Idag har vi kuskat med barnen och kusin E samt morfar till Lek-och-skojlandet i Örebro. En orgie i klättra, åka rutschkana, cykla, springa, hoppa, skutta, tjuta, tappa bort sig, stoja, inte våga, övervinna sin rädsla, vila, fika, springa mer, hoppa lite till och så går det vidare i all oändlighet. Barnen hade jättekul i tre hela timmar. Morfar betalade inträde till alla barnen och satt sedan nöjt och såg på hur skoj de hade. Och de hade de, jisses!
Vi vuxna satt och hade trevligt. Samtidigt gick det inte att bortse ifrån vilken ljudvolym det var därinne. Herregud, det funkar ju inte om man skulle ha tinnitus att åka dit. Eller anlag för migrän, för innan vi var klara kändes det som att vi hade betalat dyrt för att anskaffa oss just dessa två tillstånd! Men vad gör man inte för sina barn?!
I Örebro träffade vi ett par från vår föräldragrupp med M och V. Det var roligt! Vi kände dem innan vi fick barn eftersom mannen och R spelat amerikansk fotboll ihop. Jag kände först inte igen dem förrän R högt och ljudligt frågade om inte jag var Dragans tjej... Ja det är en historia för sig, för det är jag ju!
1 kommentar:
Nu ska jag med stort intresse fortsätta läsa om Dragan-grejen...
Skicka en kommentar