?

Jo, tanken är fin, ja rentav vacker. Och självklar. Men inte för alla.. Efter att ha sett en del av den film som poliserna själva spelade in under kravallerna i Rosengård i höstas så kan man inte bli annat än äcklad!

I filmen uttalar sig poliser om ungdomarna som blattejävlar, att de kommit till fel kommun, apjävlar och att de ska få så duktigt med stryk att de inte kan stå. Detta är alltså lagens väktare och dessutom VUXNA män som med den inställningen ska gå ut bland ungdomarna och skapa lugn, i ett Rosengård som brinner. Fy faan säger jag bara. Det är inte konstigt att invandrarungdomar och andra saknar förtroende för polisen! Tyvärr är det ju så att även om man vet att inte hela kåren är likadan så får ju alla poliser klä skott för detta. Vi generaliserar lika mycket som poliserna i bussen på väg ut i oroligheterna i Rosengård. Skillnaden ligger i att de som inte bär uniform och generaliserar kan bli utsatta för kränkningar och våld av dem som bär det. Att som vuxen, och dessutom företrädare av det svenska rättssamhället, bära med sig ett sådant förakt och en vilja att göra ont, det tycker jag är HELT OACCEPTABELT!

Det värsta av allt är att detta är poliser som gått igenom det svenska skolsystemet som stadigt vilar på ett demokratiskt fundament och värderingar som tydligt talar om alla människors lika värde. Polisutbildningen är ett led i detta utbildningsväsende och där har de suttit med sina falska förespeglingar och fått ut sin examen. Jag är verkligen otroligt illa berörd och upprörd och jag vill se huvuden rulla. Lika gärna som jag betalar skatt för att vi ska ha poliser i det här landet, vill jag se räfst och rättarting inom poliskåren.

Jag försvarar absolut inte att man startar stora upplopp och kravaller för att protestera, eller att man bränner bilar eller på andra olagliga sätt demonstrerar sitt missnöje. Det är också fel!

Mycket handlar om min naiva bild av ett rättsväsende som fungerar och en rättssäkerhet som inte är så urholkad som den tydligen är, men visionen måste väl ändå vara att ALLA ska vara lika inför lagen!

Glesbygden!

Av någon anledning hamnade jag framför Uppdrag granskning igår på ettan. Ämnet för kvällen var glesbygden. I några reportage besökte man Norrlands glesbygd och byar som är så små att de knappt finns på kartan. Märkligt vidunderligt vackert landskap och ett folk som stannar trots att Sverige monterar ner ALL service och välfärd för glesbygden, som t.ex. skolor, sjukvård, post, affärer och polis.

Jag vet inte varför, för jag har aldrig bott på landet, än mindre i glesbygden, men jag kan förstå att man väljer att stanna på den plats där man vuxit upp. Tystnaden och stillheten lockar kanske. Samtidigt är det modigt av barnfamiljer att vara kvar, när skolbussen kommer sju och är tillbaka fyra. När man måste komma ihåg allt man ska veckohandla, annars får man åka sju mil för det man glömt.

Feg-Sverige vägrar i alla fall att ta ansvar för en utdöende avfolkad glesbygd. Politikerna menar att det inte finns några jobb i glesbygden. Skogsindustrin och andra industrier som förr drog folk till byarna finns inte kvar på det sättet längre. Alltså flyttar folk dit där det finns jobb, skola, barnomsorg. Förr kunde det gå åttio barn i en byskola, idag finns ingen skola kvar för det finns bara fem barn i byn. Men lever vi inte i en tid då infrastrukturen utvecklas snabbare än någonsin? Där trådlös uppkoppling och jobba hemifrån via datorn och andra tekniska lösningar är ett måste för företagen för att kunna vara med i konkurrensen om arbetstagarna? Ska glesbygdsbefolkningen själva tvingas ta ansvar för sin överlevnad eller ska politikerna och näringslivet våga satsa på glesbygden?

Svår fråga, och jag är inte på långa vägar insatt, men den är intressant! Vad tycker ni?

