Jag är snart klar med BLONDE, en av de bästa böcker jag läst på väldigt länge. Jag hade aldrig läst Oates innan jag började med BLONDE, men jag kommer definitivt att göra det!
Att läsa ut BLONDE känns lite som att göra slut. Man vill inte fastän man känner att man måste. Jag tror att den här boken är en sådan man gärna vill läsa om, senare. Och alla ni som inte läst den MÅSTE ABSOLUT göra det, jag har tjatat om det lika länge som jag hållit på att läsa den här väldigt tjocka boken, som tagit ett tag att läsa. :o)
Norma Jeane är nu ensam, efter en uppslitande skilsmässa från sin make Dramatikern. Efter hennes missfall kom de aldrig tillbaka till varandra, även om han hängde henne i hasorna som en svans. Hon tappade hoppet och arbetade som en galning, mer drogad än någonsin. Man anar slutet, men hoppas ändå att hon inte ska komma till den punkt där hon känner att allt är meningslöst och att livet inte är värt att leva. Det är som ett tåg, som i gamla filmer, som rusar mot den avgrund vi tittare VET finns där. Man vill blunda, men samtidigt se vad som händer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar