Jaha, då var det dags igen. De senaste åren har det ju varit otroligt folkliga pristagare i litteratur, om man jämför med årets: Jean-Marie Le Clézio. Vem? Aldrig hört talas om! Inte heller sugen att läsa, speciellt inte efter Akademiens motivering (feel free att ta fram valfri ordlista, om du inte arbetar som svnekslärare, lingvist eller litteraturkritiker, för att över huvud taget förstå vad som menas):
”uppbrottets, det poetiska äventyrets och den sinnliga extasens författare, utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisationen”.
Sugen på lite nobelprislitteratur? Någon?
Vad ska Nobelpriset vara? Ska det inte vara ett hedrande av ett stort och viktigt arbete i litteraturens tjänst, som författare. Att man ska ha berört många människor? Vad är stor litteratur? Att den ska vara så obskyr att endast ett fåtal (intelligentian, eliten?) ska ha läst den? Är DET stor litteratur?
Jag hejar ALLTID på Astrid Lindgren i sådana här sammanhang. Där kan man tala om en författargärning av betydelse. Hon skrev för barn, men inte så enkelt och entydigt alls utan tvärtom väldigt mångfacetterat och dubbelbottnat. Hon har dessutom betytt mycket för många barn och föräldrar och givit oss chansen att se hur underbar en skriven fantasivärld kan vara. Och för alla barn som inte växer upp i Bullerbyn är hennes böcker en fristad. Och den kan vara det också eftersom de finns på biblan och i skolor. Bred och folklig och med ett språk som sjunger. DET är i alla fall stort tycker jag!
Nej, istället blir det till att läsa in sig via artiklar och nyhetsmaterial och KANSKE köpa något exemplar. Om omslaget är tilltalande! :o)
1 kommentar:
Haha! Men tycker inte också du att Horace och gänget blir lite pretto? :o)
Skicka en kommentar