
Efter att ovanstående syn (dubbelt upp dessutom) mötte barnen när de öppnade dörren ikväll så är svaret: varken eller! Vad de fick var tre gallskrikande barn skrämda från VETTET och en tigermamma som bara vrålade att de som var utklädda och stod och väntade på godis därutanför dörren skulle försvinna för att det bor små barn här.
M och V var så rädda att de bara skrek, men de hade sinnesnärvaro att springa ifrån dörren. Lilla A däremot var helt paralyserad av skräck och stod böjd över skohyllan (bredvid ytterdörren) hysteriskt skrikande. På alla tre barnen sprutade tårarna. De stackarna som stod utklädda vid dörren sprang sin väg när jag skrek åt dem att försvinna.
Det tog en bra stund att lugna ner dem. Nu förstår de i alla fall att det var större barn som var utklädda, men vad hjälper det när de förmodligen kommer minnas bilden av dem så länge de lever? Troligen väntar en orolig natt. Synd på den goda Antinorin från 2005 som ligger och skvalpar i vinglaset...
Vem ska jag skicka terapiräkningen till?