Hilton vs Rådagatan

Jag var inne och läste på Malin Wollins blogg. Hennes kille, fotbollsspelaren, är i Luxemburg och kvalar till Uefa. Han bor på ett hotellrum som kostar 7000 kr natten. Det fick mig att tänka på ett tillfälle som klistrat sig fast i mitt minne. Ni som känner mig vet ju att jag lider av Alzheimer Light, så att detta fastnat är alltså ett mirakel. Måste vara för att det var så traumatiskt.

Scenariot: man som jobbar hårt, ska snart vara pappaledig på 50% ett helt läsår. Kvinna som fött tre barn på två år. Lite sliten. Längtar till jobbet. Ett hus fullt av vällingflaskor, blöjor, tvätt, kläder och LEKSAKER som på något magiskt sätt ALDRIG stannar på barnens rum. Det är sommar, och mamman ska snart få börja jobba. Men först ska mannen på tjänsteresa.

Det börjar med att mannen vid bokningen får veta att TYVÄRR inget annat än HILTON är ledigt eftersom det pågår en katolsk ungdomskonferens av gigantiska proportioner i staden vid tidpunkten för resan. Kommer hem med ett belåtet leende på läpparna. Mamman försöker vara glad å hans vägnar men känner sig lite för sliten för det (vill OCKSÅ åka bort från hemmet och SOOOOOOVA på hotell och ta hotellfrukost)...

När det är dags att resa har mamman tre barn hemma. Två av dem springer konstant omkring. Den tredje kryper och hittar allt möjligt att stoppa i munnen. Två barn har slutat med blöjor för de är två och ett halvt år. Alltså går de och skvätter med sina små brandslangar till snoppar och det är duktigt med tryck i dem ska ni veta. Det sprutar kiss lite här och var om de inte hinner till toan. Trevligt. Den lilla är nio månader och får tänder och har således gult, rinnande tandbajs i blöjorna var och varannan gång. Naturligtvis är tvillingarna synkade så att de blir nödiga samtidigt och då skriks det i ren panik. Tur att det finns två toaletter! Sedan ska man ju ge de små mat så himmelens tätt, och två mål mat ska det vara enligt BVC. Och ut i friska luften måste ju barnen också varje dag. Passa på brandslangar och att inte den lilla stoppar kattbajs i munnen, eler något annat som hon tycker verkar mumsigt.

När det är dags att natta är mamman dödstrött. Barnen har lite energi kvar (HUR är det möjligt?), de äter välling medan mamman läser sagor och önskar att snart få gå i säng hon också. Efter vällingen ska det ju borstas tänder på kvällen. Och bytas till ny blöja, för lilla A låter som en kaffebryggare i baken. Suprise: tandbajs! Nattningen blir alltså en liten stund av kaos. Energin är totalt slut efter dagens ensamvaro med barnen. Kvällen kommer och efter att mamman fått alla barnen i säng och intagit soffan och undrar hur hon ska orka ett antal dagar till så ringer mannen. Från sitt lyxiga hotellrum.

Det är inte bara lyxigt, det är ULTRALYXIGT. Där finns all service man kan tänka sig och lite till, sådan service som utarbetade mammor och pappor drömmer om på nätterna, som gör att de nästan lipar när de vaknar till sin vardag på morgonen. Man kan VÄLJA allt; morgontidning, kvällstidning, kemtvätt osv, osv. Vid frukosten kan man välja vilket antal minuter man vill få äggen kokade och sedan går servitören som HÖR TILL BORDET (fattar ni, det finns en servitör på stand by för att uppfylla gästernas varje önskan) in till köket och fixar äggen. Och sedan, höjdpunkten: man kan VÄLJA vilken kudde man vill ha. Mannen frågar lyckligt vilken han ska ta och läser upp de sextioelva alternativen. Mamman undrar om gräsänka-med-barn-gudarna helt övergivit henne och Rådagatan. Ska Hilton verkligen få vinna genom ett slag under bältet, det hemliga vapnet KUDDBAR? Det är nästan så hon vill gå till kylskåpet och blanda ihop en gin och tonic, men hon orkar inte för hon är för trött. Mannen verkar vänta på svar. "Ta inte någon som vi har hemma." Eh, vänta nu, det är Hilton vi talar om. De har nog inte kuddar från Hemtex... Mamman längtar också efter lyx. Svär att hon inom en snar framtid kommer att unna sig lite sådant. Seriöst. Hon vet att mannen också önskar henne det, det allra bästa.

Mamman har fortfarande inte kommit till något lyxhotell.