Det finns böcker. Och så finns det böcker. Böcker man gladeligen köper eller lånar och med stora förväntningar börjar läsa. Sedan upptäcker man att man inte för allt smör i Småland kan läsa ut eländet. Det behöver inte betyda att boken är dålig. Det GÅR bara inte. Här är några av mina:
1. Fröken Smillas känsla för snö (Peter Hoeg, hittar inte det danska ö:et på tangentbordet...) Herregud, den fick lysande recensioner när den kom. Jag bodde i litterära Lund då och ALLA pratade om den. Glad i hågen gick jag till Gleerups gamla bokhandel för att köpa mig en fantastisk läsupplevelse. Tala om besvikelse. Den var stentrist. Fick ingen känsla för den alls, fattade inte varför alla tyckte den var suveränt bra. Jag har tagit upp den ett par gånger sedan dess, men nej, det funkar bara inte.
2. Ängel på sjunde trappsteget (Frank McCourt). Jag lånade denna från personalrummets lilla bibbla, där de flesta böckerna är jättebra. Den har också fått strålande kritik och jag var spänd på att läsa den, speciellt som den även har ett historiskt perspektiv och jag ÄLSKAR det. Jag läste jag vet inte hur långt men det var bara elände med en oansvarig mamma och hemsk suput till pappa. Jag vet inte om det har att göra med att man är mamma själv men det ÄR svårt att läsa om när barn far illa. Fy fyr den lede vilken eländig barndom. Sedan när de flyttade till Irland blev det ännu värre, det var då det gråa och regnet flyttade in hos dem. Allt var fuktigt, fattigt, hungrigt och kallt. Pappan super och mamman är helt apatisk. Nej, det gick bara inte. Jag tyckte den var hemsk och kunde inte läsa vidare. Jag får göra ett nytt försök senare.
3. Odysseus (James Joyce). Denna läste vi på utbildningen, men bara valda delar och tack gode Gud för det! Sweet Lord vilken märklig bok. Den ansågs nyskapande och fantastisk med sina streams of consciousness, men jag fattade inget av vad han skrev i dessa förrän jag dissekerat texten duktigt. Nej tack, James Joyce. Skumt och trist är vad det är. Befriande nog var det första vår litteraturlektor sa att en klassiker är en bok alla vill ha läst men ingen vill läsa, och det stämmer VERKLIGEN på Odysseus. Kommer ALDRIG att försöka mig på den igen! Punkt. Och slut.
3 kommentarer:
Det var vist sagt av lektorn, och det ger mig själv mindre dåligt samvete. För visst önskar man att man kunde säga: "Den har jag läst", men mitt läshuvud är alldeles för begränsat och ointresserat för en del tunga klassiker.
Ängeln på tredje... läste jag på utbildningen, och visst är den tung.
Jo det finns en del sådana böcker. Ängeln har jag också läst och nej, gillade den inte.
Svartanova och Emm: tala om blöt tweed i bokstavsformat! (Mc Court)
Skicka en kommentar