PS: Det bor en person per kvadratkilometer i Norrlands glesbygd. I Stockholm är motsvarande siffra över fyratusen!

Sommarsquash!

Åh, den är SÅ BRA! Vilka lågmält fantastiska miljöbeskrivningar av ett förtrollande och ibland obarmhärtigt Sydafrika!

Zadok skriver otroligt bra, på ett ganska lågmält sätt, men hon får budskapet att hamra sig in i huvudet. Hon visar kvinnans bitterhet över en mor som aldrig kunde vara en mor för sitt barn och hur det vuxna barnet aldrig kan förlåta. Hur det är att växa upp med en mamma som man är rädd för, som är så galen att man man måste leta efter rätt signaler om sinnesstämningen för att våga svara på en enkel fråga. Hur ett barn upplever de vuxnas spel och förstår det men ändå inte. Hur det känns att överges av en far man avgudade och inte förstå varför.

Fatih har blivit stor och berättar hur hon hamnat hos en släkting. Mitt under fest (nyårsafton om jag inte minns fel) ringer telefonen, och Faith får beskedet att mamman har avlidit. Man gråter för att hon så sakligt väljer ut en kista, oförmögen att gråta, att sörja. Där är jag nu, ett helt paket pappersnäsdukar senare. Ikväll fortsätter min resa med Faith, på begravningen.

Det finns mycket gott att säga om Sommarsquash, men summan av kardemumman är LÄS DEN!!

Vita Faran

Följande dialog utspelade sig mellan mig och lilla A en dag. "Huvudpersonen" i dialogen är vår lilla skruttiga andrabil, en vit Renault som sett sina bästa dagar...

"Mamma, får man inte röra din bil?"
"Jo, det får man. Hur så?"
"Att att att, är inte det farligt? Att röra din bil?"
"Nej, såklart inte! Varför frågar du?"
"Men den heter ju VITA FARAN!"

Ja vad svarar man på det? :o)

Sommarsquash Tokolosh

Ja jisses vilken märkligt fängslande historia! Vi befinner oss i Sydafrika och Faiths barndom. Hon bor med sin mamma som just nu är på gränsen till galenskap efter att pappan lämnat dem. Faith är rädd för sin mammas påhittade (?) sagoväsen som befolkar gården, främst är det onda och goda älvor. Värst av alla är tokoloshen, som bor i källaren.

Man följer Faith som med sina mycket unga ögon (hon är ungefär sex-åtta år) följer med i de vuxnas spel, när mamman lämnar henne på värdshuset där pappan bor med sin älskarinna,eller när pappan kommer hem och i vanmakt och frustration och rentav hat slår mamman till marken, när en släkting ordnar en svart kvinna att hjälpa Faith och hennes mor.

Jag gillar boken! Den är hems, men man måste läsa vidare. Också här beskrivs det kärva livet i Afrika med mycket kärlek. Det mörka arvet i Sydafrika tas också upp. Genom ett barns ögon får man också möta det fruktansvärda apartheidsystemet, när Faith och Momsa ska sälja gårdens grödor på marknaden och ingen handlar för att Momsa är svart.

Jag fortsätter att läsa; med GLÄDJE!

Livets skafferi av Alexander McCall Smith

Ja, om denna lilla trevliga bok finns inte mycket mer att säga än att den motsvarar förväntningarna! Den spinner vidare på nya uppdrag för Mma Ramotswe, där hon ska ta reda på mer om fyra potentiella blivande äkta män till en mycket rik dam. Mr J.L.B. Matekoni är så snäll att han i ett svagt ögonblick lovat att hjälpa Mma Potokwane med en insamling för välgörenhet; problemet är bara att han har lovat att hoppa fallskärm. En hel del kretsar också kring den långa förlovningen mellan Mma Ramotswe och mr J.L.B Matekoni. Ska de inte gifta sig snart ändå?

Man blir inte besviken, utan längtar som vanligt efter Afrikas hetta, att sitta på en veranda eller i skuggan av ett träd och äta fruktkaka och dricka Rooibos-te.