Dag två av vår ayis anställning idag. Det känns märkligt att ha en främmande person i sitt hus, som tar hand om disk, tvätt, städning. Igår låg hon i trappen och torkade mellan spjälorna. Det kändes skumt. Jag satt i fåtöljen och läste men var tvungen att gå och göra något annat på övervåningen, kände mig lat och onyttig. Det kommer ta tid att vänja sig.
Jag saknar inte städningen alls. Jag tycker att städa är det tråkigaste måstet som finns. Jag är så tacksam för att slippa det.
Ayin är duktig och noggrann och en mjuk och trevlig person. Hon klarar en del engelska, vilket känns skönt. Ändå brister språket för oss båda ibland, då blir det teckenspråk. Eller att jag skriver på papper hur jag menar, och hon knappar in på telefonen och får en översätting. Teknikens under! Som idag, när jag skulle handla grejor så att hon kan laga kinesisk mat åt oss. Herregud, vi letade oss halvt ihjäl efter power bread, som tydligen är någon typ av ströbröd. Ingen på RT-Mart kan engelska heller. Till slut hittade vi i lösvikt något som kunde vara power bread. Och det var det. :o) Nästa vecka får hon följa med till affären.
Ur en mors synpunkt kände jag hjärtat knipa när vi samtalade vid lunchen idag. Hon har tre barn, som hennes mans mamma tar hand om. Hon träffar dem en gång om året. Hoppas jag missförstod hennes engelska. EN gång om året. Hon och många andra kinesiska kvinnor reser ifrån sina hemstäder till storstäderna för att arbeta som ayi, för att kunna försörja sina familjer. En ayi tjänar runt 3000-4000 RMB per månad (ungefär lika mycket i svenska pengar) och en medellön för en arbetare här ligger på runt 3000. Kvalificerat arbete får man runt 10 000 per månad för, före skatt.
Motstridiga känslor. Misstänker att jag kommer få hantera fler sådana framöver.
5 kommentarer:
Vad kul att läsa om hur ni har det "där borta"
Och visst är det med motstridiga känslor man lyssnar och förstår hur de har det, men det är nog så, tyvärr att hon träffar sina barn 1 gång per år........I dag skulle du vart med vid skolstart, sången gick bra, och vårt arbetslag var bäst så klart!!! Kram på er därborta, Åsa
Hej Åsa! Kul att du tittade in. Ja det är tydligen mycket vanligt här. Känns hårt. Kul att det gick bra med starten. Saknar er. Hälsa man och kids! KRAM!
Oj vad hårt. Men vad tacksam man blir själv över sitt eget. ♥
Well said, Annelie! Det är en viktig sak att ta med härifrån, att man ska vara tacksam över sin lott i livet! Man ser massor av människor som sliter för ingenting och det känns ofta tufft när man är här som "rik" västerlänning.
Samtidigt är det massor av "fakta" om Kina som kommit på skam, vilket också är viktigt att få med sig hem sen ...
/Benny
Jag vänjer mig aldrig vid dessa skillnader... Däremot har jag vant mig vid att ha en Ayi :-)
Skicka en kommentar