Slut på sommarsquashen!

Jag avslutade boken tidigt i morse efter sonens toabesök, kunde inte somna om. Den var bra ända in i slutet. Efter mammans död återvände Faith till gården där hon vuxit upp och det rör upp känslor och minnen både hos henne och andra. På något sätt känns det som att hon måste dit för att kunna leva vidare. När hon återvänder får man ta del av författarens fina miljöskildringar. Hur kan man på avstånd bli förälskad i den ömsom knastertorra ömsom fuktigt varma och snåriga buschen i Sydafrika? Vet inte, men det blir man!

Den här boken rekommenderas varmt och jag är SÅ GLAD över att jag läste den direkt efter Pessl för jag visste inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till den till slut. Den var ju bitvis strålande men också väldigt seg och till slut blev litteraturhänvisningarna övervädligande. Ju mer jag tänker på den desto mer bleknar den (framför allt i jämförelse med BLONDE). Men Sommarsquash Tokolosh strålar hela tiden och det är en bok jag kommer bära med mig länge! Inte helt fel heller att den är gul så jag kan öka den gula delen i min färgkoordinerade hylla!