Ur barnamun 2, en favorit i repris

Nu ska jag berätta vad som hände förra sommaren, då mina grabbar var själva ute på gården och lekte. De som jobbar med mig känner nog igen denna lilla berättelse.

Jag har alla fönster öppna för att kunna höra dem ordentligt. Helt plötsligt hör jag hur grannen försöker komma in i sitt garage för att hämta sin bil. Hon skulle köra sin son till någon träning. Bredvid hennes garage ligger gräsplätten med vår sandlåda och studsmatta. Där sitter M och V och tittar på medan hon försöker få in nyckeln i låset.

Jag hör hur hon muttrar och grejar med nyckeln. Till slut ropar hon högt och undrar vad det är som sitter i låset.

Mina förståndiga grabbar svarar artigt:

"Ja, inte är det någon liten pinne som sitter däri i alla fall. Det är det ingen som stoppat däri."

"Jaså, hur vet ni det?" svara grannen, som nu anar vad som hänt.

"Eehh... Ööööh..." AVSLÖJADE!

Det visar sig att de petat in pinnar i garagelåset. Jag får ringa låssmeden, som kommer ut på jour. Alla vet att hantverkare på jour inte är gratis precis, inte heller denna. Barnen är MÄKTA imponerade över alla hans små verktyg och grejor och följer honom med blicken hela tiden. Han är dock pedagogisk och förklarar att man inte får stoppa saker i lås, och varför. Barnen sitter som små ljus och nickar lillgammalt. TACK, tänker mamman i sitt stilla sinne.